Rötterbloggen
Rötterbloggen

Månen vandrar....

Nykamexp-030

I fjol var det exakt femtio år sedan Neil Armstrong och Edwin 'Buzz' Aldrin (bördig från Värmland) tog sina första steg på månen. Många månprogram har det varit under året, både på radio och i TV. På wikipedia läser jag att månen befinner sig 384 400 kilometer från jorden, och är den femte största månen i vårt solsystem. Bland annat, med många siffror...

Om månen har mytologi, sagor och fantasier flödat i årtusenden, i vitt skilda kulturer. Jules Verne kom redan 1856 med  boken 'Från jorden till månen', en bok som innehåller flera detaljer som på ett kusligt sätt liknar det verkliga Apolloprojektet drygt hundra år senare. Hergé kom på 1950-talet med 'Månen tur och retur' där han skickade Tintin och hans vänner till månen med framför allt i första bokdelen en rad detaljerade skildringar av tekniken som gjorde det möjligt. Undertecknad är allt utom tekniskt lagd, men hyser stor beundran för detaljrikedomen i en bok som skrevs mer än tio år innan den verkliga månlandningen blev av. 

Redan de gamla grekerna intresserade sig mycket för månen, för att inte tala om vad kineserna gjorde. I gamla kinesiska folksagor, brukar månen ofta vara försedd med ett antal övernaturliga väsen som påverkar jordens befolkning på olika sätt. I romersk mytologi heter mångudinnan Luna och är förenad med dödsgudinnan Proserpina (Persefone i grekisk mytologi) och jaktgudinnan Diana (alias Artemis) i någon slags treenighet. Proserpina sprider skräck i underjorden med sin spira, Luna skickar bländande sken från himlen, och Diana jagar vilddjur med pil och båge. Hm, ett lite bisarrt jaktlag kanske...? 

Sagor om månen och mångubbar av olika slag finns det massor. Själv minns jag en ganska fånig historia om en bortskämd liten pojke som såg månen i en hink med vatten, och ville ha den. Pappa storbonden beordrade då sin dräng att hämta ner månen från himlen åt pojken. Drängen försökte då hoppa upp i himlen ett par gånger, men misslyckades. Då bonden röt och pojken fortsatte gnälla efter månen, tog drängen hinken med vattnet och hällde det prompt över pojken istället. 

Det gjorde han rätt i, tyckte jag. 

I nordisk mytologi är Sol och Måne barn till en viss Mundilfare, och denne var så stolt över barnens skönhet att Oden och Ve, skapargudarna, blev sura och slängde upp barnen till himlen. Där drar Sol en stor vagn med det största av himlens ljus, vilket gudarna har förfärdigat av gnistor från Muspelhem. Måne drar en något mindre ljuspunkt, och kan själv reglera dess olika ny och nedan. Som det inte räckte med det, sitter det en elak trollkvinna i en skog en bit bort och föder fram otäcka vargar som jagar Sol och Måne i ett evigt kretslopp.... 

Nog för att dagens astronomer och meteorologer har mer rationella förklaringar till månens olika utseenden och faser, men onekligen lite tråkiga i jämförelse.

Ja, månen har fått se och höra mycket genom tiderna. Och då har jag ändå inte nämnt varulvar, tidvatten och alla tusentals månlåtar som spelats och sjungits....  Så nära och ändå så långt borta!

Källa utom wikipedia: Alf Henriksson, Lars Hansson och Disa Törngren: Hexikon som lexikon.

Bilden: Fullmåne genom balkongfönstret. Foto: författaren

Små saker
Korpral Gabriel Hansson Hurtig
 

Kommentarer 2

Håkan Gelin den onsdag, 11 mars 2020 10:22

Jag brukar fundera när jag ser fullmånen, undrar vad vår anfader hammarsmedsmästaren Göran Andersson Aldrin född 1709 i Alsters socken i Värmland hade för relation till månen. Kunde han ens ana på sin 60 -års dag att 200 år senare skulle en ättling till han gå på månen. Det är nog fullständigt otänkbart. Kanske är det likadant idag kan vi ens ana vad våra eventuella ättlingar kan komma att göra om 200 år. Men vi kan ju skänka detta en tanke medans vi lever och när vi ser den vackra fullmånen nästa gång.
"Göran anfadern" dog 1772 av en "olyckelig stöt" i Uddeholm.

Jag brukar fundera när jag ser fullmånen, undrar vad vår anfader hammarsmedsmästaren Göran Andersson Aldrin född 1709 i Alsters socken i Värmland hade för relation till månen. Kunde han ens ana på sin 60 -års dag att 200 år senare skulle en ättling till han gå på månen. Det är nog fullständigt otänkbart. Kanske är det likadant idag kan vi ens ana vad våra eventuella ättlingar kan komma att göra om 200 år. Men vi kan ju skänka detta en tanke medans vi lever och när vi ser den vackra fullmånen nästa gång. "Göran anfadern" dog 1772 av en "olyckelig stöt" i Uddeholm.
Helena Nordbäck den fredag, 13 mars 2020 22:34

Håkan Gelin, vad roligt att en av 'Buzz' släktingar sett min blogg ovan! Intressant det du skriver, tyvärr härstammar jag inte från honom själv (fast jag har Värmlandsanor), så jag har dålig koll på släkten Aldrin...

Håkan Gelin, vad roligt att en av 'Buzz' släktingar sett min blogg ovan! Intressant det du skriver, tyvärr härstammar jag inte från honom själv (fast jag har Värmlandsanor), så jag har dålig koll på släkten Aldrin...
Redan registrerad? Logga in här
Guest
8 april 2020
Om du vill registrera dig, fyll i användarnamn och namnfältet

Captcha bild

Bloggare

Eva Johansson
280 inlägg
Ted Rosvall
248 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Mats Ahlgren
104 inlägg
Helena Nordbäck
102 inlägg
Anton Rosendahl
48 inlägg
Gästbloggare
28 inlägg

Annonser