Olausson, Johansson, Andersson eller Svensson

Det är inte så sällan som kunders syfte med att beställa en släktforskningsinsats är att hitta vem de har fått sitt efternamn ifrån. Ofta handlar det om mer ovanliga namn, som ofta visar sig vara gamla soldatnamn. Men också att få svar på frågan vem den förste Lars eller den förste Anders var i släktleden.

4gen pappa

Mannen näst längst till höger är Johan Olausson. Det är på grund av honom jag heter Johansson. Eller snarare på grund av hans föräldrars val av namn när han skulle döpas i mars 1847. För 174 år sedan. Föräldrarna Anna Catharina Petersdotter och Olaus Larsson (längst till höger) valde namnen Anders Johan till sin äldste son och Johan blev hans namn.

Namntraditionen var ju sådan förr att förste sonen skulle få farfars namn och andre sonen morfars, så han borde ha hetat Lars eftersom hans farfar hette Lars Larsson. Men både Anders och Johan är det ont om bland förfäderna, vi får gå tillbaka till hans mormors morfar för att hitta en Anders. Några Jon finns ett antal generationer bakåt. Så varför valet föll på namnen Anders Johan kan en ju fundera på.

Min farfar John (nästa längst till vänster på bilden ovan) gjorde som man gjorde i hans generation, tog sin fars patronymikon som efternamn, så det blev John Johansson. Ett par av pappas bröder gjorde likaledes och valde efternamnet Johnsson men min pappa Yngve (längst till vänster på bilden ovan) valde Johansson, så det blev mitt namn också. Hade farfar tagit sin fars efternamn Olausson hade det blivit mitt också. Eva Olausson, skulle det passat mig? Det klart det hade gjort.

För mig, och för många andra, är namnet en viktig del av identiteten.
Eva Johansson, det är jag. Jag tror att Johansson är Sveriges vanligaste efternamn. Men det är mitt. Hade jag bytt namn när jag gifte mig 1985 hade mitt efternamn blivit Andersson. Men Eva Andersson, det är ju inte jag. Det var aldrig aktuellt för mig att byta efternamn efter mer än 30 år med mitt namn Johansson.

Hade jag bytt till Andersson hade jag haft mitt efternamn efter min dåvarande svärfars farfars farfar, den ogifte drängen Anders Carlsson, född 1806 i Skallsjö socken. Mina barn, som båda heter Andersson, har sitt namn från denne man som föddes för mer än 200 år sedan.

Min förre svärfar hette Sven Andersson. Hans far hette Herman Andersson men Hermans far hette Wilhelm Svensson, så Herman borde haft efternamnet Svensson eller Wilhelmsson. Både Sven, Herman och Wilhelm var järnvägare. Wilhelm och hustrun Johanna Petersdotter tog med sig barnen och flyttade från Floda, där de då bodde, till järnvägsknuten Hallsberg 1898. Där var det många järnvägare som hette Svensson så efter en tid, när det nya seklet var ungt, bytte Wilhelm namn till sin fars patronymikon Andersson. och därefter blev det Andersson. Så berättas det i familjen.

Andersson
Svensson blev Andersson vid förra sekelskiftet. Bildkälla: Arkiv Digital.

 

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

"Gamm-Oskar" Lundström
Det lilla skåpet
 

Kommentarer 2

Ann-Christin Magnusson den söndag, 21 mars 2021 17:58

Visst är det intressant med namnen vi bär! Både efternamnen och inte minst förnamnen. Läser din krönika och tycker att det är så märkligt hur livet kan gå i kringelikrokar även när det gäller namnen. När jag gifte mig behöll jag mitt Magnusson, för precis som du skriver, det var ju min identitet och moderna dubbelnamnsseden var inte att tänka på. Så döttrarna fick makens efternamn Jansson och det har ju fungerat bra sen 1986. Nu när ena dottern gifte sig med sin Johansson så, till vår förvåning, valde de gemensamt att heta Dahlqvist, ett släktnamn på hans sida. Andra dottern är sambo med en Magnusson, så barnbarnen heter Magnusson i efternamn. Så nu undrar vi vad de kommer att välja när de gifter sig!

Har också noterat i min släktforskning att kvinnorna ofta skrev sig som -dotter även efter de gift sig. Å andra sidan, i alla fall i södra Halland, hette de t ex Olof-Svens-Gerda som hustru till Olof Svensson eller Alfred-Nils-Jenny. Roligt och intressant med namn och koppling till identitet.

Tackar för lärorika och intressanta krönikor!
Ann-Christin (Ernstdotter?)

Visst är det intressant med namnen vi bär! Både efternamnen och inte minst förnamnen. Läser din krönika och tycker att det är så märkligt hur livet kan gå i kringelikrokar även när det gäller namnen. När jag gifte mig behöll jag mitt Magnusson, för precis som du skriver, det var ju min identitet och moderna dubbelnamnsseden var inte att tänka på. Så döttrarna fick makens efternamn Jansson och det har ju fungerat bra sen 1986. Nu när ena dottern gifte sig med sin Johansson så, till vår förvåning, valde de gemensamt att heta Dahlqvist, ett släktnamn på hans sida. Andra dottern är sambo med en Magnusson, så barnbarnen heter Magnusson i efternamn. Så nu undrar vi vad de kommer att välja när de gifter sig! Har också noterat i min släktforskning att kvinnorna ofta skrev sig som -dotter även efter de gift sig. Å andra sidan, i alla fall i södra Halland, hette de t ex Olof-Svens-Gerda som hustru till Olof Svensson eller Alfred-Nils-Jenny. Roligt och intressant med namn och koppling till identitet. Tackar för lärorika och intressanta krönikor! Ann-Christin (Ernstdotter?)
Eva Johansson den söndag, 21 mars 2021 18:18

Ann-Christin:
Tack för din intressanta kommentar! Det är mycket man kan fundera på, både hur det blev som det blev och vad som låg bakom de beslut våra släktingar fattade för så länge sedan.
Det stämmer att de allra flesta kvinnor behöll sitt patronymikon även efter att de gift sig, det var det absolut vanligaste ända fram till omkring sekelskiftet 1900. Den som hette Andersdotter var ju fortfarande Anders dotter efter att hon gift sig.
Den mer traditionella namngivningen som du nämner, den förekom nog på ganska många håll, även i min hemtrakt i mellersta Halland. Det har jag hört när mina föräldrar talat om olika personer. Det kunde också vara namn som hade med gården att göra. I hembygdsböcker kan det ibland stå sådana namn och då kanske det inte är så lätt att veta vem det handlar om när man letar i kyrkböckerna.

Ann-Christin: Tack för din intressanta kommentar! Det är mycket man kan fundera på, både hur det blev som det blev och vad som låg bakom de beslut våra släktingar fattade för så länge sedan. Det stämmer att de allra flesta kvinnor behöll sitt patronymikon även efter att de gift sig, det var det absolut vanligaste ända fram till omkring sekelskiftet 1900. Den som hette Andersdotter var ju fortfarande Anders dotter efter att hon gift sig. Den mer traditionella namngivningen som du nämner, den förekom nog på ganska många håll, även i min hemtrakt i mellersta Halland. Det har jag hört när mina föräldrar talat om olika personer. Det kunde också vara namn som hade med gården att göra. I hembygdsböcker kan det ibland stå sådana namn och då kanske det inte är så lätt att veta vem det handlar om när man letar i kyrkböckerna.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
28 mars 2024

Captcha bild