Källhänvisningarna hos Riksarkivet och ArkivDigital

Källhänvisningar är ett mycket vanligt ämne för diskussion bland släktforskare. Det finns otaliga diskussioner bara på Anbytarforum. När jag publicerade min handbok Källkritik och källhänvisningar 2016 hade jag identifierat tiotalet längre diskussionstrådar där: de finns förtecknade i slutet av den boken.  Sedan måste mycket mer ha tillkommit, där och på andra platser. Med många diskussionsdeltagare finns det förstås många uppfattningar om hur källhänvisningar bör utformas.

Två idag centrala aktörer som har uppfattningar i frågan är Riksarkivet (RA) och ArkivDigital (AD). De är centrala därför att nog de flesta släktforskare tar del av olika arkiv i digitala versioner som tillhandahålls av dem, även om det finns andra digitala leverantörer.

Grunden för källhänvisningen är att de ska berätta var källan kan återfinnas. Historikern Rolf Torstendahl skrev 2005 i Historisk Tidskrift att om »... ett historiskt påstående skall vara empiriskt prövbart, måste grunderna för det anges (för skriftligt material förvaringsplats i arkiv ...«.

I de följande kommer jag hålla mig till exempel från kyrkoarkiven, men det är ändå nog komplext.

Det första problemet är att kyrkoarkiven det senaste dryga seklet inte alls varit på samma plats hela tiden. Först var kyrkoarkiven ute i församlingarna som använde dem för att, vad avser det äldre materialet, börja föras till den regionala statliga arkivorganisationen (de för detta landsarkiven) som började byggas ut från 1899. Detta fortsatte under hela 1900-talet och in på 2000-talet. I princip borde idag kyrkoarkiven till och med 1999 finnas inom Riksarkivets regionala organisation. I vilken utsträckning det gäller i praktiken är väl oklart för det fanns länga enskilda församling, framför allt i Dalarna, som vägrade lämna ifrån sig allt material och fick dispens för detta: de så kallade dispensförsamlingarna.

Under 1900-talet har dessutom kyrkoarkiv flyttat mellan regionala arkivorganisationer. De två stora flyttarna är att alla kyrkoarkiv från Värmland flyttades från dåvarande Landsarkivet i Göteborg till Värmlandsarkiv i Karlstad och att alla kyrkoarkiv från Stockholms län flyttades från dåvarande Landsarkivet i Uppsala till Stockholms stadsarkiv (utom församlingarna i Stockholms stad som redan fanns där).

Även om kyrkoarkivens förteckningsplan etablerades redan 1884 kan man tänka sig att tillämpningen bland de flera tusen församlingarna skiftade. När ett arkiv sedan flyttat från arkivbildaren till arkivinstitutionen får man därför vara beredd på att arkivet kan ha omförtecknats och att det också kan ha skett lång tid efter att arkivet togs emot. Ett arkiv kan också byta namn hos arkivinstitutionen.

När ett arkivmaterial fotograferas/digitaliseras så fryses det i princip så att den digitaliserade versionen inte nödvändigtvis återspeglar hur arkivet ser ut rent fysiskt idag. Olika fotograferingar/digitaliseringar kan därför skilja sig åt eftersom de skett vid olika tidpunkter.

De stora omgångarna av fotografering/digitalisering genomfördes dels av mormonerna efter Andra världskriget, bilder som är basen i det bildmaterial RA levererar digitalt, och dels av ArkivDigital i nutid.

En viktig fråga är om de olika digitala versionerna uppdateras efter vad som förändras (exempelvis omförtecknande) i det fysiska arkivet. För många år sedan sysslade jag med ett problem i Hedemora. På den tiden var den huvudsakliga digitala leverantören företaget Genline (vars bildmaterial finns hos Ancestry) men det fanns också mikrokort från SVAR. Eller så gjorde jag arkivbesök i Uppsala. Faktiskt kom alla tre metoderna till användning vilket ledde till stor förvirring eftersom det visade sig att flera husförhörslängder hade olika signum och årtalsomfång på de tre ställena. Se Bild.

Signum och årtalsfång Hedemora kyrkoarkiv vid olika tillfällen.

Vad som hade hänt var att Landsarkivet i Uppsala (ULA) hade omförtecknat Hedemora kyrkoarkiv flera gångar. Ancestry i bilden representerar den äldsta frysningen eftersom det i praktiken rör sig om mormonernas bilder. Den nästa äldsta tillkom när mikrofichen skapades av SVAR och den yngsta den ordning som fanns på landsarkivet.

ArkivDigitals digitala representation av kyrkoarkiven är ju gjord i nutid och efter det att många sådana här större omorganiseringar inträffat. Man får ändå vara beredd på skillnader mellan RA och AD på grund av ändringar hos RA.

Den stora skillnaden mellan RA och AD är dock att de dels förpackar samma information och dels att har olika principer för arkivnamnen för kyrkorarkiven.

Här ges ett exempel från en sidnumrerad födelsebok från Skultuna kyrkoarkiv:

Översta delen av sidorna 8–9 i Skultuna kyrkoarkivs födelsebok C:5. Foto: ArkivDigital.

Till dessa sidor anger de två leverantörerna följande hänvisningar:

• RA: Skultuna kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/ULA/11343/C/5 (1742-1774), bildid: C0020454_00014, sida 8.
• AD: Skultuna (U)C:5 (1742-1774) Bild 10 / sid 9 (AID: v74109.b10.s9, NAD: SE/ULA/11343).

Jag har kursiverat arkivnamnen. Skillnaden beror på att AD inte använder arkivnamnet hos RA utan istället namnet på arkivbildaren (församlingen) med angivande av i vilket län verksamheten bedrevs med hjälp av de så kallade länsbokstäverna. 

Eftersom födelseboken är sidnumrerad och varje bild visar ett uppslag förekommer två sidnummer på samma bild, men bara ett anges. RA och AD väljer (förstås) här olika sidnummer i källhänvisningen. Om det finns en systematik i hur de väljer nummer om det finns flera har jag inte närmare undersökt men möjligen kan det vara så att RA väljer det första numret och AD numret på högra sidan. Det finns förstås uppslag med bara ett nummer, exempelvis när en husförlängds information om personer sträcker sig över hela uppslaget. Båda väljer då förstås samma nummer oavsett dess placering.

Det finns ytterligare saker att vara observant på, även om alla inte utgör skillnader mellan RA och AD:

• Om källan har bladnumrering (foliering) kallar båda bladnumret för sidnummer.
• Även om det finns numrering i källan kan det saknas hos båda.
• Numrering saknas hos RA men finns hos AD. Det beror att arkivinstitutionen infört numreringen mellan fotograferingstillfällena och RA inte uppdaterat den digitala versionens metadata.
• Numrering kan vara felaktig på grund av läsfel.

Att använda källhänvisningsfunktionen är ett effektivt sätt att dokumentera källhänvisningen där man själv dokumenterar sin släktforskning. För att rätt använda dessa källhänvisningar behöver man dock förstå hur de är konstruerade och varför de kan skilj sig åt.