Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
- Du är här:
- Start
- Rötterbloggen
- Mormors sommarkalas
Mormors sommarkalas
Min mormor föddes den 17 juli 1904. Just idag är det 117 år sedan. Den 17 juli är ett alldeles speciellt datum för mig och har varit så sedan jag var barn. På mormors födelsedag var det alltid sommarkalas i Okome, där mormor och morfar bodde. Det var då jag träffade kusiner, mostrar och morbröder. Inte bara då, men alltid då.
Så minns jag min barndoms somrar. Jag tror inte att vi någonsin uteblev från mormors födelsedagskalas. För min mamma och hennes syskon var det viktigt att träffas och på mormors födelsedag kom alla hem.
Morfars, farmors och farfars födelsedagar har jag inte i minnet, bara mormors.
Min mormor som ung. I mitten det sista fotografiet jag tog på henne, då närmade hon sig 80 år. Till höger: mormor i sin trädgård i Okome. Privata foton.
Mormor på sin 50-årsdag 1954. Privat foto.
Mormor föddes och växte upp på ett torp som heter Huslyckan och ligger i byn Buskabygd i Gällareds socken i Halland. Hon döptes till Alida Kristina, kallades Alida och hette Johansson tills hon gifte sig med morfar Gottfrid Dahlberg den 1 augusti 1922, nyss fyllda 18 år. Morfar kom från grannsocknen Okome. Hans storebror Karl var gift med mormors syster Jenny. Mormor kom till dem för att hjälpa sin syster med barnen och då träffade hon morfar.
Morfar var elva år äldre än mormor, han hade jobbat i flera år och samma år de gifte sig arrenderade han Nydala kvarn med såg och elverk. Sex år och fem barn senare flyttade de till Okome kyrkby där de köpt Okome kvarn med såg och elverk. Ett boningshus ingick i fastigheten och det var där kalasen hölls, för där bodde de kvar. För några år sedan såldes företaget av mina kusiner, tredje generationen på sågen.
Min mormor födde 13 barn mellan 1922 och 1946. Hon var gravid eller ammade större delen av de 25 åren. Vid sidan om det egna hushållet lagade hon också mat till de anställda på sågen. Det är först som vuxen som jag förstått hur mycket hon arbetade.
Vi bodde en halvmil från mormor och morfar och träffade dem ganska ofta. När jag kommit upp i skolåldern kunde jag själv cykla till dem och stanna några dagar. På övervåningen i huset fanns en separat lägenhet och där bodde alltid någon eller några av mammas syskon. Min mammas familj fanns nära oss och var en självklar del av min uppväxt.
Mormor fick ett långt liv, hon levde till den 20 februari 1996 och blev nästan 92 år. Jag tänker alltid på henne den 17 juli.
Mormor och morfar med de två äldsta barnen. Fotot måste vara taget sommaren 1924. Då var mormor 20 år och på väg att bli trebarnsmor, min mamma låg i magen. Privat foto.
Mormor och jag och mina två äldre bröder. Foto från vintern 1954. Privat foto.
Håll dig informerad
När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.
Om författaren
Bloggare
Eva Johansson
491 inlägg
Mats Ahlgren
305 inlägg
Ted Rosvall
264 inlägg
Helena Nordbäck
237 inlägg
Anton Rosendahl
233 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Gästbloggare
31 inlägg
Chris (Kerstin) Bingefors
28 inlägg
Stefan Simander
1 inlägg
Annonser
.png)
Kommentarer 7
Så fint. Leve mormor!
Så fint, hurra för din mormor! Det är alltid lika intressant att läsa det du skriver, Eva. Nu blev jag nyfiken på hur ni brukade fira mormor. Sjöng ni, hurrade ni? Vilken sorts dukning, tårta och traditioner hade ni? Fick hon presenter? Min farfars mamma och hennes släkt kom från Stråvalla, Veddige och Frillesås bland annat.
Vänliga hälsningar, Maria
PS. Tryck- eller tankefel, men hon var väl inte gravid eller ammade i 45 år? DS.
Maria: Tack!
Hur hon firades minns jag inte, jag minns bara kalasen med alla släktingar. Vi drack kaffe (saft till barnen) med många olika sorters kakor. Ibland var det någon som höll tal, men kanske var det bara vid jämna födelsedagar. Fast det var sommar tror jag att vi alltid satt inne i salen, det fanns nog inte trädgårdsmöbler så att det skulle räckt till alla. Presenter minns jag inte, kanske var det också bara vid jämna födelsedagar. Det viktiga var att träffas, så minns jag det.
Nej, 25 år ska det så klart vara. Skrivfel.
Nästan varje gång jag får titta på äldre kort av släktingar eller andra personer blir jag förvånad över hur gamla och slitna de ser ut. Helt klart är väl att samhället har förändrats. Jag kan jämföra min egen mormor med min hustru. Mormor som blivit tjock redan innan sin 60-årsdag, och hade svårt att gå, bar glasögon löständer. Utbildningen var obefintlig. Min smala hustru i samma ålder har god utbildning, långt mörkt tjockt hår och tänder som får en tandläkare att ta ett glädje-skutt. Pengar till bjudningar fanns det vanligtvis inte. Att man fick jobba hårt som dräng och piga är något som dagens ungdomar har svårt att ta åt sig där de sitter bakom datorskärmen och dricker energidryck, äter hamburgare eller tar en semesterresa till Spanien.
Vilken fin beskrivning av din mormor. Det är så fascinerande att min mormor har levt så nära din släkt. Mormorsmor var från Pisslebo i Okome, hon gifte sig och flyttade till Svartrå. Min mormor, som föddes 1908, var yngst av åtta syskon. Ett par av hennes bröder flyttade till Borås och själv emigrerade hon till USA 1928.
Övriga syskon blev kvar i Okome, Köping och Ullared. Jag minns flera besök hos dessa när jag var barn.
Tänk om din mormor träffade min mormor eller något av hennes syskon?
Neta: Jag är övertygad om att de träffades, din och min mormor eller i alla fall någon av de mormors syskon. Jag minns att min mamma pratade om Pisslebol, de kände någon som bodde där. Om någon av din mormors syskon blev kvar på Pisslebol kan det vara den bekante, men jag minns inga namn.
Lars: Ja, visst är det ett helt annat liv idag. Att människor ser mer slitna ut på äldre fotografier är påtagligt och det har uppenbarligen med välståndet att göra. Den som fick slita hårt slet på sin kropp.
Om du läser tidningen Släkthistoria kan du i det senaste numret (som kom för några dagar sedan) se en bild på sångerskan Christina Nilsson tillsammans med sin syster och där slog det mig hur tydligt det är. Christina Nilsson (som blev välbärgad och kunde leva gott) ser så påtagligt mycket mer välmående ut än systern. Den fattigare systern ser ut att vara mycket äldre, som om hon skulle kunna vara mor eller mormor.
Jag har ett enda foto på min farmors mor, taget när hon var 50-60 år (hon dog 1918 och blev 66 år) och hon ser mycket äldre ut än vad hon verkligen var. Men det är vi som ser de gamla släktingarna som äldre än vad de var eftersom vi utgår från vår egen tid. Men för de allra flesta var livet hårt och slitsamt.