Lösdrivare och tjänstehjon

Går vi några generationer tillbaka så var det en hel del lagar som styrde våra förmödrars och förfäders liv på ett sätt som det inte gör idag. Det som var brottsligt då har avkriminaliserats. T ex homosexualitet och arbetslöshet. Hur det blir i framtiden går inte att veta.

I nyhetsflödet för några dagar sedan såg jag en rubrik att den nya regeringen nu dammar av den gamla lösdriverilagen. Jag har inte alls satt mig in i vad dagens politiker tänker införa men det kan finnas anledning att gå tillbaka i historien och se hur det var förr.

Lösdriverilagen infördes 1885 och innebar att det då inte längre var straffbart att vara arbetslös. Jo, du läste rätt. Fram till 1885 var det ett brott att vara arbetslös. Men den som var arbetslös och "drev omkring" utan att ha en försörjning eller var hemlös kunde även efter 1885 sättas i tvångsarbete på en arbetsanstalt. Sådana anstalter fanns i Svartsjö och i Landskrona. Arkiven från dessa, inklusive fångrullor, finns digitaliserade av Arkiv Digital. De två tvångsarbetsanstalterna hade föregåtts av provisoriska tvångsarbetsanstalter vid länsfängelserna.

Att vara homosexuell var ett straffbart brott i Sverige fram till 1944 och till och med 1979 ansågs det som en psykisk störning. Stockholms Stadsarkiv har publicerat arkivmaterial med anknytning till sådana brott.

Tjänstehjonstadgan var en annan lag som hade som syfte att kontrollera folket. Den första stadgan utfärdades av kungen 1664. Sista gången en ny tjänstehjonstadga antogs var 1833 och den gällde ända till 1926. Att ha arbete kallades "laga försvar". Den som inte hade arbete var försvarslös och ansågs som lösdrivare, så detta har koppling till lösdriverilagen. Ända fram till 1858 hade en arbetsgivare rätt att misshandla (alltså aga) sina anställda, och det skedde frekvent, även senare. Efter 1858 var det bara tillåtet att aga minderåriga anställda. Lagen reglerade också när och hur en anställning fick påbörjas och avslutas. Man anställdes för ett år (eller ibland ett halvår) i taget och den som lämnade sin tjänst i förtid ansågs som en rymmare och kunde infångas och straffas. För att kunna ta en ny anställning krävdes ett arbetsbetyg från den förre arbetsgivaren som visade att man slutat sin tjänst på rätt sätt och inte rymt sin väg. Den personliga frihet vi är vana vid idag fanns alltså inte.

Vi som släktforskar känner ju också till de äldre lagarna som reglerade folks privatliv. Lagarna om lägersmål som lönskaläge, enkelt hor och dubbelt hor. På 1600-talet var det dödsstraff för dubbelt hor, som innebär otrohet av två som var gifta på var sitt håll. Till 1864 var utomäktenskapligt sex straffbart för alla och fram till 1937 för den som var gift.

Sedan 1766 har vi tryckfrihet och yttrandefrihet i Sverige (med vissa undantag 1774–1809). Men den har inte alltid sett likadan ut. Det var förbjudet att publicera skrifter som bröt mot grundlagarna eller den statliga protestantiska tron. En bit in på 1900-talet var det straffbart att kritisera kungen eller kungahuset. Den nuvarande tryckfrihetsförordningen från 1949 är en av våra grundlagar.

Konventikelplakater avskaffades först 1858, då blev det tillåtet att vara med i ett annat religiöst samfund än statskyrkan men först 1952 blev det tillåtet att inte tillhöra någon kyrka alls. Det är alltså bara 70 år sedan vi fick religionsfrihet i Sverige.

Källor:
Riksarkivet, Stockholms stadsarkiv, Arkiv Digital, Wikipedia.

Det här blogginlägget illustrerar jag med några tidningsklipp från dagstidningar, digitaliserade av Kungliga Biblioteket, och som berör en del av lagarna jag nämner i texten:

Smalands Folkblad den 10 april 1907 och Strömstads Tidning den 20 januari 1886.

Aftonbladet den 5 september 1903 och Karlstadtidningen den 28 december 1887.

Aftonbladet den 27 maj 1899 och Västgöta Korrespondenten den 27 december 1888.