Rötterbloggen
Rötterbloggen

Herman

Att botanisera I lådor med diverse innehåll är ganska roligt och ibland dyker det upp saker som inte förväntas. Det är det oväntade som gör tittandet lite extra spännande, för hur mycket man än funderar i förväg så kan man ju inte komma på det oväntade, för då är det ju redan väntat.  Likadant kan det vara när man tittar i en tidning och en bekant dyker upp, tänk jag visste inte att han eller hon sysslade med det som beskrivs, vilken härlig känsla att få ny kunskap.

Likadant är det ju för oss som håller på med olika former av släktforskning, det händer att mitt ibland allt det man förväntat sig att det dyker upp något som inte borde vara där eller kanske kan vi säga att det är som med lådan, botaniserande visar på något oförväntat.

Jag satt nyss med ett album, 120 år gammalt, med namnet på min hustrus mormor på insidan av pärmen. Årtalet anger att hon är 16 år när hon skrev sitt namn. Det är som så ofta en utmaning med bilder på personer som levde då, för inte så länge sedan, men ändå är namn och platser ofta bortglömda. Att många av korten visar bekantskapskretsen blir klart när sida efter sida visar på människor i samma ålder som den som skrev sitt namn i albumet. Just då var det självklart att hon överst på sidan tre bodde i grannbyn och sällskapade med den unge mannen i soldatuniform längst ner på sidan fem. Att de sju som finns på uniformsbilderna har samma frisyr och ser nästan likadana ut gör det inte så lätt att förstå vem som är vem.

Herman Leander Karlsson. Foto i författarens ägo

Som tur är finns det några blyertsanteckningar, så en syster och en bror går det att få fram, och att några kort till nog är de som finns på familjebilderna från senare i livet gör att några till kort kan vi identifiera. Ju längre bak vi kommer i albumet, desto äldre blir personerna, det kommer ett bröllopsfoto med ägarinnan som brud och därefter kommer det ett till och sedan ytterligare några. Går det att hitta brudparen om vi tittar på korten från tidigare år. Kanske, kanske är det någon som påminner om en tidigare bild, men de verkar så lika varandra de unga flickorna och pojkarna så det blir bara gissningar.

På en av pojkarna finns förnamnet inskrivet och sedan, med en annan penna, har det skrivits till att han gift sig med Hulda Asp. Äntligen ett efternamn, även om det inte det ovanligaste. Att albumet kommer från min frus sida gör att det tar ett tag innan funderingarna kommer in på rätt spår. Har inte jag det namnet hos mig, är det inte min morfars syster som han gifte sig med. Koll i släktforskningsprogrammet och nog är det så. Det blir genast roligare att titta i albumet för nu kanske det finns en bild på Hulda också, men hur ska jag veta det. Jag har ju ingen bild på henne sedan tidigare så det är inte lätt att leta och om Herman är en av brudgummarna på korten så hittar inte jag honom i alla fall.

Men visst är det en liten ljusglimt att hitta det oförväntade, det blir inte lika fantastiskt som att hitta nya familjemedlemmar, men ändå. I just det här fallet så får jag fundera på en om jag ska använda ett verktyg som inte är helt nytt men som kan ge nya kunskaper. Att det finns program för ansiktsigenkänning vet jag, men nu måste jag plugga på lite och se vad som kan användas. 

Har du använt sådana program och har du något spännande att berätta?

Släktforskningens egen dag
Utsikt från lappberget
 

Kommentarer 2

Guest - Tove den onsdag, 13 januari 2021 14:57

Du har så rätt i, både att det är roligt att titta igenom gamla album och hur frustrerande det är när man inte vet vem som är vem och alla ser likadana ut, med samma frisyrer osv.
Efter att mina föräldrar gick bort -94 och -01, gick jag igenom albumen de hade och skrev ner allt jag visste om alla.
Sen håller jag på att göra fotoböcker av de viktigaste fotona + ett om min uppväxt o framåt. Det blir roligare att titta i än ett fotoalbum. Och riktigt kul att pyssla med också.
Tack för allt du skriver förresten, det är alltid roligt o intressant att läsa.
Mvh tove

Du har så rätt i, både att det är roligt att titta igenom gamla album och hur frustrerande det är när man inte vet vem som är vem och alla ser likadana ut, med samma frisyrer osv. Efter att mina föräldrar gick bort -94 och -01, gick jag igenom albumen de hade och skrev ner allt jag visste om alla. Sen håller jag på att göra fotoböcker av de viktigaste fotona + ett om min uppväxt o framåt. Det blir roligare att titta i än ett fotoalbum. Och riktigt kul att pyssla med också. Tack för allt du skriver förresten, det är alltid roligt o intressant att läsa. Mvh tove
Ann-Christin Magnusson den onsdag, 13 januari 2021 21:22

Hej!
Visst är det fascinerande med gamla foton?! Och vad roligt att du tar upp det här med program för ansiktsigenkänning. För drygt ett år sedan var det ett inslag i Vetenskapsradion om att använda sådana i gallerior för att skicka meddelanden från affärerna om erbjudande till dem som kom dit - blä tyckte jag, men kom på att det vore ju väldigt användbart bland alla foton vi har hittat efter våra släktingar. Skrev till programmet om tips på var man kunde hitta sådana program, men fick aldrig något svar.
För någon månad sedan fick jag tips av museet i Halmstad om Googles bildsökningsprogram, men tycker inte att det fungerar så bra.
Strax före jul läste jag här på Rötter att Stockholms Stadsmuseum + några till skulle koppla samman porträtt och biografier (finns länk till väldigt gedigen info om projektet). Och nu skriver du om ansiktsigenkänning. Jag tycker att det känns som om någonting användbart är på väg. Tänk vad ännu mycket bättre "Porträttfynd" också skulle bli.
Ser fram emot nya krönikor av dig i detta ämne och har du redan nu - eller får in efter dagens blogginlägg - reda på något program som inte är alltför dyrt så får du gärna tipsa om det.
För övrigt håller jag med Tove att göra fotoböcker av skannade släktfoton är bland det roligaste man kan göra, dessutom blir familjemedlemmar o andra lite mer intresserade av det man får fram via släktforskningen.
Tackar också dig och dina blogg-kamrater för alla intressanta, lärorika och inspirerande skriverier!

Ann-Christin

Hej! Visst är det fascinerande med gamla foton?! Och vad roligt att du tar upp det här med program för ansiktsigenkänning. För drygt ett år sedan var det ett inslag i Vetenskapsradion om att använda sådana i gallerior för att skicka meddelanden från affärerna om erbjudande till dem som kom dit - blä tyckte jag, men kom på att det vore ju väldigt användbart bland alla foton vi har hittat efter våra släktingar. Skrev till programmet om tips på var man kunde hitta sådana program, men fick aldrig något svar. För någon månad sedan fick jag tips av museet i Halmstad om Googles bildsökningsprogram, men tycker inte att det fungerar så bra. Strax före jul läste jag här på Rötter att Stockholms Stadsmuseum + några till skulle koppla samman porträtt och biografier (finns länk till väldigt gedigen info om projektet). Och nu skriver du om ansiktsigenkänning. Jag tycker att det känns som om någonting användbart är på väg. Tänk vad ännu mycket bättre "Porträttfynd" också skulle bli. Ser fram emot nya krönikor av dig i detta ämne och har du redan nu - eller får in efter dagens blogginlägg - reda på något program som inte är alltför dyrt så får du gärna tipsa om det. För övrigt håller jag med Tove att göra fotoböcker av skannade släktfoton är bland det roligaste man kan göra, dessutom blir familjemedlemmar o andra lite mer intresserade av det man får fram via släktforskningen. Tackar också dig och dina blogg-kamrater för alla intressanta, lärorika och inspirerande skriverier! :) Ann-Christin
Redan registrerad? Logga in här
Guest
26 januari 2021
Om du vill registrera dig, fyll i användarnamn och namnfältet

Captcha bild

By accepting you will be accessing a service provided by a third-party external to https://www.rotter.se/

Bloggare

Eva Johansson
322 inlägg
Ted Rosvall
249 inlägg
Mats Ahlgren
146 inlägg
Helena Nordbäck
138 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Anton Rosendahl
89 inlägg
Gästbloggare
29 inlägg

Annonser