Förra lördagen var jag på släktkalas, vilket var väldigt trevligt. Det var en kusinträff på min mammas sida, ordnad av en av mina kusiner. Träffen hölls i både Okome och Ullared, som ligger i Halland. Min mormor och morfar bodde i Okome och där föddes min mamma, men vi har också mycket släkt i Ullared, som är grannsocken.
I Ullared var vi i bygdegården, där vi åt middag och var kvar till sena kvällen. Anledningen till att min kusin valt detta var att där finns ju möjligheter till övernattning för dem som rest långt, vilket uppskattades.
Lite fakta:
Vi är 33 kusiner på min mammas sida, varav mina bröder och jag utgör fem. Äldste kusinen föddes 1947 och den yngste 1981. Sex av kusinerna är avlidna, så nu är vi 27 kvar. Av dessa var 19 med på kusinträffen.
Min mamma har fyra syskon som lever, de är nu från 82 till 92 år gamla, och de var förstås med, två av dem med makar. Deras nio syskon är döda, däribland min mamma som gick bort 2009.
Tillsammans var vi 42 personer på släktträffen, då ingick även respektive till flera av oss kusiner, plus några kusinbarn.
Vi är idag omkring 120 efterlevande till mina morföräldrar.
Jag har en stor släkt, som ni vet, ni som följt mig under de år jag bloggat här. Jag är tacksam för denna stora släkt, både på min mammas och på min pappas sida.
Lite tips för en släktträff:
Syftet med detta blogginlägg är att inspirera er andra släktforskare att ordna släktträffar. Hur gör man och vad ska den innehålla?
Min kusin hade ordnat detta mycket bra, med följande program:
- Klockan 13 samlades vi vid Okome gamla kvarn. Den kvarnen, inklusive såg och elverk, köpte mina morföräldrar 1928 och drev fram till 1960-talet, då nästa generation tog över. Den gamla kvarn- och sågbyggnaden är numera hembygdsmuseum, vilket naturligtvis passar extra bra för en släktträff.
- När vi kom dit hade vi med oss eget fika och vi samlades utanför för att pratas vid och fika innan vi gick in i hembygdsmuseet. En medlem från hembygdsföreningen kom och guidade oss och berättade.
- Därefter gick vi en tipspromenad med tio frågor. Fråga nr 1 fanns vid kvarnen och den sista frågan vid kyrkogården. Mellan dessa är det en promenad på kanske en kilometer. Lagom långt att gå, men de allra äldsta hoppade över och fick åka bil upp till kyrkan. Av de tio frågorna hade min kusin gjort fem allmänna frågor och jag hade gjort fem släktfrågor.
- Vi besökte våra släktgravar och Okome kyrka hade öppnats för vår skull så där kunde vi också gå in.
- Sedan åkte vi till Ullareds bygdegård medan två av kusinerna hämtade maten hos cateringfirman några km därifrån. Vi andra minglade och talades vid, några passade på att gå in på det stora varuhuset i samhället.
- Middagen var en kall buffé och fantastiskt god. Ska man ordna maten själv så är nog kall mat det bästa, lättast att hantera.
- Mellan maten och kaffet visade jag bilder och pratade lite om släkten. Jag hade valt ut ett 30-tal släktbilder. De flesta var från mammas familj, alltså mormor och morfar och deras barn. Några bilder var med fyra och fem generationer. Det blev en del kommentarer, precis som jag hade hoppats på. Sedan visade jag bilder från mormors släkt och från morfars släkt, bl a de äldsta porträttbilder jag har. Mitt syfte var att framför allt att visa de människor vi kommer ifrån.
- Sedan kaffe och tårta.
- Lite frågesport. Vinnaren fick choklad.
- Kvällen avslutades med ett gruppfoto.
Här har vi samlats utanför Okome kvarn för fika och prat innan vi gick in på hembygdsmuseet i den gamla kvarnbyggnaden. Eget foto.
Utanför kvarnbyggnaden finns en skylt som berättar historien, bl a om min morfar Gottfrid Dahlberg som drev verksamheten i många år. Numera ingår kvarnen i Hallands Ekomuseum.
Ett par bilder inifrån hembygdsmuseet i den gamla kvarnen. Egna foton.
Jag hoppas att det blir en ny släktträff inom några år, det vore trevligt.
2011 ordnade jag en släktträff på min pappas sida. Vi var 75 personer som deltog och den gick till på liknande sätt.
Min pappa kommer från Rolfstorps socken, strax väster om Ullared, och det är farmors hemtrakter. Gården där hon växte upp ägs numera av en kusin. Då träffades vi först på en friluftsanläggning med servering och övernattningsmöjligheter (Åkulla) och började med gemensam lunch. Sedan åkte vi till farmors släktgård tre km därifrån och var där ett tag. Vi kunde t ex se var det ursprungliga torpet stått på 1880-talet. Min pappa levde då, liksom fyra av hans syskon (alla de är nu döda) och de berättade om sin uppväxt på gården, ställen där de lekt, med mera.
Till den släktträffen hade jag med mig ett stort släktträd på en plansch och ett par av mina fastrar hade tagit med sig gamla släktfotografier som vi tittade på.
Det är inte svårt att ordna en släktträff, så tveka inte. Det som behövs är en lämplig lokal och kanske någon organiserad programpunkt, som t ex att visa bilder eller besöka en släktrelaterad plats i närheten.
Men börja planeringen i god tid, det som kan ta lång tid är att få in svar från alla deltagare. Ska du ordna med mat behöver du svar flera dagar innan för att kunna beställa maten, men har ni knytkalas så är det exakta antalet inte lika viktigt.
Vi som släktforskar har ju en släkthistoria att berätta, och en släktträff är ett utomordentligt bra tillfälle att göra det.
När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.
Kommentarer 12
Mycket intressant. Kul med stor släkt. Hos mig lite annorlunda. Efter mormor och morfar är vi bara 13 ättlingar plus sju respektive totalt 20 personer. Efter farmor och farfar liknande: 12 ättlingar och sex respektive, totalt 18 personer.
Också intressant att se hur det var upplagt. Kan säkert ge fler inspiration till träffar.
I mitt minne kommer en »släktträff” jag var på drygt tio år sedan med ett drygt hundratal personer. Den var inte fullt så ambitiös utan bara en middag organiserad i lokalerna för Motala SegelKlubb i Råssnäs, Motala med ganska enkel mat till självkostnadspris. Med blodsband var jag förenad med endast fem personer: min mor och syster och mina tre barn. Middagen var organiserad för alla ättlingar till min mors sambos föräldrar, alla deras ättelägg och respektive. Den där »släkten« existerade väl bara den där kvällen men det var kul för organisatörerna hade gjort en släkttavla som alla fick, där alla placerades in med symboler för relevant relation. På kvällen satt jag och pratade med en av mors sambos systersöner som jag kände sedan flera år. Vi hade väldigt trevligt. Men så insåg jag, ikväll är vi »plastkusiner«. Det var väl egentligen enda gången jag har tänkt på honom som »släkt«, men det var trevligt att göra det då.
Michael: Tack! Det är verkligen roligt att träffa släkten, det tycker jag, och detta var inte första gången. Vi har haft släktträffar och kusinträffar tidigare och så länge min mormor levde (till 1996) så samlades många i vår släkt på hennes födelsedag den 17 juli.
När jag var barn var kontakterna med släkten många och självklara, så jag känner verkligen att detta är mina släktingar, att vi hör ihop. Det är naturligtvis annorlunda för många och det finns de som knappt har någon släkt, t o m ingen alls.
Det jag vill förmedla är att man inte ska vara rädd för att ordna en släktträff. Det behöver inte vara så avancerat, men kan ge väldigt mycket tillbaka.
Med en stor släkt och med många äldre släktingar så kan ju begravningar bli som släktträffar, att det är då man ses. Därför kan det också vara fint att även ha en träff där man bara träffas för att det är trevligt.
Hej! Jag har fortfarande problem med rea matchningar.
Lite tråkigt. jag har 36 kusiner, med både mammas och pappas sida.
Hälsningar Ingegerd Mårtensson, Ystad.
ingegerd@positron.se
Ingegerd: Nu förstår jag inte riktigt så det får du nog utveckla lite mer. Om det gäller DNA så är inte jag rätt person att hjälpa dig.
Ska vara problem med era matchningar.
Ingegerd Mårtensson, Ystad
ingegerd@positron.se Mårtensson Web Site
Tidigaste ana fars sida:Torbjörn Olofsson Född: 1580 I: Tycknaråås Kvarn, Öxabäck, Älvsborg, Sverige Avled: 1650 (vid ~70 års ålder) I: Tycknaråås Kvarn, Öxabäck, Älvsborg, Sverige Tidigaste ana mors sida: Tyke Isaksson Född: 11 jan 1684 I: Årröd No 3, Östra Sallerup fs, (M) Avled: 1721 (vid ~37 års ålder) I: Årröd No 3, Östra Sallerup fs, (M)De blev inte så gamla på den tiden. Ung 37 års ålder här.Alma Carolina Gustafsson 1893 - 1904.Det sades att farmor Augusta Gustafsson sörjde särskilt Alma Carolina, när hon dog.
En rolig och inspirerande läsning!
Nu ställer jag inga hopp om att jag, eller någon av mina närmaste släktingar, skulle kunna få till en sådan tillställning men det är verkligen givande att läsa hur många ni är som träffas, jag är imponerad.
Min pappa hade en syster och en bror, ingen av dem fick barn, och jag har inga syskon. Pappa hade ett flertal kusiner, jag har träffat några av dem och även deras barn, mina sysslingar, men det är bara en enda (!) som jag har kontakt med, men det har då blivit en fantastisk sådan och jag ser denna syssling som en av mina närmsta vänner. Tyvärr skiljer det 21 år mellan oss, men inget säger att den som är äldst avlider först.
Mamma hade åtta helsyskon och sex halvsyskon, mormor var en ganska elak person så av alla dessa kusiner, sysslingar med flera så har jag kontakt med tre i Sverige och två i USA, de var många som emigrerade.
Om man får jämföra kvantitet med kvalitet, så ja, jag har verkligen "mängden" vad gäller nu levande släktingar, men det får handla, för min del om, det roliga jag får uppleva med de tillgängliga. Kvalitet framför kvantitet.
Maria: Så här kan det så klart också vara. Även om man säger att blod är tjockare än vatten så är det inte givet att man ska trivas ihop. Jag är tacksam för min stora släkt, där jag verkligen känner en samhörighet, men jag förstår att det finns de som inte har någon släkt eller inte umgås med den släkt de har.
Min ena svärdotter är ensambarn, liksom båda hennes föräldrar. Hon har alltså inga mostrar, morbröder, fastrar, farbröder eller kusiner, däremot sina föräldrar. Och så vår släkt, hennes ingifta släkt.
Hej Eva Johansson! Vi har haft kontakt tidigare. Jag har många kusiner, 36 st på både mamma och pappas sida
Farmor och farfar hade 14 barn, 8 söner och 6 döttrar. Många år under uppväxten var jag hos farbror Erik, pappas bror. och faster Calla. Mina kusiner där Anne-Marie och Inga-Lill. Jag känner till Bocksten mannen och en nästkusin till mig Thomas Johnsson är mycket skicklig musiker. Han har en syster, Christina och vi Träffades förr på stora släktkalas, som den släkten gillade att ordna. Thomas och Christina växte upp på Lågastorp. föräldrar Greta och Uno. Släkten tog senare efternamnet Callheim efter en förfader Carl Larsson. Eskil Callheim lärde mig släktforska.
Hälsningar Ingegerd Mårtensson (född Gustafsson) Bor nu i Ystad. Mail: ingegerd@positron.se
Ingegerd: Ja, vi har haft kontakt, det minns jag. I många familjer föddes många barn förr i tiden, då blir det många släktingar. Lågastorp låter lite bekant, är det någonstans i Halland?
https://www.hembygd.se/askome/plats/203820/text/31992. Lågastorp ligger i Askome, Wessigebro,
Kan skriva av mer sen. Borde även finnas bilder på personerna. Det är kaffedags nu.
Nu skiner solen i Ystad- Hälsningar så länge. Ingegerd Mårtensson Ystad e-mail
ingegerd@positron.se
Ingegerd: Då är det från Askome jag känner igen det, men ingen i min släkt har bott där.
Stort TACK Eva för sovel gastronomiska tips som kalashistorier om släktträffar!