
Den här fina bilden är tagen på Breda Gatan 9-11 på Djurgården. Där bodde min mormor med sina föräldrar och många syskon. Sittande: Stina (1889- 1975), Gertrud (1885-1967), Nils (1895-1945), Aina (1901-1995) och Sven (1902-1981). Stående: Karin (1894-1987), Gerda (1891-1980), modern Amanda (1863-1936), Bror (1898-1936) och fadern, Kapten Johan Fredrik Werner (1858-1923).
Åtta barn således - men det är bara början ...
Sammanlagt födde Amanda 15 barn, varav sju dog som små. Barnadödligheten var vid denna tid fortfarande förfärligt hög och därtill kom att modern Amanda var liten, klen och sjuklig. Dessutom kunde hon knappt äta annat än flytande föda. Inte undra på att så många av barnen inte blev livsdugliga. Här kommer en silverbröllopsbild på kapten Werner och hans fru:

Lägg märke till att det är en s k bröstbild vi betraktar. Makarna har som sagt varit gifta i 25 år och här är Amanda gravid med sitt femtonde och sista barn ... en liten gosse som fick heta Harry, och som fick leva i 13 månader.
Om jag ska vara ärlig har jag bara kunnat dokumentera 14 av dessa barn. Det femtonde, som bör ha varit nummer sex i ordningen, kan bevisas genom att min mormor, född 1894, står som SJUNDE barn i familjen. Före henne finns Gerda, drygt tre år äldre, och sådana luckor fanns det i övrigt aldrig i familjen.
Men varför hittar jag då inte barn nummer sex, som föddes och dog 1892/1893?
Svaret handlar förmodligen om att barnet föddes på Pro Patria eller någon annan liknande inrättning. Det gjorde den dödfödde sonen 1899 och han finns bara noterad där och inte i Hedvig Eleonoras födelse- och dopbok eller död- och begravningsbok. Tydligen gjorde man skillnad på dödfödda barn, som inte behövde aviseras till hemförsamlingen och som begrovs i stillhet i något hörn av bakgården, och levandefödda som, även om de dog strax efteråt, måste rapporteras vidare.
Varför skaffar man sig 15 barn? Inte kunde man väl, ens i dessa pryda och bigotta tider, ha varit helt okunnig kring sakers sammanhang och hur man på olika sätt kunde undvika oönskade graviditeter? Jag tänker ibland på min arma mormors mor och det lidande hon fick utstå och på alla de små hon förlorade.

Här är han den stolte kaptenen med Emmerymedaljen och allt. Johan Fredrik Werner - en gång ångslupsbefälhavare och så småningom Trafikchef på Slussen - slutade som kapten på en av Djurgårdsfärjorna, den som går från Allmänna Gränd till Slussen. Det lär finnas en bild på honom stående framför sin färja, men den har tyvärr försvunnit.

Försvunnit har också huset på Breda Gatan 9-11. Där finns numera bara trappor som leder ned till några höghus från 30-talet. Jag har ju gårdsbilden, men det skulle vara mer än roligt att också få fram en bild framifrån.
När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.
Kommentarer