Gå i fängelse!

Den gamla Monopol-uppmaningen var inte så lätt att följa i tidernas begynnelse. Åtminstone från vår tideräknings början, när man överhuvudtaget hade börjat bygga hus av trä eller sten, så användes fängelsehålorna huvudsakligen som rannsakningshäkte. Alltså ett ställe där straffångar fick sitta och vänta på rättegång vid tinget och därpå verkställt straff, som oftast handlade om någon form av spöslitning, gatlopp eller, förstås, avrättning. Man kunde också bli förklarad fredlös eller mista allmänhetens förtroende under en viss tid. Utom rannsakningshäktena, fanns det dock ett stort antal mer eller mindre enskilda, privata fängelser. Varje enskild läroanstalt hade sin prubba eller proba. Proba är latin och betyder just 'skolfängelse'. Många olydiga djäknar men säkert också en och annan full magister fick försmäkta i prubban. 

Varje slott eller större herrgård med självaktning hade fängelsehåla, oftast i källarvåningen, men det kunde också finnas längst upp i huset, som på Gripsholm, där Erik XIV hölls fången. I fängelset på Nyköpingshus svalt kungabröderna Erik och Valdemar ihjäl på order av sin hämndlystne bror Birger. 

Efterhand blev de statliga fängelserna större. Ofta kunde en stor grupp fångar leva på en ganska trång yta, med miserabla sanitära förhållanden som följd. 

På 1800-talet kom en ny idé insvepande från Amerika, den så kallade Philadelphia-modellen. Från att ha förvarat fångarna tillsammans, övergick man nu till enskilda, isolerade celler där fången skulle tänka över sina synder i ensamhet. En bibel skulle finnas i cellerna till var och en. 

Länscellfängelset i Falun, och fängelset på Långholmen byggdes vid den här tiden. Båda två tjänstgör idag som vandrarhem/hotell. Tänk, att bo i cell 33 istället för på rum 33.... Tur att man numera kan öppna dörren själv! Jag har besökt båda ställena, och inte är det några svepande ytor precis... 

Att gå i fängelse var förstås en stor skam, men de allra fattigaste hade oftast inget val. Hade de gjort sig skyldiga till något mindre lagbrott, fick de välja på att böta ett visst belopp, eller några veckor i fängelse på vatten och bröd. Kanske fanns det till och med de som i sitt armod såg fram emot de dagarna, när man åtminstone fick vatten och bröd! För några pengar att betala böterna med, hade man nog inte. 

En av livets ironier är ju att vi släktforskare nästan gläds när vi hittar en ana som suttit i fängelse. Då finns det ofta utförliga uppgifter om personen, och kanske rentav ett fotografi! 

Källor: Wikipedia, Kompendium från Falu fängelse (2003)

Bilden: På Läckö slott har man förstås sin privata fängelsehåla, här med illusorisk fånge... Foto: författaren