Julita, Julotta och Juloratorium

För någon vecka sedan meddelade Katrineholm-Flen-Vingåkers Släktforskarförening i Sörmland att de nu var färdiga med sitt stora registerprojekt, en databas över födde-vigde-döde i följande socknar: Bettna, Blacksta, Dunker, Flen, Forssa, Helgesta, Hyltinge, Lilla Malma, Lilla Mellösa, Vadsbro, Årdala, Västra Vingåker, Österåker, Björkvik, Floda, Julita, Lerbo, Sköldinge, Stora Malm och Östra Vingåker. 400.000 poster har den flitiga föreningen knåpat ihop, en resurs som nu finns tillgänglig via ett USB-minne, som för en ringa penning kan inhandlas av var och en med förfäder eller forskningsprojekt i detta område. Själv gläder jag mig särskilt åt att få tillgång till JULITA kyrkoböcker. Där har jag kört fast rejält ...

Det är nu mer än ett decennium sedan Sveriges Släktforskarförbund började diskutera möjligheten av någon sorts genväg för föreningar som ville omvandla sina kyrkoboksregister till färdiga CD-skivor med god sökbarhet, liknande den som finns i Sveriges Dödbok och Sveriges befolkning. En ivrig tillskyndare var Sam Blixt från PLF i Oskarshamn, vars förening satt på en gigantisk databas. Förbundet tillsatte en kommitté, ledd av Sven Johansson från Halland, som tog fram kravspecifikationer på vilka funktioner och sökmöjligheter, som var önskvärda. Till detta bidrog också bl.a. Carl Szabad och Anna-Lena Hultman aktivt. Till slut tog förbundets ofta anlitade dataguru Johan Gidlöf vid. Snart nog kunde han presentera det s.k. Presentationsprogrammet. Tanken var att man i ena änden skulle hälla in sina databasfiler över födde, vigde och döde, för att sedan i andra änden plocka ut ett komplett sökprogram med vidhäftade databaser, färdigt för CD-bränneriet.

Tänk, det fungerade faktiskt. Det blev till sist riktigt bra! PLF satte genast igång med att producera sina CD-skivor över Kalmar län, och flera andra föreningar följde efter. Däribland min egen, Falbygdens släktforskarförening, som sedan dess producerat tre versioner av sin CD-skiva Falbygdsrötter. Tyvärr blev denna teknik aldrig den jättesuccé som förbundet hade hoppats på. Kanske fanns det ute i landet inte så många registreringsprojekt på gång eller också var tekniktröskeln, Presentationsprogrammet till trots, allt för hög. Förhoppningsvis bidrog projektet dock till att stimulera föreningarna att se över sina register och till att sätta igång nya projekt, som kanske fortfarande pågår ...

b2ap3_thumbnail_julbord1.png

I veckan var jag inbjuden till vår lokala Gymansieskola för att inför de stundande helgerna i ett par invandrarklasser tala om Svenska seder och traditioner. Jag hade satt ihop ett litet bildspel kring Advent, Jul, Påsk, Valborg, Midsommar och Allahelgon - där jag försökte förklara vad det är vi firar och hur vi går till väga. En stor del av fokus hade jag lagt på den helgmat vi sätter i oss och som vi tar för självklar; Lussekatter, pepparkakor, julskinka, risgrynsgröt, lutfisk, köttbullar, ägg, sill och nubbe. Och Janssons frestelse ... Detta visade sig vara ett lyckosamt sätt att berätta om våra traditioner. Alla kan relatera till mat och det blev stundtals en riktigt munter tillställning! Bland våra invandrare och flyktingar tycks det dock råda konsensus kring att Inlagd Sill är något av det värsta som finns. Och så klämde jag i med säsongstypiska visor som Hosianna, Bereden väg, Nu tändas tusen juleljus, Hej Tomtegubbar, Blåsippan ute i backarna står, Vintern rasat ut och Sköna maj.

b2ap3_thumbnail_2006-12-Julotta-015-800x466.jpg

Aningen nervöst kändes det att försöka förklara den Kristna bakgrunden till företeelser som Advent, Jul och Påsk: Majoriteten av eleverna kom ju ifrån Muslimska länder. Men allt sådant möttes med stor respekt, större kanske än vad som skulle kunna förväntas av en motsvarande "svensk" gymnasieklass. Det var när jag försökte förklara begreppet JULOTTA som ovanstående bild från en svensk kyrka kl 06.00 på juldagens morgon kom fram. Åååh... hörde det från flera håll i klassen. Så vackert, så exotiskt, så apart. Och det är det verkligen. Det är säkert många svenskar som aldrig någonsin fått uppleva en julotta. Detta att ge sig ut i arla morgonstund och på snövita vägar, medan det ännu är nermörkt, ta sig till en vitmenad kyrka på landet för att där mötas av glansen från 300 levande ljus i bänkarna, på väggarna och i ljuskronorna. Och så orgeln och psalmsången; Var hälsad sköna morgonstund! Svårslaget ...

b2ap3_thumbnail_Bach.jpg

Igår medverkade jag i ett av de mest fantastiska kyrkliga musikstycken som någonsin skapats: JULORATORIET av Johann Sebastian Bach. Denna makalösa samling av orkestermusik, körsatser, hymner, arior, duetter och sjungna evangelietexter är ett mästerverk, som verkligen fångar sin publik och håller den kvar i ett magiskt lyckorus långt efter det att musiken tystnat. Men Juloratoriet är ingenting man snyter ur näven. Här krävs oerhört mycket övning, stäm-repetitioner, instudering, kanske gästspel av skickliga musiker och solister, en dirigent som heter duga, benhård disciplin och stark fokusering - annars fungerar det inte. Allt måste klaffa, allt måste stämma, alla måste vilja ... och allting sker här och nu! Det känns som ett privilegium att i nådens år 2016 få vara med i ett sådant sammanhang och uppleva vad vi människor faktiskt kan åstadkomma av himmelskt skön musik om vi bara samarbetar. Här ett litet smakprov:

https://www.youtube.com/watch?v=MVewzMm1uts

Samarbete är ett vackert ord, som fungerar i många sammanhang. I arbetslivet, i familjen, i politiken, i föreningslivet, ja t.o.m. inom näringslivet, där man kanske kunde tro att det bara handlar om att konkurrera ut varandra. Så icke! Handel föder handel! Politiska beslut blir (oftast) bättre om de bygger på förhandlingar och kompromisser snarare än på diktat och majoritetsstyre. På samma sätt förutsätter tillkomsten av de släktforskningsdatabaser och personregister vi alla älskar ett stort mått av samarbetsvilja och fokusering. Där alla drar sitt strå till stacken och där det gemensamma goda får vara riktmärke och inspirationskälla. Som i "Namn åt de döda" (Sveriges dödbok).

Eller som i Juloratoriet!