Ja, de e våren...

'Har ni tänkt på, att det enda svenskar aldrig tröttnar på, är våren?' frågade Gits Olsson i ett av sina kåserier. Och nog stämmer det. Alltid samma sensation varje år, när vi hör lärkan för första gången, eller när snödropparna sticker upp huvudet ur skaren. Men egentligen är det väl inte så konstigt, vi har många mörka och kalla vintermånader bakom oss, och våren, med längre dagar, mildare temperaturer och så småningom försiktigt uppstickande blomster, gläder oss alla. 

'Våren' är typiskt nog det mest kända stycket av Vivaldis 'De fyra årstiderna'. Våren är också omhuldad av konstnärer och fotografer. Våren förknippas med förnyelse och pånyttfödelse inte bara genom påsk och pingst, utan också aprilskämt och valborgsmässofirande är typiska för våren. 

När dagstempen är över 0 men under 10 en vecka i följd, då är det vår! Mars, april och maj är vårmånader hos oss enligt kalendariet. På södra halvklotet är det september, oktober och november som gäller för vår. 

Har alltid funderat på hur det känns att fira datumbundna helger på andra sidan jordklotet? Går det verkligen att uppbåda någon direkt julkänsla om det är tjugoåtta grader varmt och risk för överhettning utomhus? Och hur glad påsk blir det när det är fem grader, regn och höststorm utanför? 

Jag fick en fråga från en vän härom dagen: har du snödroppar på tomten? Jag nödgades svara att det för närvarande var cirka en halv meter djup snö på min tomt, men jag lovade se efter när det smält undan. Snödroppar är vackert, men för min del hoppas jag ivrigt på lite tussilago, den kära, lysande gula hästhoven. Mina dikeskanter häromkring verkar ha det rätta, lagom gräsrisiga  underlaget, så jag tycker nog det ser lovande ut. I april förra året, när jag kom hit för första gången, blommade både vitsippor och blåsippor på uppfarten. Hoppas de gör comeback i år, fast huset bytt ägare sedan dess. 

Vintern är på långsam retur. Nu ljusnar det vid horisonten. 

Bilden: Förra vårens snödroppar vid Fridhemsgatan. Foto: författaren