Beskriva verkligheten

Det händer en hel inom släktforskarvärlden och det är jätteskoj, men ibland så kommer det upp saker som gör att funderingarna ökar och det behövs lite eftertanke och kanske en stunds avbrott för att samla tankarna. Just nu sitter jag och funderar på Lisa, ja hon hette egentligen något annat men jag använder ett vanligare namn. Lisa finns inte i mitt släktträd, men hon fanns ganska nära genom några mycket goda vänner, och det var en av dem som kontaktade mig och ville utbyta lite erfarenheter. Han hade fått en länk skickad till sig med lite text om vilka möjligheter det finns idag och hur fantastiskt det var med nya verktyg.

Han berättade om den lilla filmsnutten från en av våra större släktforskningssajter, där man kan plocka in ett foto och få tillbaka en liten snutt med rörliga bilder. Och visst fanns det en kortare visning av Lisa, där hennes hår flög när hon drog tillbaka huvudet och tog några graciösa danssteg. Ett bra sätt att få liv i fotografiet och det tyckte avsändaren kunde vara trevligt för familjen att få se. Våra kort kan ju se lite tråkiga ut, så att pigga upp dem är ju en bra idé, åtminstone oftast.

Men vi vet ju alla att ett kort inte kan visa rörelser eller utryck som inte syns på kortet och det var bakgrunden till vårt samtal. Det var inte en glädje att få återse Lisa röra sig som han kände utan mer en djup besvikelse. Hans berättelse om hur Lisa i ganska unga år råkade ut för en olycka, som så när kostade henne livet, och där en av åtgärderna var att steloperera nacken, eller vad de nu gjorde för att fixera nacken i ett givet läge. Hon kunde bara hålla huvudet rakt fram, ingen möjlighet att vrida det minsta och inte heller nicka, varken framåt eller bakåt. Något som både hon och de andra runt henne led av. Det var inte bara nacken som skadats. Ett ben amputerades, under knät, och en protes skulle användas. Att stå stilla gick bra, att röra sig var sämre, det blev aldrig något bra av protesen.

Och nu kom min vän med sina funderingar. Filmsnutten visade något som Lisa drömde om hela sitt liv, att kunna röra sig obehindrat, att kunna röra huvudet så håret flög och att få upplevas som graciös. Det kändes verkligt konstigt att nu se en konstgjord film men henne och veta hur illa hon mådde av att inte kunna bete sig på det sättet. Och hur skulle det tas emot om det kom ut på webben, hur skulle reaktionen vara. Det var kontentan av inledningen på samtalet.

Jag tänker inte berätta vad vi avhandlade, men händelsen dyker ofta upp när jag ser reklam för verktyg som kan göra om kort till något annat. Att skapa något nytt utifrån ett kort utan att ha det minsta kunskap om den människa eller den händelse som finns avbildad. Det som kan upplevas som något fantastiskt kan ju också ge helt andra känslor. Och även om det inte finns någon elakhet bakom varken program eller den åtgärd som skapar den påhittade filmsnutten så kan den både uppröra och skada.

Fritt foto av Shubam Dhage Unsplash

Och varför blir det här aktuellt ganska ofta, det kan ju inte vara så många fall. Kanske inte men risken finns och det blir ju mer och mer aktuellt nu när vi nästan dagligen får tillgång till nya verktyg inom den genre som vi benämner AI. Nu är det inte en avgränsad del i en släktforskningssajt, nu kommer det inom alla områden. Och det är ju i fotografier som är den enda delen, det är ju så mycket mer. Texter skapas, ibland suveräna, ibland rena missfoster, och om de senare bara stannar hos en gör ju inget men om det sprids.

Nu kanske det låter som jag är motståndare till alla de fina verktyg som kommer, men det är jag inte alls, jag har egentligen bara en önskan och det är sunt förnuft och lite eftertänksamhet får hänga med i tåget runt AI. Att vi lär oss använda de nya verktygen på ett smart sätt, att vi nyttjar alla möjligheterna till att komma framåt, och att vi aldrig glömmer att kontrollera de uppgifter vi får fram och säkerställa riktigheten.

Och jag kan inte låta bli att referera till ett inlägg som dök upp i ett facebookflöde. 141 Ancestryträd med felaktiga föräldrar till en person. Jag kan inte låta bli att fundera på om något AI-verktyg läser av Ancestrys databas och ger information om släktingar. Hoppas inte min släkt finns i närheten av personen med fel föräldrar i 141 träd, det måste ju vara den säkraste uppgiften i hela universum 😊

Tycker du att det är intressant med frågor och funderingar runt AI, då kan du, om du använder Facebook leta efter Peters nystartade grupp som heter AI för släktforskare.  Det finns redan många diskussioner där och det är inte minst alla poster som beskriver nya vinklingar och användningsområden som är mycket intressanta, och inte minst lärorika.