Fram och tillbaka

Det är riktigt skönt ute och våren eller är det försommaren tycks ha besegrat kylan och vi går förhoppningsvis mot en bra sommar, vädermässigt. Oavsett väder, så händer både det och det andra inom min och andras släktforskning. Intresset ökar för de grenar som jag sysslar med, det syns i min inkorg och till det kommer diskussioner runt den DNA, både lite mer privat och på ett högt plan. Det verkar som våra myndigheter nu måste sätta sig in i vad som händer och sker inom det området, så att de bevisligen omoderna lagarna kan anpassas till den verklighet som råder idag. Hur det kommer att bli för vi se när den utredning som ska tillsättas lämnar sitt förslag.

Under tiden vi väntar på den utredningen, så kan vi använda de uppgifter som vi själva får fram, i sökandet efter spår eller vad det nu kan vara som vi letar efter. Att det finns mycket information att tillgå och att det tillkommer nytt hela tiden gör att det ibland känns som att hjärnan inte hinner med. Senaste häromdagen såg jag att Arkiv Digital nu släppt uppgifter om bouppteckningar i Stockholm, jättebra för alla de som letar där. Det är en ren fröjd med index, tänk så många timmar som gått åt att bläddra bland bouppteckningar, för att i värsta fall komma fram till att ingen finns. Visserligen kan letandet vara en fröjd, men efter några tusen sidors letande kunna konstatera att inget finns, är inte så upplyftande. Då kan det vara skönt att lämna släktforskarlyan och gå ut i trädgården.

Privat bild i författarens ägo 

Letandet efter ett barnhusbarns föräldrar är spännande, föräldrar okända står det men någon har betalt en summa pengar, synd att det inte fanns penningtvättslagar förr som förhindrade anonyma inbetalningar. Med lite avlägsna träffar i olika DNA-företag så borde det komma fram något, men det verkar som de som har en hyfsad släktnärhet alla har åtminstone en okänd förälder och sedan så är de släkt både på den okända pappans sida och den okända mamman. Fast det konstiga är att det verkar finnas släktingar spridda över hela landet, så var finns den förlösande sanningen. Varför kan inte alla vara som vissa familjer, där det går att spåra raka fäderne och möderne linjer många hundra år tillbaka, till synes utan minsta avbrott.

Ibland längtar jag tillbaka till den gamla goda tiden, när det som stod i kyrkböckerna gällde och det inte fanns konstigheter som ställer till det. Fröjden av att hitta en notering som ledde till en lösning eller nya funderingar var stor och det fanns många sådana tillfällen. Kanske ska jag stänga av den del av datorn som kan innehålla motstridig information och hålla mig till de ”raka linjerna”, vad det nu kan vara.

Men tjusningen med släktforskning är ju att upptäcka det som är lite oklart, att hitta nya vinklingar och att försöka se vad som döljs bakom korta notiser, baserat på vad skrivaren upplevt.  Tror jag fortsätter med det som får det att pirra till, det som är lite klurigt och så får vi ser var jag landar.

Ha en bra dag