Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
- Du är här:
- Start
- Rötterbloggen
- Oj, det blev fel
Oj, det blev fel
När det gäller släktforskning så betonas det från många håll att vi måste vara helt säkra på de uppgifter vi hittar och för in i de sammanställningar vi har, vare sig det är på papper, egen dator eller på någon nätbaserad tjänst. Och visst kan det bli väldigt fel om vi bara litar på en uppgift som vi får från någon annan, vare sig det är från en person eller från någon tjänst på nätet. Det kan ju bli hur tokigt som helst.
Och visst finns det utmaningar med detta, inte minst har våra kyrkboksskrivare utmanat oss. Födelsetider blandas lätt, ibland börjar det redan när prästen kommit hem från olika dopförrättningar och minnesanteckningar blandas ihop. Ibland, vilket jag tycker verkar vara den vanligaste felkällan är det när uppgifter ska flyttas mellan olika sidor eller olika böcker. Ibland slarvigt skrivna uppgifter som feltolkas, ibland verkar det vara någon form av synfel eftersom alla personer på en sida i en gammal bok plötsligt får förskjutna födelseuppgifter i nästa. En hel radda med namn har fått födelsedatum från personen ovanför eller nedanför i den gamla boken. Kanske var det inte synfel utan tullande på vinet, vad vet jag.
Fri bild av Ben Hershey på Unsplash
Men vi ser också att det ibland blir för noga med uppgifter och det syns inte minst bland de som tar till genetisk genealogi, eller släktforskning med DNA som det kallas på populärspråk. De företag som levererar tjänster och använder olika algoritmer, för det är ju ingen manuell kontroll av uppgifter i vanliga fall, försöker överträffa varandra med genom att bli mer exakta för varje år. Ibland är det bra, när det verkligen finns ett underlag att luta sig mot, men ibland blir det bara fel av alltihopa. Det finns, hos ganska många, en övertro på de uppgifter som presenteras. Att det som kallas ursprung eller etnicitet inte är så viktigt, det är mest ett marknadsföringstrix, vet allt fler. Men att de förslag som kommer från företagen om släktskap, skrivna med stora bokstäver, inte har någon egentlig bäring mot testresultatet verkar det som det behövs mer upplysning om. Dessutom så kan vi nog konstatera att när de presenterar ett resultat med decimaler, när det är ganska stor osäkerhet i vad som visas, så känner jag att det blir nästan komiskt. Att det blir diskussioner om små förändringar i värden som presenteras och vi vet att det finns felmarginaler som är ganska stora, då finns det behov av mer upplysning.
Ett resultat av den kraftigt ökade mängden av DNA-tester är att vi måste förstå att även det som tidigare setts som säker information, nämligen våra olika kyrkböcker, också har ett större felkällor. Det är frapperande många uppgifter som vi ser nu i våra, som vi trodde kvalitetssäkra, träd som visar på felaktigheter. Och att då som jag hör från vissa, bara tro att det är uppgifter från de senaste 50 åren som är fel, det är nog att missbedöma situationen. Det är nog inte så att man var så helt kontrollerade av de sociala banden att inte snedsteg förekom. Men det är svårare att se de direkta felaktigheterna ju längre tillbaka vi går. Men med rätt användande av DNA-tester så kan vi öka säkerheten även bland de grenar som inte omfattas direkt av de tester som visar närtid.
Så alla de diskussioner som vi ser när vi tittar tillbaka på släktforskningen genom tiderna, med släktträd som byggdes för att visa adliga anor, med träd som togs fram mot en kostnad och där det inte fick finnas hål eller liknande, de diskussionerna är fortfarande lika aktuella. Nu har vi lite andra verktyg som kan hjälpa oss, men även stjälpa om vi inte är helt medvetna om vad det är vi ser.
Har du hittat många fel i din egen släkt, eller har du haft tur.
Håll dig informerad
När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.
Om författaren
Bloggare
Eva Johansson
490 inlägg
Mats Ahlgren
305 inlägg
Ted Rosvall
264 inlägg
Helena Nordbäck
237 inlägg
Anton Rosendahl
233 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Gästbloggare
31 inlägg
Chris (Kerstin) Bingefors
28 inlägg
Stefan Simander
1 inlägg
Annonser
.png)
Kommentarer 4
Synen, vinet, ostyriga fingrar eller fortsatt forskandet flera timmar efter att man borde ha lagt sig...
Jorå, been there - done that ✔️
Varje gång jag irriterar mig på andras misstag så påminner jag mig om att just nu sitter någon annan och får högt blodtryck pga mig ?????️
Viktig fråga Mats. Det är ju på något sätt självklart att det man skriver in ska vara rätt, om man inte som den ökände notoriske förfalskaren kyrkoherden Nils Rabenius (1648–1717) systematiskt går in för att konstruera en lämplig härkomst.
Men det blir förstås inte alltid rätt. Jag tror inte man ska underskatta antalet fall då man själv av misstag råkar skriva in fel uppgifter genom slarv på tangentbordet. Och egentligen oavsett var man får uppgifterna ifrån så kan man ju hitta motstridiga uppgifter etc som du skriver.
Minst lika viktigt menar jag dock är att uppgifterna ska vara kontrollerbara och det blir de om jag anger källan med tillräcklig noggrannhet. Så var inte fallet förr och med förr menar jag då nästan allt före 1900. Under 1900-talet har det successivt blivit bättre även om det inte sällan förekommer uppgifter, särskilt på enskilda hemsidor, utan källhänvisningar. I många fall är dock kontrollen trivial om uppgiften kan återfinnas i relevant ministerialbok. Det är därför exempelvis Svensk Genealogisk Tidskrift har som allmän princip att i de fallen kan man ransonera med att skriva ut hänvisningen.
Jag älskar databasen DISBYT. Den är mycket värdefull för att se efter vad andra har gjort före mig när jag blir intresserad av något. På nedsidan finns dock att källor inte redovisats även om bidragsgivaren har sådana. Man blir då hänvisad till att kontakta bidragsgivaren och kontaktinformation finns ju. Jag vet inte hur länge DISBYT funnits men det måste vara i mer än de dryga 20 år jag varit medlem i DIS. Inte sällan visar det sig då att bidragsgivaren hunnit avlida.
DISBYT är dock i "gott" sällskap. Även Gustaf Elgenstierna i sitt storverk Den introducerade svenska adelns ättartavlor (1925–1936) tillämpade metoden att i förekommande fall ange källor som "Muntlig uppgift från NN". Han blev också i efterhand kritiserad för detta av bland annat Hans Gillingstam som i en artikel i Släkt och Hävd 1987:3/4, alltså ett halvt sekel efter sista bandet hade publicerats, noterade just detta att källan inte sällan var en muntlig uppgift från en person som sedan dess avlidit. Uppgiften går inte att kontrollera.
För ett par år sedan hittade jag ett fel prästen gjort. Han blandade ihop två flickebarn med samma namn: https://www.rotter.se/blog/entry/fel-i-kyrkboken
Oja, det förekommer ofta i mina släktträd. Men jag älskar mysterier och många gånger hittar jag felet. Noterar ner det i mina anteckningar, går ju inte rätta några hundra år gammal text
Jag började sent med släktforskningen, 2016. Var väldigt nyfiken på vart mitt namn kom ifrån. Vanliga pappersforskningen visade att släkten var i Värmland och att min första anfader i Värmland kom från Hameln i Tyskland som soldat vid ca 1750.
Häftigt tänkte jag, tog ett DNA test för att kolla om jag hade släkt i Tyskland och Värmland. Nada, niente, noll... Hmmm.... Inga träffar, varken Tyskt eller Värmländskt i mitt blod. Däremot ännu mer i Dalarna.
Tog test på min bror... halvbror visar det sig... Så min släktforskning gick i träda en längre tid efter den törnen.
Men sen på't igen, måste ju forska på nya släktsidan. I Dalarna är alla släkt med släkten så där gäller det att hålla tungan rätt i mun. Och om nu någon drack lite mer av nattvardsvinet än förespråkat innan inskrivning i böckerna så blev det nog rörigt för dem också och väldigt mycket mer utmanande för oss.
Jag har nu efter några år lärt mig att lägga ner och gå till sängs så jag orkar upp till jobbet dagen efter. Men emellanåt kommer jag till den där punkten när det blir "åh... kolla... bara en bok till, sen sova", X timmar senare ... ZZzzzzzz