Läs om släktens hembygd!

Det här är en bok jag gillar. Den handlar om platsen där jag bor, och det är förstås jätteintressant. Än mer intressant måste det vara för dem som har rötter här, som har gamla släktingar i sitt släktträd som någon gång bott på Bjurhovda när det var en bondgård en bra bit utanför Västerås.

Hembygdsböcker har mycket att ge den som släktforskar. Lokalhistoriskt kunniga delar med sig av det de vet. De allra flesta av oss som släktforskar tror jag har släkt nåogonstans på en plats vi inte själva känner till. Men andra har den kunskapen. Med det här inlägget vill jag både hylla och tacka de många engagerade inom hembygdsföreningarna som gör just detta, delar med sig av sin kunskap.

När vi hade flyttat till Västerås strax före midsommar 2019 upptäckte jag att vi numera bor på mark som utgjorde Bjurhovda gård ända fram till 1960-talet. Bjurhovda är en riktigt gammal gård, nämnd i ett medeltida pergamentbrev redan 1450. Men långt innan dess har människor bott här, det vittnar de många fornlämningarna om.

När jag googlade på Bjurhovda som nyinflyttad fick jag ganska omgående träffar på Rolf Grahn och hans lokalhistoriska arbete om Bjurhovda. Han var länge en eldsjäl i Badelunda hembygdsförening (den socken som Bjurhovda ligger i) och har skrivit en bok om Bjurhovda. För en vecka sedan kom den ut. Rolf Grahn gick bort i maj 2019 men hade sitt manus klart och nu har hustrun och andra i hembygdsföreningen sett till att boken kommit ut. Tack!

Här får jag veta det mesta om Bjurhovda, "de första fyratusen åren" som undertiteln lyder. Rolf Grahn har dammsugit arkiven och ger oss en mycket intressant tolkning och analys av den information han funnit. Vi får veta om hur det var på 1500-talet när Bjurhovda var en prebendegård (ägd av kyrkan) och därefter om olika ägare tills gården blev ett militärt officersboställe från omkring år 1700 till 1862. Jag ska inte återge en massa fakta, boken bör läsas i sin helhet.

Rolf Grahn lyfter fram människorna som bott här, just här där jag bor nu. Sådant tänker jag ofta på, vilka människor som levt och vistats där just jag befinner mig idag. Därför är jag lite extra glad åt vad han berättar om de två torpen som hörde till gården, Soltorpet och Stentorpet. Platserna för dem har jag tidigare identifierat med hjälp av äldre kartor.

I boken finns både information om Soltorpet och bilder på torpet och den siste torparen.

Soltorpets förskola. Ungefär där jag står och fotograferar låg torpstugan. Eget foto.

Alldeles intill huset där vi bor ligger Soltorpets förskola. Förskolans gård ska vara i stort sett precis där torpet en gång stod och det är roligt att namnet återanvänds i förskolans namn. Soltorpet verkar ha funnits redan på 1660-talet och kallades då Björnhofdatorpet, sedan blev det Hagtorpet, sedan Larssons torp och till sist Soltorpet på 1920-talet. Det var den siste torparen som kom på det namnet, vagnmakaren Frans Magnus Kindahl. Har du gamla släktingar som varit torpare på Bjurhovda är det alltså lätt att hitta platsen.

Det andra torpet hette Stentorpet och fanns här från 1880-tal till 1924. Det låg ungefär där Knotavägen 23 finns idag.

Än har jag inte läst hela boken, bara valda delar. Att läsa den ska bli mitt helgnöje nu i andra advent.

Ekonomiska kartan från mitten av 1900-talet. Bjurhovda brukades som en gård fram till mitten av 1960-talet. Västerås stad köpte gården och byggde ut de två östra stadsdelarna Bjurhovda och Brandthovda. Bildkälla: Lantmäteriet.