'Här har du våfflan...'

Den som sa så, var Janne 'Loffe' Carlsson i Göta Kanal, när han sålde en motorbåt (som inte var hans) till en grekisk miljonär. Jag har inte lyckats få fram  varför handen fått öknamnet 'våffla' i framför allt Stockholm med omnejd, men uttrycket är vanligt, och Janne C var säkerligen inte den förste som använde det på vita duken. 

Det är den andra våffeldagen av två idag. Jag har alltid tyckt att det är underligt att vi har två stycken Jungfru Marie Bebådelsedag i vår almanacka, men nu har jag läst mig till att den första, som alltid infaller en söndag, är resterna av den kyrkliga helgdag som var ledig dag förr i världen. Den mer världsliga, våffeldagen, infaller däremot den 25:e, vilken veckodag som helst. 

Är personligen väldigt förtjust i våfflor (finns det egentligen någon som inte tycker om våfflor?), även om det är en lite osocial rätt. Någon är alltlid utan våffla medan de andra frossar, någon måste alltiid passa våffeljärnet. Ännu mer så, gissningsvis, i det gamla Grekland, då man gräddade obelios = tunna kakor som gräddades mellan två flata järn över öppen eld. 

Ordet våffla kommer troligen från tyskans wabe, som är namnet på binas rutmönstrade honungskakor. I Sverige dyker våfflan upp med all säkerhet på 1600-talet, kanske tidigare än så. Att den åts på Marie Bebådelsedag beror troligen, som väl de flesta vet, på en ljudförväxling. 'Vårfrudagen' blev våffeldagen. Och så skilde man så småningom på den kyrkliga och den våffelätande dagen, som jag skrev om ovan. 

Fast inget hindrar väl att man äter våfflor båda de dagarna... mums!

Källor (internet):

Restaurang.se

smakasverige.se

varfrudagen.blogspot.com

Bild: en ganska typisk våffla Foto: Pixabay