Räddare i nöden!

Visst har vi alla gnisslat tänder när vi läst om hur man på 1800-talet rivit medeltida kyrkor för att bygga ’krokaner’ i rött tegel istället? För att nu inte tala om hur man beslutsamt kommit dragande med vit kalk och målat över unika 1300-talsmålningar i kyrkvalven! Och visst suckar man tungt när man insett att en vacker 1600-talsherrgård blivit ombyggd med tinnar och torn i Eslövsgotik?

Då är det befriande att läsa om hur några enskilda, tappra personer verkligen har varit ’räddare i nöden’ och gjort heroiska insatser för att bevara och restaurera!

En av mina personliga hjältar heter Johan Gadd. Han var präst i Torup, Halland i början av 1900-talet. En dag hittade han under trappan upp till predikstolen i kyrkan, en stor sten. Den var inristad en text på, men av på mitten, så att man inte kunde läsa slutet. Johan Gadd insåg att andra halvan troligen fanns i kyrkan eller dess närhet, och började leta. Till slut fann han den andra halvan av stenen, borta vid kyrkogårdsmuren. Den hade använts att riva färg på! Johan Gadd lät rengöra stenen, och foga ihop bitarna. Numera står den strax intill ingången till kyrkan. Stenen ifråga är rest till minne av prästen i Torup, Sven Ericsson Ausenius, och berättar hans levnadshistoria samt vem hustrun var, med årtal för födelse och död. Sven och hustrun Ingrid är mina anor! Därav att pastor Gadd står högt i rang hos undertecknad.

En annan hjälte jag stött på lite mer nyligen, är Theodor Wåhlin. Denne domkyrkoarkitekt hälsade på i Malmö S:t Petri kyrka, vojade sig över hur den blivit ’misshandlad’ under 1800-talets mitt, och satte igång att tvätta bort kalklagren från de medeltida målningarna. Han undersökte också det senaste golvlagret, som fyllts igen med gamla gravstenar! Dessa togs upp, och lades istället synliga i golvet i kyrkan. Sedan hade Wåhlin, och därmed också Sveriges historia, lite tur. Det så kallade Krämarkapellet intill den stora kyrksalen, hade väggarna fulla med medeltida målningar. Men när vitkalkaren (vi förbigår hans namn med diskret tystnad) kom dit på 1850-talet, var väggen dit in tilltäppt med tegel, och där inne förvarade Malmö brandkår sina släckningsutensilier! Man kom alltså inte åt att kalka över målningarna, vilket vi idag tackar så mycket för.

Men inte nog med det. Lite längre inåt landet i Skåne, ligger Valleberga kyrka. Där stod runt förra sekelskiftet en rundkyrka, den enda bevarade i Skåne. Den var alldeles för liten, och på bygden ville man nu riva den gamla kyrkan och bygga en ny. Men en ovanligt klok byggnadsstyrelse (eller vad det nu hette på den tiden) sa faktiskt nej! Sedan kom då vår hjälte Theodor Wåhlin in i bilden. Han kom till platsen, upptäckte den gamla rundkyrkan, och blev intresserad av den. Mycket tack vare hans energiska insatser, kom den nya kyrkan att istället byggas intill och ihop med den gamla rundkyrkan, så att det numera är två kyrkor i en. Varpå den gamla rundkyrkan räddades! Genom en smal passage i en glasvägg, kommer man från medeltiden in i en jugendkyrka anno 1911. Problemet löst, ehuru rätt originellt.

Leve de få räddarna i nöden!

Bilden: Inne i den gamla rundkyrkan i Valleberga. Foto: författaren