Rötterbloggen
Rötterbloggen

'Kill your darlings' i släktforskning

Hallndsk-stickning

Detta dramatiska uttryck innebär väl egentligen att man ska försöka sluta använda sina favoritord och -uttryck för att inte upprepa sig i onödan i tal eller skrift. Men även som nybliven släktforskare insåg jag, och säkert de flesta med mig, att vissa förutfattade meningar, var det bäst att raskt göra sig av med. 

Vi präglas alla av den tid vi växer upp i, för min del var det framför allt under 1970-talet. Jag läste mycket skvallertidningar på den tiden, och noterade att det bland kända män var väldigt 'inne' att vara ihop med en äldre kvinna. Samtliga dessa kändismän försäkrade att 'äldre kvinnor har mer att ge, även sexuellt'. Det var väldigt modernt och radikalt på den tiden. En annan nyfeministisk företeelse var att kvinnan när hon gifte sig (om hon nu gjorde det, äktenskap var inte trendigt på 70-talet) behöll sitt eget efternamn. Detta trodde jag var ett helt nytt fenomen.  

När jag började släktforska och plöjde igenom Gävle husförhörslängd omkring år 1860, hittade jag inte bara min farfars farfar, utan också en del intressanta sanningar. Bland annat såg jag rätt snart att åtminstone hälften av kvinnorna var äldre än sina män. Dessutom lärde jag mig att en gift kvinna alltid stod med sitt eget efternamn i husförhörslängden. Senare lärde jag mig att det var först i slutet av 1800-talet som det började bli allmänt att kvinnorna bar sina mäns efternamn. 

När jag gick i skolan, fortfarande huvudsakligen under 70-talet, så var det frivilligt att välja mellan trä- och syslöjd. Åtminstone på pappret. I den dystra verkligheten så fanns förstås alla killar på träslöjden och alla tjejer i syslöjden. När vår studierektor en dag kom förbi, berättade han att under hans skoltid på 50-talet var det till och med förbjudet för killar att ha syslöjd och vice versa. Han och hans kompisar hade ändå kommit över garn och virkat sig varsin flott slips... 

För några år sedan läste jag om stickningen och dess utbredning i framför allt södra Halland. Där 'bingade' både män och kvinnor flitigt så fort de fick en chans. Stickningen gav extrainkomster som behövdes då jorden var mager och svårbrukad. 'Binga' betyder 'binda' på halländska, man 'band' alltså garnet... Så det fanns både bingare och bingerskor. Sedan insåg jag också att nästan alla skräddare var manliga förr i världen. Och de flesta av de klassiska skaparna av kvinnligt mode under 1900-talet har ju varit män! Där rök en 'darling' till....  

Efter att ha läst ett stort antal olika socknars husförhörslängder, där det är fullt med Andersson och Persdotter, kastade jag mig tacksamt över mina prästerliga rötter. Äntligen lite ovanligare efternamn! Fast i vissa fall... Jag har en borgmästar- och prästsläkt som heter Agrell. Det visade sig att min anmoder på den grenen gift sig med en vilt främmande präst som också han hette Agrell, utan att de var släkt. Sedan har vi kompositören Johan Agrell, som har sina rötter på helt annat håll än någon av mina Agrellsläkter. Senare uppdagade jag också att det fanns en släktforskare Agrell i Halland, som jag vid ett tillfälle kom att tala i telefon med under mina år på GF. En försiktig fråga klarlade att här hade vi ännu en släkt Agrell.... 

Undrar hur många Agrellsläkter det finns i Sverige egentligen... Det kommer ju av latinets 'ager' = åker, vilket antyder bondeursprung. Så det kan ju finnas hur många Agrell som helst.... Ytterligare en 'darling' borta.

Med åren myntade jag ett litet uttryck angående detta med efternamn: Det finns inte ett efternamn som är så ovanligt att det inte finns minst två olika släkter med det namnet, som aldrig har hört talas om varandra. 

Fast det finns ju undantag... Se där, då dödade jag min egen 'darling' också! 

Bilden: Äkta halländsk 'binge', här utfört av en kvinna: Kersti Nilsson heter hon enligt bildtexten. 

 

Ödets lott
Adam och Maria Stenberg
 

Kommentarer 2

Ingvar Månsson den onsdag, 12 juni 2019 08:57

Jag heter Ingvar Månsson från Veddige. Jag har forskat på Agrellssläkten i Apelvik i Varberg. Du har säkert träffat släktforskarpionjären Carl Emil Agrell, jag missade honom. Denna släktgren kommer från åbon Lars Trulsson i Tvååker. Hans söner blev ostindiefarare och präster. Ingen kunde ta över hans gård. Så här har jag skrivit om namnet Agrell:
NAMNET AGRELL
Antagligen var det Anders Larsson, den blivande komministern i Grimeton, som var först med att använda namnet Agrell inom vår släkt. Vid elevregistreringen 1762 vid Hvitfeldska gymnasiet i Göteborg skrev Anders in sig med efternamnet Agrell. Skulle man bli präst dög det väl inte med ett simpelt bondnamn. Även bröderna Lars och Olof studerade och bytte till Agrell. Olof latiniserade då också sitt förnamn till Olaus. Brodern Bengt (16) hade efternamnet Larsson i faderns bouppteckning 1773, men när han gifte sig 5 år senare skrivs han som Agrell. Brödernas systrar behåller efternamnet Larsdotter.
Jag vet inte varför Anders tog just namnet Agrell. Någon har teorin att namnet har sitt ursprung från "ager"=åker. Anders är ju född i Två-åker socken. Det hade dock inte varit något ovanligt namn i Varbergstrakten. Nedanstående Agrellare har inga kända släktband med Apelviksgrenen.
Nicolaus Petri Agrelius (senare Agrell), född i Småland, skrev en bok om räknelära, blev tullare och sedan impopulär borgmästare i Varberg. Han dog 1681. Han hade sonen, rektorn i Varberg, Nils Agrell som levde 1656-1692. Nils fick sonen Sven Agrell, född i Torup 1685 som skrev dagbok om Karl XII:s tid i Turkiet, Sven dog som fångpredikant i Adrianopel 1713.
Och i Hunnestads kyrka hänger ett porträtt på kyrkoherde, Laurentius (Lars) Agrell, 1666-1731. Hans dotter Maria Agrell var gift med kyrkoherden Hammar i Varberg. Hammar var före sin tid och propagerade för att barn (av båda könen!) skulle utbildas. Anders träffade säkert kyrkoherden under sin studietid på Varbergs Läroverk och hedrade honom genom att ta hans hustrus efternamn. Maria Agrell avled 1772 och hade alla möjligheter att vara bekant med "vår" Anders Agrell. Det är i alla fall min favorit-teori, men sannolikt helt fel.
Kungsäter har också haft präster med namnet Agrell.
Johan Månsson Agrell, född 1711, gav ursprung till en prästsläkt i Växjö stift, men hade också en släktgren i Stockholm.
Olof Agrell, född 1755 i Hyby i Skåne, skrev populära reseskildringar från Nordafrika.
Sedan fanns det en kyrkoherdesläkt i Uddevalla och i Vänersborg med namnet Agrell.
Namnet Agrell har, på mansidan, varit ganska beständigt inom Apelviksgrenen, alltsedan 1760-talet. Och när namnet tappats bort återtar man det: Redan 1882 bytte kvarnägaren Johan Emil Jönsson (CEA:s far) och hans tre bröder sina efternamn tillbaka till morsnamnet Agrell. Min dotters familj har nu tagit namnet Agrell, även ättlingar på kvinnosidan som nu äger Apelviksgården använder Agrellsnamnet. Namnet lever alltså vidare!
2009 fanns det i Sverige ca 250 personer med efternamnet Agrell.

Jag heter Ingvar Månsson från Veddige. Jag har forskat på Agrellssläkten i Apelvik i Varberg. Du har säkert träffat släktforskarpionjären Carl Emil Agrell, jag missade honom. Denna släktgren kommer från åbon Lars Trulsson i Tvååker. Hans söner blev ostindiefarare och präster. Ingen kunde ta över hans gård. Så här har jag skrivit om namnet Agrell: NAMNET AGRELL Antagligen var det Anders Larsson, den blivande komministern i Grimeton, som var först med att använda namnet Agrell inom vår släkt. Vid elevregistreringen 1762 vid Hvitfeldska gymnasiet i Göteborg skrev Anders in sig med efternamnet Agrell. Skulle man bli präst dög det väl inte med ett simpelt bondnamn. Även bröderna Lars och Olof studerade och bytte till Agrell. Olof latiniserade då också sitt förnamn till Olaus. Brodern Bengt (16) hade efternamnet Larsson i faderns bouppteckning 1773, men när han gifte sig 5 år senare skrivs han som Agrell. Brödernas systrar behåller efternamnet Larsdotter. Jag vet inte varför Anders tog just namnet Agrell. Någon har teorin att namnet har sitt ursprung från "ager"=åker. Anders är ju född i Två-åker socken. Det hade dock inte varit något ovanligt namn i Varbergstrakten. Nedanstående Agrellare har inga kända släktband med Apelviksgrenen. Nicolaus Petri Agrelius (senare Agrell), född i Småland, skrev en bok om räknelära, blev tullare och sedan impopulär borgmästare i Varberg. Han dog 1681. Han hade sonen, rektorn i Varberg, Nils Agrell som levde 1656-1692. Nils fick sonen Sven Agrell, född i Torup 1685 som skrev dagbok om Karl XII:s tid i Turkiet, Sven dog som fångpredikant i Adrianopel 1713. Och i Hunnestads kyrka hänger ett porträtt på kyrkoherde, Laurentius (Lars) Agrell, 1666-1731. Hans dotter Maria Agrell var gift med kyrkoherden Hammar i Varberg. Hammar var före sin tid och propagerade för att barn (av båda könen!) skulle utbildas. Anders träffade säkert kyrkoherden under sin studietid på Varbergs Läroverk och hedrade honom genom att ta hans hustrus efternamn. Maria Agrell avled 1772 och hade alla möjligheter att vara bekant med "vår" Anders Agrell. Det är i alla fall min favorit-teori, men sannolikt helt fel. Kungsäter har också haft präster med namnet Agrell. Johan Månsson Agrell, född 1711, gav ursprung till en prästsläkt i Växjö stift, men hade också en släktgren i Stockholm. Olof Agrell, född 1755 i Hyby i Skåne, skrev populära reseskildringar från Nordafrika. Sedan fanns det en kyrkoherdesläkt i Uddevalla och i Vänersborg med namnet Agrell. Namnet Agrell har, på mansidan, varit ganska beständigt inom Apelviksgrenen, alltsedan 1760-talet. Och när namnet tappats bort återtar man det: Redan 1882 bytte kvarnägaren Johan Emil Jönsson (CEA:s far) och hans tre bröder sina efternamn tillbaka till morsnamnet Agrell. Min dotters familj har nu tagit namnet Agrell, även ättlingar på kvinnosidan som nu äger Apelviksgården använder Agrellsnamnet. Namnet lever alltså vidare! 2009 fanns det i Sverige ca 250 personer med efternamnet Agrell.
Helena Nordbäck den onsdag, 12 juni 2019 22:05

Hej Ingvar Månsson!
Det är just borgmästare Agrell och hans son Nils, som också var präst i Torup, som är min ena Agrellgren. Lars Agrell, prästen i Hunnestad, är den andra, tyvärr vet jag inget om hans ursprung mer än att han enligt herdaminnet ska ha varit västgöte. Sedan gifter sig Lars med Nils dotter Annika Agrell, så då förenas de två på min antavla i nästa generation...

Mvh
Helena N

Hej Ingvar Månsson! Det är just borgmästare Agrell och hans son Nils, som också var präst i Torup, som är min ena Agrellgren. Lars Agrell, prästen i Hunnestad, är den andra, tyvärr vet jag inget om hans ursprung mer än att han enligt herdaminnet ska ha varit västgöte. Sedan gifter sig Lars med Nils dotter Annika Agrell, så då förenas de två på min antavla i nästa generation... Mvh Helena N
Redan registrerad? Logga in här
Guest
22 augusti 2019
Om du vill registrera dig, fyll i användarnamn och namnfältet

Captcha bild

Bloggare

Eva Johansson
247 inlägg
Ted Rosvall
245 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Mats Ahlgren
80 inlägg
Helena Nordbäck
72 inlägg
Gästbloggare
27 inlägg
Anton Rosendahl
16 inlägg

Annonser