Funderingar på Malta

Ber om ursäkt, jag missade förra bloggtiden. Har varit utomlands, på Malta, och landade lite för sent för att hinna skriva något. Nu är jag emellertid tillbaka som om ingenting hänt.

Vi hade en vidunderlig vecka på Malta, men utflyktsprogrammet var tufft. Uppe vid sjutiden varje morgon, och så iväg i bussen till diverse olika orter, kyrkor, tempel, marknader… Fantastiskt, men som sagt, ingen vilokur direkt.

Jag avslöjades på ett ganska tidigt stadium som den historienörd jag är, och kom att prata med guiden om de nya rönen kring Egyptens pyramider, alltså det faktum att de INTE byggdes av slavar som skeppades dit i båtlaster och fick slita tills de stupade, för att då ersättas av nya slavar. Fyndet av ’mellanchefen’Merers dagbok från Cheops regeringstid som gjordes år 2013 kullkastade definitivt det antagandet. Istället var det tydligen så, att arbetarna var organiserade och levde i speciella arbetarbyar, med separata bostäder och system för mat, dryck och sociala behov. Tanken slog mig, att det påminde rätt mycket om de små brukssamhällen vi haft i Sverige fram till slutet av 1800-talet. Smedjorna hade ju också byar med bostäder, speciella butiker för livsmedel, egna skolor och ofta egen kyrka därtill.

Sedan måste man dock inse, att likheterna genom historien hade sina begränsningar. Medan vi här i det som skulle bli Sverige bodde i grottor och jagade vilt och fisk för att överleva, hade länderna runt Medelhavet hunnit betydligt längre. En av de mest oförglömliga upplevelser jag hade under veckan på Malta, var besöket på grannön Gozo och templet Ggantija, som är upptaget på UNESCOs världsarvslista. Det är förstås en ruin, men en ovanligt upprätt ruin, med tydliga markeringar av olika rum. Och den är daterad till omkring 3600 f Kr! Då hade vi alltså yngre stenålder och begynnande bronsålder här i norr…

Bilden: Ggantijatemplet, stora salen, dit bara predikanterna fick gå in. Foto: författaren.