Rickard och Hildur Burlin Villvattnet

Burlins i Villvattnet 1929. Från vänster: Göran Bergström, Hildur Burlin född Bergström med sonen Yngve i famnen, Rickards dotter Rut från första äktenskapet, Rickard Burlin. Yngste sonen Bertil var ännu inte född när detta foto togs. Fotograf: August Vestman. Privat bildsamling. Mångsysslaren Rickard Ferdinand Burlin föddes 1889-02-10 i Villvattnet, Burträsk som utomäktenskaplig son till pigan Ida Kristina Kvist, barnfödd i ovannämnda by. 1893 vigdes Ida Kristina med Johan Olofsson Burlin, barnfödd i Ljusvattnet, Burträsk. Åren 1893-1895 bodde familjen i Norsjö. Det sistnämnda året bosatte de sig i en liten stuga i Villvattnet på en plats kallad "Burlinsgärdan". I december 1903 dog Johan Burlin. Efter hans död bodde änkan och Rickard kvar. De var fattiga och fick, enligt uppgift, hjälp från kommunen åren 1903-1906. I december 1908 gick även Rickards mor bort. Han bodde kvar i stugan efter moderns död och sysslade då med skogsarbete.

Efter en tid flyttade Rickard från byn och erhöll plats som skogvaktare i Kolmården. Han arbetade även en tid vid Finnforsfallets kraftstation och senare som elektriker vid Porjuslinjen. Han återvände emellertid till Burträsk socken och gifte sig 1920 med en kvinna från Orrberget, Sofia Alexandra Larsson född 1899-09-10, dotter till Kristina Sofia Ekman, gift med Gustaf Albert Larsson. Rickard och Alexandra bosatte sig i Orrberget. Där föddes deras dotter knappt en månad efter giftermålet. Alexandra avled 13 januari året därpå i sviterna av tuberkulos. Då var dottern endast knappt tre månader gammal.

Under perioden (1920-1924) som Rickard bodde i Orrberget utanför Bygdsiljum räddade han en 7-årig pojke från att drunkna. Trots att han själv inte var simkunnig tvekade han inte att hoppa i och rädda pojken. För denna insats erhöll han Carnegiestiftelsens pris på 1000 kronor samt en silverklocka. Rickard hade också under denna tid uppfört ett hus i Välvsjöliden där han bedrev handelsverksamhet, mest som agent eller gårdfarihandlare.

1924 bosatte sig Rickard med sin dotter i Villvattnet där han köpt ett hemman av "Jani" Holmgren. Stugan från Burlinsgärdan flyttades till den nya boplatsen och byggdes på. Dit flyttade också Hildur Regina Bergström född 1894-09-07 i Piteå stadsförsamling. Hon hade tidigare varit bageriidkerska och var även Rickards hushållerska efter första hustruns död. Rickard och Hildur ingick äktenskap i december 1926. Två pojkar kom till världen

Rickard Burlin var en man med många strängar på sin lyra. Sjöman, reparatör, handlare, kypare och flottningsarbetare hade han bland annat varit. Han var dessutom en väldigt duktig och flitigt anlitad fotograf. Redan som ung hade han skaffat sig en kamera och blev en mycket känd fotograf i trakterna. Han hade en mycket imponerande fotoutrustning, som ännu finns kvar.

Många skolfoton och familjebilder var han upphovsman till. Han skrev även i tidningen Norra Västerbotten (numera Norran) under signaturen "Nilrub" (Burlin baklänges). Enligt Norrans egen bedömning var Rickard en av de vaknaste och mest energiska nyhetslämnare tidningen hade till sitt förfogande. Han skrev om föreningslivet och om Villvattnet i största allmänhet. Även till "Per Rim" lämnade han sina nyheter. Betalningen för varje rad var inte mycket. Kanske årsarvodet räckte till en årsprenumeration på tidningen som år 1929 var 8 kr.

Han hade ett klart intellekt och var före andra i fråga om nyheter. I början av 1930-talet köpte han Villvattnets första bil och dessförinnan hade han kört motorcykel.

Huset i Villvattnet inrymde en liten affär. Han fortsatte även med sin agentur, vilken omfattade flera olika tjänster, exempelvis beställning av fotografier och förstoringar, vilka han själv framkallade. Han var också ombud för Falu ullspinneri samt tipsombud. På den lilla tomten hade familjen skapat sig ett stort trädgårdsland. Där odlades bland annat morötter och jordgubbar, vilka var de första i byn. Dessa var också ute till försäljning.

Någon samlingslokal för ungdomar fanns inte i Villvattnet vid denna tid men hos Burlins fick de samlas på kvällarna till sent in på nätterna. För 25 öre per individ skjutsade han ungdomarna till Storbrännans café med sin bil, i resan ingick gratis fika för chauffören.

Rickard samlade på tomflaskor, vilka han rengjorde nere vid sjön innan han sålde dem. Byns pojkar roade sig med att ställa upp dessa för att pricka dem med stenar. Många krossades vilket Rickard av förståeliga skäl inte tyckte om.

Han hade också ett positiv (en slags vev/handorgel) som han åkte runt och spelade med på fester samt andra tillställningar. På Långnäset i Burträsk brukade han anordna tivoli med skytte och dans.

År 1945 vid Skellefteå-utställningen när Skellefteå stad firade 100 år var Rickard i full färd med att fotografera till exempel sångerskan Rosita Serrano. Vid en solförmörkelse som inträffade vid samma tid, sålde han sotade glasplåtar som han skurit sönder och häftat fast på kartong. Med hjälp av dessa kunde man se solförmörkelsen. Alla ville köpa dessa glasbitar av honom, kön ringlade lång och polisen var där för att hålla ordning. När dagen var slut hade han sålt glasplåtar för 1000 kr, vilket ju var mycket pengar vid den tiden. Han bjöd då bland annat stadens borgmästare på middag. Tyvärr var han inte så bra på att spara de pengar han tjänade, dessa intjänade pengar tog nog slut fort.

Dessutom sålde Rickard glass. Han hade en handdragen glassmaskin. Några bybor blev lyckliga ägare till denna raritet efter Rickards bortgång. Före frysboxarnas tid användes den flitigt vid helger och fester. Av mjölk och capglasspulver fick man en jättegod mjukglass.

Personligen var Burlin en snäll, givmild, frispråkig och orädd man med en ljus livssyn. Under några månaders tid var han intagen på sjukhus för sinnessjukdom. Han blev senare utskriven fri från symtom. Han brukade skämta om att han var den enda i byn (Villvattnet) som hade papper på att han var normal. Rickard var en god granne som inte tvekade att hjälpa till när så behövdes.

Rickard fick aldrig veta vem som var hans biologiska far även om han gjorde vissa efterforskningar för att försöka ta reda på hur det låg till. Det pratades om att hans far var en präst men om det är sant vet nog ingen.

Hustrun Hildur var en hemmets kvinna och fick många gånger sköta både hem samt barn när Rickard var ute på sina affärsresor. Hon virkade dukar, vilka hon lottade ut och fick tack vare det en extra inkomst. Hon var duktig på att sy och på att baka. Hos Burlins bodde även Hildurs bror Göran Bergström i flera år. Han var en stor hjälp för Hildur inte minst när Rickard var ute på sina affärsresor. Göran var en skicklig cykelreparatör och en duktig fiskare. Han gjorde också olika dagsverken hos bönderna i byn samt ägnade sig åt skogsarbete. 

En blodpropp i hjärtat ändade Rickards liv. Den sista tiden av sitt liv var han på grund av sjukdom tvungen att vara stillsam. Han somnade in 29 juli 1952. Hildur bodde kvar i Villvattnet fram till 1961 när hon flyttade in till pensionärshemmet i Burträsk. Tyvärr var hennes hälsa inte den bästa. Hon led av högt blodtryck och hade en månad före sin död varit sängliggande på grund av en hjärnblödning. Hon somnade in 10 juli 1963 på Skellefteå lasarett.