Jonas Vedin

Jonas Vedin 1966. Fotograf: Rudolf Lundström. Privat bildsamling. Jonas "n'Jonk" Anton Vedin föddes 2 augusti 1894 i Villvattnet, Burträsk som barn nummer tre i en syskonskara på fem till föräldrarna Karl Johan Vedin och hans hustru Hedvig "Hedda" Kristina Eriksdotter, båda bördiga från Villvattnet.

Jonas vigdes 1921 med Svea Ingeborg Andersson född 1897-04-06 i Villvattnet, som näst äldst av tio barn till Johan Fredrik "Kvist-Jane" Andersson och hans hustru Vendla Karolina Lindgren, bägge härstammande från Villvattnet.

I äktenskapet mellan Jonas och Svea föddes fem barn. När Jonas föräldrar slutade som bönder 1928, övertog Jonas och brodern Arvid varsin halva av hemmanet. Delningen skedde genom lottdragning, Arvid erhöll den ursprungliga delen, Jonas fick den andra delen. Fram tills dess hade Jonas bott med sin familj på hemgården.

Den nya gården födde fem kor och häst. Jonas stod för ett idogt arbete med att uppodla myrmark. Detta gjorde han med dåtidens primitiva redskap. Parallellt med jordbruksarbetet sysslade "n'Jonk" vintertid med skogskörslor. Han var aldrig rastlös. Därtill kan tilläggas att han i 30 års tid var anställd som vägvakt. En syssla han skötte på ett ypperligt sätt. Han var generellt intresserad av offentliga uppdrag. Skiftesgodeman blev han vid 30 års ålder och innehade befattningen under en lång tid. Stämningsman var han också i distriktet. Under två perioder satt han dessutom i Burträsk kommunfullmäktige. Vice ordförande i valnämnden, skoltillsyningsman samt medlem i hushållningssällskapet var han också. Det gamla skolhuset i Villvattnet fylldes så småningom av militärprylar. Då fanns ingen lämpligare tillsyningsman än Jonas Vedin. I ungdomen var jakt hans främsta fritidsintresse. En sysselsättning han med glädje tänkte tillbaka på och ofta berättade om på äldre dagar.

Måndagen den 24/1 1949 avled Svea. Hon hade i ett antal år lidit av högt blodtryck, men den sista tiden varit ganska kry. På måndagseftermiddagen (den 24/1) hade hon besökt sina systrar och var på väg hem från dessa när hon på farstutrappan till sitt hem föll ihop. Där hittades hon av yngste sonen. Läkare tillkallades vilken vid sin ankomst konstaterade hjärnblödning. Dödsfallet inträffade några timmar senare. Svea skulle fylla 53 år i april samma år.

Svea var en arbetsmänniska som få, glad och gästvänlig, alltid beredd att ge en hjälpande hand. Sorgen efter henne var stor både inom släkten och byn. Hustruns bortgång var ett hårt slag för Jonas. Han klarade av motgången och fortsatte med skötseln av hemmanet tills äldste sonen övertog det 1959. Jonas bodde dock även fortsättningsvis kvar på gården. Hemmanet hade varit kreaturslöst sedan 1956.

Jonas låg inte på sofflocket och slöade bara för att han hade överlåtit hemmanet till sonen. Tvärtom. Han var snabbfotad, ständigt skojfrisk, trevlig och gladlynt samt vänsäll. Arbetet räckte gott och väl till för den som ville arbeta. Han var begåvad med en slitstark och beundransvärd hälsa. Vid 75 års ålder hjälpte han sin syster och svåger med slåttern. 80 år gammal hade han endast vårdats en månad på sjukhus, i övrigt hade han varit fullt frisk.

"Ingenting är som förut", tyckte "n'Jonk" när han fyllde 80 år 1974. "Nu är man bonde men driver kreaturslöst." Vedin var optimist och trodde att bönder skulle återvända till sitt "rätta element" med tiden.

Från och med cirka 80 års ålder vistades Jonas på Gästhemmet, Burträskgården och de sista två åren på sjukhemmet i Burträsk. Där somnade han hastigt in lördagen den 5 maj 1984, 89 år ung.