Hur omnämner vi våra släktingar? Om mostrar och tanter

Moster Albertin, tant Sofi och morbror Karl

I Rötterbloggen skrev jag 20 september 2024 en text med titeln Svensk släktskapsterminologi. Jag skrev om problemet att det inom olika geografiska områden där svenska talas finns olika termer för att uttrycka samma släktskap. Ibland används också samma term på olika platser för att uttrycka olika släktskap. Jag försökte då argumentera för att när vi släktforskare vänder oss till varandra i framförallt texter ska vi använda normaliserade termer. Jag förslog vad vi kan kalla männingstermerna. Alltså tvåmänning istället för för kusin etcetera.

Inom en mer begränsad släktkrets eller familj förekommer dock tilltalsord till och termer för olika släktingar som helt avviker från detta. Olika förstås i olika släktkretsar och familjer. Anledningen till att jag började fundera på detta var att mitt första barnbarn föddes för en knapp månad sedan, en sonson. En ny person men många nya släktrelationer som behöver lämpliga benämningar.

Jag tänkte att min mamma, barnets farfars mor, nog skulle vara helt nöjd och bekväm med att bli kallad gammelfarmor. Och så var det. Eftersom barnets farmors mor tyvärr är bortgången finns det heller ingen risk för förväxling. Jag tänkte också att min syster, barnets farfars syster, däremot inte skulle tycka det var så roligt att bli kallad gammelfaster. Det visade sig vara helt felaktigt för jag fick beskedet att hon skickat gratulationer undertecknade just så.

Det förvånade mig lite eftersom prefixet »gammel/gammal« såvitt jag vet inte förekommit inom vår släktkrets i den kombinationen. När min syster och jag växte upp fanns alltid »moster Gun« där. Men vår mamma har bara en bror och ingen syster så hon var ju inte vår moster. Hon var vår mammas moster, vår mormors yngsta syster. När mina äldsta barn sedan föddes i början av 1990-talet fick hon även vara »moster Gun« för dem, istället för det för små barn mer obegripliga »farmors moster«. Hon gick ur tiden efter några få år men eftersom »moster Gun« fortfarande omtalas så bland oss äldre i släkten så förstår nog mina barn än vem som åsyftas.

Det visar sig att detta bruk av termen moster inte är något specifikt för vår släkt utan tillräckligt vanligt för att det ska omnämnas i Svenska akademiens ordbok: moster i betydelsen mormors eller morfars syster.

Liknande men lite annolrunda praxis fanns ytterligare en generation tillbaka i min mammas släkt. Där hade min mamma »morbror Karl» och »moster Albertin«. De var förstås inte hennes moster och morbror utan hennes farmors bror och syster. Alltså min morfars morbror och moster.

För en utanförstående blir det naturligtvis ytterst förvirrande, på samma sätt som bruken av de olika system för släktskapstermer jag diskuterade tidigare blir förvirrande för de som står utanför. För den krets av personer inom en familj som använder dessa termer behövs dock inga förklaringar. Förrän nya generationer kommer in i bilden.

Medan exempelvis »gammelmoster« förstås inte är riktigt entydigt utan kan användas för att benämna både fars och mors moster blir »moster Gun« något helt annat eftersom det syftar på något mer än en släktrelationen genom att det anger en specifik person. Och endast »moster« blir ett tilltalsord.

Nära förknippat med »moster« är förstås »tant«. Termerna är synonymer när det gäller att uttrycka släktrelationen. Men båda kan också användas av en yngre person som aktningsfullt tilltalar en äldre obesläktad kvinna. Jag kommer förstås att tänka på Carlsson och madame Flod i Hemsöborna. Jag tänkte att ett citat vore på sin plats men det visar sig att första förekomsterna av termen »moster« i boken är då madame Flods pigor och drängar tilltalar henne.

Inom samma familjekrets som berörts ovan användes termen »tant« på ett liknande sätt. Min mormor kallade alltid sin svärmor, min morfars mamma, för »tant«. På samma sätt tilltalade min mamma sin svärmor, min farmor, »tant«. Jag tänker att det låter och känns bättre än »svärmor« som ju kan innehålla ett negativt element. Att tilltalet ens behövdes berodde nog på att detta ju är mer än femtio år sedan i en värld präglad av betydligt högra grad av formalitet än vad vår nutid är.

Sedan kommer förstås problemet med de ingifta: moster kan ju vara både mors syster eller makan till mors bror. En av mammas kusiner, min morfars yngsta systers dotter, är benägen att använda termen »moster Annalisa« eller bara »moster«. Vilket är förvirrande för mig eftersom såväl morfars äldre syster som min mormor kallades »Annalisa«. Nu har jag lärt mig att det alltid är morfars äldre syster som åsyftas. Min mormor Annalisa, den ingifta »mostern« kallas aldrig moster. För min mammas kusin är alltså hennes morbrors hustru, min mormor, aldrig hennes moster.

Och jag inser att jag tänker på samma sätt: min mammas bror är min morbror men han hustru tänker jag inte på som min moster. Även om jag för en tredje person skulle jag omtalat henne så. I det direkta tilltalet mellan oss är det förstås förnamn som gäller. Inte bara beroende på den informella nutiden utan också beroende på att ålderskillnaden inte är så stor.

Temen »moster« kommer väl att leva kvar för den grundläggande betydelsen mammas syster. Men min gissning att det som tilltal hunnit långt i att vara på väg ut. Samma sak gäller gissningsvis «tant«, men då i båda betydelserna.

Den här typen av omnämnande av släktingar fungerar naturligtvis bara om bruket är begränsat till en familjekrets med begränsat antal personer. Termerna utgår ju från en relation mellan två personer. När ytterligare generationer vidgar familjekretsen skapas nya relationer som kan benämnas på samma sätt. Snart står man med en hel, vad historiken Christer Winberg i sin bok Grenverket. Studier rörande jord, släktskapssystem och ståndsprivilegier kallade, släktkrets: unikt definierad för var och en av oss och våra helsyskon där vi själva står i centrum med våra anor i rötterna och avkomlingar i grenarna ett stort antal generationer framåt och bakåt. Och då är vi tillbaka till användningen av männingstermerna för att bli begripliga.

Bild: Från vänster morfars lillasyster, »moster Albertin«, mamma, mormor, »tant Sofi« och »morbror Karl«.
Ca 1938. Foto i författarens ägo.