Matvagnar, explosioner och sprit

Nu har jag korrekturläst en intressant bok igen. 

'När kriget tog tåget' av Jan Bergsten är utgiven av Trafik-Nostalgiska Förlaget, och handlar då förstås i första hand om tåg.  Men boken tar upp en samling mycket känsliga tåg - det handlar om de tyska transitotransporterna genom Sverige under andra världskriget. 

Om svenska regeringen gjorde rätt eller fel som lät tyskarna åka tåg genom Sverige kan diskuteras i evighet. I den här boken handlar det om vad som faktiskt hände. Eftersom det i grunden handlar om tågnostalgi, är det en väldig massa uppräkningar av lok och vagnar som införskaffats, sålts eller skrotats under åren som transitotrafiken bedrevs - fram till 1943. Hela rutor med sifferkombinationer, som gör det svårt för en ambitiös korrekturläsare att hålla sig vaken. 

Men jag har lärt mig att det var mycket som hände. Själv hade jag fått intrycket att de här tågen i det närmaste gled som spöktåg genom den svenska naturen, ignorerade av de flesta, bespottade av en del, besvärande för alla. Icke. Tillbuden var många. 

Det allra värsta var nog Krylbokatastrofen en varm sommardag 1941. Ett tysktåg lastat med ammunition började brinna, och vad händer när ett tåg lastat med ammunition börjar brinna? Explosionerna avlöste varandra. Dagens hjälte blev en 27-årig stationskarl som lyckades koppla loss tolv vagnar som inte hunnit antändas från tåget och få undan dem - därmed förhindrande en betydligt större katastrof. En annan hjälte var en ellokförare, som, sekunderna efter att elen sprakat sönder på stationen, slängde sig upp på en cykel och hojade till nästa station och hämtade ett ånglok. Med det kunde man sedan rädda en stor del av de vagnar och lok som fanns på stationen i Krylbo. Det blev förstås polisutredning, ledd av ingen mindre än den legendariske 'revolver-Harry' Söderman (Leif GW Perssons stora idol). Man fann dock att branden inte orsakats av något sabotage, utan av varmgång i ett axellager. 

Med tysktågen och vaktande dem på stationerna fanns svenska beredskapsmän. Tvenne herrar av det slaget kunde en mörk natt i Boden inte motstå frestelsen. De hade upptäckt att en av vagnarna innehöll lådor med champagne! Ett par flaskor stal man - bara för att åka fast för vaktchefen. Det var bara det, att när vaktchefen tillsammans med järnvägspolisen återställde tjuvgodset, upptäckte de att någon annan redan brutit en plombering på andra sidan vagnen, och att där saknades inemot fyrtio flaskor! När och var den stölden skett, fick man aldrig reda på. 

Mot slutet av kriget höll en annan katastrof på att inträffa i Helsingborg, precis som en färja med tyska soldater på väg hem på permission, la ut. Ett lok backade bort till en rad vagnar och skulle växla på dem. Tyvärr hann personalen inte med, utan loket puffade iväg vagnarna, som for iväg i rasande fart. De mejade ner stoppbocken och fortsatte ut på brofästet till färjan. Detta gick sönder av tyngden. Som tur var, hade färjan redan lagt ut, annars kunde tågvagnarna ha rusat vidare ombord och dödat  åtskilliga på sin väg. Nu hamnade en tågvagn på botten av hamnen, en annan blev hängande på brofästet, men resten kunde tas om hand. 

Vi möter också mindre trevliga personer, både svenska, norska och tyska. Vi möter flyktingar. Under det sista finska kriget, i Lappmarkerna 1944, kom mängder av finska flyktingar till Sverige. Författaren påpekar att : '2015 fick Sverige hit cirka 3000 flyktingar i veckan. 1944 kom det 3000 flyktingar om dagen'. Kan vara värt att tänka på. 

Inte bara tågnostalgi, utan en mycket intressant bok för den som är intresserad av närtidshistoria. Läs den gärna!

Bilden: Annan tågnostalgi, brittisk. Foto: författaren