Se var släkten bott och levt

Där framme ligger gården där mormors förfäder bodde för länge sedan, långt bort vid en slingrande grusväg genom skog och hagar. Tack vare äldre kartor kunde jag hitta dit för några år sedan. Eget foto.

Nu börjar det köra ihop sig med sommarplanerna. Så mycket vi har att ta igen efter pandemiåret. Än är faran inte över men när det nu gått en månad sedan jag fick min andra vaccinationsspruta har jag börjat träffa barn och barnbarn igen och planerar även för en kort inrikes semesterresa.

Sommar för mig betyder släktforskarsafari, dvs att åka ut och leta efter platser där släkten bott och levt. Det vill jag verkligen uppmana er alla släktforskare att göra, om ni har möjlighet. Det har gett mig väldigt mycket att se platser och gårdar, i en del fall även husen där de bott för länge sedan. Och kyrkogårdarna. Framför allt på landsbygdens kyrkogårdar kan äldre gravstenar finnas kvar.

En sådan här resa kan man göra både tillsammans med andra, till exempel med släktingar på plats eller tillresta, eller helt på egen hand. Det roligaste tycker jag är att göra det i sällskap med andra som också har en relation till släkten eller platsen. Sådana utflykter har jag gjort med mina bröder, med en moster och med min pappa när han levde men också fått värdefull guidning av hembygdsfolk på plats. Fler ögon ser mer och minns mer efteråt.

I morfars verkstad finns verktygen kvar. Kanske inte precis som han lämnade dem när han gick bort på 1970-talet men ordnade så att det känns så. Eget foto. 

Här på kyrkogården i Köinge i mellersta Halland ligger flera äldre släktingar begravda. Nedanför kyrkan, på andra sidan landsvägen, ligger det gamla tingshuset (huset med långsidan hitåt, numera privatbostad) där flera av mina släktingar förr trätt in, kanske med rädsla, skam eller segervittring. Eget foto.

På väg att leta efter platsen för en gammal torpgrund kan man få uppleva sådana här miljöer. Eget foto.