Sju vigslar samma dag

Varför gifte sig så många kring jul förr i tiden? På 1900-talet var pingst en populär bröllopshelg, idag är det kanske mer utspritt sommartid. Men på 1700-talet och in på 1800-talet var dagarna kring jul och nyår de populäraste bröllopsdagarna. Detta upptäckte jag nyligen vid forskning i några socknar i södra Värmland. Kanske var det en lokal eller regional tradition. Eller är det vanligt även på andra ställen i Sverige vid denna tid? Jag tror inte att jag sett det så tydligt förut, i alla fall inte som jag minns.


1755 i Silleruds socken. Nästan två sidor med vigslar i kyrkboken. Sju är vigda den 26:e december och sju den 28:e. Bild från Arkiv Digital, Sillerud CI:4 (1733-1756) Bild 28 / Sida 45.


1792 i Gillberga socken. Av årets 23 brudpar är 12 vigda 26-30 december, alltså mer än hälften. Bild från Arkiv Digital, Gillberga CI:4 (1789-1820) Bild 24 / Sida 39.


1825 i Långserud socken. Av årets 22 brudpar är nio vigda mellan jul och nyår. Bild från Arkiv Digital, Långserud EI:1 (1807-1846) Bild 22 / Sida 35. Ett av brudparen är Olof Andersson från Råtakan och Lotta Persdotter från Södra Björketjärn. En vecka senare kunde de gå på bröllop igen, för då vigdes Lottas far änklingen Petter Olsson med Olofs syster Katrina Andersdotter. Far och dotter gifter sig alltså med två syskon. Lotta blir både styvdotter och svägerska till Katrina, som blir svärmor till sin egen bror. Och Olof är både svåger och måg till Petter.

Varför var det så populärt att gifta sig vid denna tid på året? Var det för att släkten ändå samlades till kalas vid juletid och man då ville passa på? Slå två flugor i en smäll? Kanske var det sparsamhet, att det räckte med att ordna ett kalas? Jag kan ockå tänka mig att vår, sommar och höst var mer hektiska arbetsperioder i bondelivet, och därför svårare att hinna ordna med bröllop.

Kanske var det en mer lokal tradition, men som var väldigt stark. Det jag har sett sträcker sig ju över flera decennier, kanske hundra år.

Jag kan inte heller låta bli att fundera över det rent praktiska bekymret för prästen att hinna med alla dessa vigslar. Fem vigslar på annandagen 1825 i Långserud, sju på annandagen 1792 i Gillberga och lika många för prästen på annandagen 1755 i Sillerud. Inga vigslar den 27:e men många den 28:e. Varför inga vigslar den 27:e i Sillerud och Gillberga? Behövde prästen en vilodag den 27 december, efter sin hektiska arbetsdag dagen innan? Idag är det väl ingen som gifter sig på annandag jul?

Det måste ha varit vigslar på löpande band för prästen. Vigdes brudparen i kyrkan? Kanske alla vigdes efter högmässan i kyrkan, direkt efter varandra. Det måste ju ha tagit ett par timmar i alla fall, och blev en lång stund i kyrkan för kyrkbesökarna. Var gästerna med i kyrkan under vigseln? Då måste det ha varit knökfullt. Kanske kom gästerna bara till kalaset hemma på gården efteråt. På 1800-talet ska det ha blivit mer allmänt att man gifte sig i hemmet eller i prästgården. Men så kan det ju knappast ha varit vid denna tid. Prästen kan ju omöjligt ha hunnit fara runt till sju gårdar i socknen samma dag för att viga brudpar, inte med bara häst och vagn som transportmedel.

För dem som levde då måste det ju ha varit självklart med dessa speciella vigseldagar, men jag förstår det inte och undrar. Är det någon som vet?

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Käre John ...
Vem är Anna Kinberg Batra?

Relaterade inlägg

 

Kommentarer 6

Gunnar Håkansson den söndag, 17 januari 2016 09:05

Jag vet inte orsaken, men jag vet, att bruket var vanligt även söderut i landet. Jag har många bröllop mellan jul och nyår, kanske särskilt på nyårsafton. Och min släkt kommer från Blekinge och Göinge. Det har förklarats mig med att man ju ändå hade slaktat till jul, och då var det lika bra att passa på att ställa till stort kalas. I varje fall om bruden var gravid (och det var ju ingenting ovanligt) hölls vigseln gärna i prästgården. Kyrkan skulle rymma alla i socknen - det var ju därför så många medeltidskyrkor spolierades under 1800-talet, när folkökningen var som störst.

Jag vet inte orsaken, men jag vet, att bruket var vanligt även söderut i landet. Jag har många bröllop mellan jul och nyår, kanske särskilt på nyårsafton. Och min släkt kommer från Blekinge och Göinge. Det har förklarats mig med att man ju ändå hade slaktat till jul, och då var det lika bra att passa på att ställa till stort kalas. I varje fall om bruden var gravid (och det var ju ingenting ovanligt) hölls vigseln gärna i prästgården. Kyrkan skulle rymma alla i socknen - det var ju därför så många medeltidskyrkor spolierades under 1800-talet, när folkökningen var som störst.
Eva Johansson den söndag, 17 januari 2016 10:21

Gunnar! Ja, jag tror nog att det var så. Då var det nog allmänt brukligt i landet. Jag har forskat även i gränstrakterna mellan Skåne och Blekinge men inte lagt märke till detta förut.

Gunnar! Ja, jag tror nog att det var så. Då var det nog allmänt brukligt i landet. Jag har forskat även i gränstrakterna mellan Skåne och Blekinge men inte lagt märke till detta förut.
Markus Gunshaga den söndag, 17 januari 2016 14:57

En sån intressant förklaring, Gunnar! I Folklivsarkivet i Lund har jag läst en del berättelser om skånskt julfirande förr i tiden, och med tanke på hur mycket mat som fanns att tillgå efter julbak och -slakt låter bröllop mellan jul och nyår mycket rimligt. Ännu i början av 1900-talet verkar det ha varit ovanligt med vigsel i kyrkan. När Jag skrev mitt inlägg »Ett bröllop anno 1908» i november här i Rötterbloggen hittade jag ju memoarer från kyrkoherden Emil Thulin på Österlen, som berättar att »Dop förrättades mestadels i hemmen, vigslar i hemmen eller i prästgården [...]. Jag vill minnas, att jag inte förrättade någon vigsel i kyrkan». Under 1900-talet tycks alltså kyrkovigslar ha blivit vanligast, men när? Vigslar i kyrkan hölls dock även i äldre tid, för i Gullarps sockens äldsta kyrkobok i Skåne har klockaren gjort en anteckning om sitt eget bröllop 1716: »d 23 Maij som war fierde dag Pins, Blef iag wigd uthij Nääs Kiörckia».

En sån intressant förklaring, Gunnar! I Folklivsarkivet i Lund har jag läst en del berättelser om skånskt julfirande förr i tiden, och med tanke på hur mycket mat som fanns att tillgå efter julbak och -slakt låter bröllop mellan jul och nyår mycket rimligt. Ännu i början av 1900-talet verkar det ha varit ovanligt med vigsel i kyrkan. När Jag skrev mitt inlägg »Ett bröllop anno 1908» i november här i Rötterbloggen hittade jag ju memoarer från kyrkoherden Emil Thulin på Österlen, som berättar att »Dop förrättades mestadels i hemmen, vigslar i hemmen eller i prästgården [...]. Jag vill minnas, att jag inte förrättade någon vigsel i kyrkan». Under 1900-talet tycks alltså kyrkovigslar ha blivit vanligast, men när? Vigslar i kyrkan hölls dock även i äldre tid, för i Gullarps sockens äldsta kyrkobok i Skåne har klockaren gjort en anteckning om sitt eget bröllop 1716: »d 23 Maij som war fierde dag Pins, Blef iag wigd uthij Nääs Kiörckia».
Eva Johansson den söndag, 17 januari 2016 15:07

Markus, visst är detta intressant! Här sitter vi, på 2000-talet, och undrar varför de gjorde si eller så, och för dem själva var det självklart. Kyrkvigslar blev vanligare en bra bit in på 1900-talet, tror jag. Mina föräldrar gifte sig 1947, i mammas hem, precis som flera av hennes syskon. Först på 50-talet blev det kyrkvigslar i vår släkt. Detta är i mellersta Halland, och säkert var det annorlunda på andra ställen. Att man även gifte sig i prästgården vet jag.

Markus, visst är detta intressant! Här sitter vi, på 2000-talet, och undrar varför de gjorde si eller så, och för dem själva var det självklart. :)Kyrkvigslar blev vanligare en bra bit in på 1900-talet, tror jag. Mina föräldrar gifte sig 1947, i mammas hem, precis som flera av hennes syskon. Först på 50-talet blev det kyrkvigslar i vår släkt. Detta är i mellersta Halland, och säkert var det annorlunda på andra ställen. Att man även gifte sig i prästgården vet jag.
Ted Rosvall den söndag, 17 januari 2016 15:12

Kan det möjligen ha något att göra med att husförhören och även det hårt reglerade nattvardsfirandet - de tillfällen då prästen verkligen hade koll på sin flock - ofta ägde rum på höstkanten, gärna i november. Då hade prästen goda möjligheter att förmana dem som han menade "borde" gifta sig. Efter tre lysningar blir det sedan lagom med bröllop kring jul och nyår. Då är ju dessutom stugan städad och pyntad, slakten klar, kakorna bakade o.s.v. Vad kan vara mer praktiskt än att passa på och ställa till med bröllop då?TED(som gifte sig på nyårsafton ...)

Kan det möjligen ha något att göra med att husförhören och även det hårt reglerade nattvardsfirandet - de tillfällen då prästen verkligen hade koll på sin flock - ofta ägde rum på höstkanten, gärna i november. Då hade prästen goda möjligheter att förmana dem som han menade "borde" gifta sig. Efter tre lysningar blir det sedan lagom med bröllop kring jul och nyår. Då är ju dessutom stugan städad och pyntad, slakten klar, kakorna bakade o.s.v. Vad kan vara mer praktiskt än att passa på och ställa till med bröllop då?TED(som gifte sig på nyårsafton ...)
Eva Johansson den söndag, 17 januari 2016 16:01

Ted, det ligger säkert mycket i det också. Men idag är det väl mindre vanligt med vigslar vid denna tid? Undrar jag som gifte mig i gråa november, och utan präst.

Ted, det ligger säkert mycket i det också. Men idag är det väl mindre vanligt med vigslar vid denna tid? Undrar jag som gifte mig i gråa november, och utan präst.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
19 april 2024

Captcha bild