Rötterbloggen
Rötterbloggen

Fotografi berättar

Det finns olika källor att titta i, det finns egentligen hur många som helst. En del beskriver allt i detalj, andra lämnar mycket att önska vad gäller information och då får kanske fantasin tas till för att fylla upp. Ibland är det tragiska händelser, som att läsa en dödbok från pärm till pärm (varför man nu ska göra det) eller tvärtom med födelseboken. Andra källor har sina styrkor och svagheter, men de säger ofta något som hjälper till att föra släktforskning framåt.

Hur är det då med fotografier? 0ch jag tänker just nu inte på de som sitter i album där det i bästa fall finns uppgift om vem som är på bilden och när kortet är taget. Sådana album är en guldgruva och det är inte alla unt att hitta dessa. Det är mer de där udda fotografierna som dyker upp på de mest konstiga ställena, där det inte är klart när de togs, varför och ibland är det svårt att veta vilka det är som avporträtteras.

I författarens ägo


Jag hittade några foton på ett ganska ovanligt ställe för en tid sedan. När min mamma dog så kom det hem en liten låda med diverse saker i. Den ställdes undan och nu så kom den fram, det var lite handarbetsattiraljer som fanns i den. Tråd, garn, nålar och ett plåtetui för virknålar. Ingenting märkvärdigt och inget som egentligen hade något värde, varken ekonomiskt eller för släktforskning.
Men i plåtetuiet, eller kanske är plåtburk ett bättre ord, så låg det två kort. Det ena var litet, så litet så det är nästan svårt att förstå varför någon gjort ett så litet kort. Ungefär en centimeter i höjd och samma mått på andra hållet. Jag ser vem det är, funderar på vad som gjort att det tagits och vad som döljs bakom det jag ser på bilden.

Finns ingen anledning att hemlighetshålla att det är min mamma på bilden, tagen någon gång i hennes ungdom och eftersom jag själv tillhör de som ska hålla sig undan i dessa tider så kan man förstå att det inte togs igår. Funderingar dyker upp, varför fanns det bland virknålar och hur var det när kortet togs. Vilka funderingar och drömmar fanns det vid fototillfället. Varför togs det och hur blev det sen.  Jag får ju inte reda på det, för det är försent att fråga, och kanske har det ingen betydelse, men visst hade det varit roligt om det pyttelilla foto hade kunnat berätta sin historia.

I författarens ägo

Det andra fotot tog det ett tag att förstå vem det var. Det var lite större än det första, men inte så mycket större, så detaljerna var inte helt lätta att se. Att det fanns så mycket detaljer på fotot som det faktiskt gör framkom mycket bättre efter inscanning och en liten förstoring. Nummerskylten på fotot blev synligt och anletsdragen likaså. En motorcykel från R län, Skaraborg, vem hade en sådan? Vet inte om det är ägaren som är på bilden, det får kollas mot fordonsregistret senare, men nog är det personens, som finns på första fotot,  bror som står där. Har ju inte hört allt om honom så visst kan det ha funnits en motorcykel i hans ägo, så är det hans, så fick jag lära mig något nytt. Vilket märke och hur stor motor den hade, det hoppas jag hitta när jag någon gång framöver tittar i registret.

Den lilla kartongen med de få sakerna i, gav en del funderingar och också kommande arbete med andra källor än de två korten. Undrar fortfarande varför just dessa två kort som fanns i plåtetuiet sparades, och varför på denna något udda plats. Var det tänkt som en tidskapsel, som skulle komma fram vid lämpligt tillfälle? Och trodde mamma att det skulle vara nu, i dessa tider där det behövs lite extra uppmuntran. Vad tror du?

Fråga innan det är för sent
Var sak på sin plats - eller..?
 

Kommentarer 1

Ann-Christin Magnusson den fredag, 15 Maj 2020 11:03

Åh vad roligt det är med gamla fotografier! Kan man sedan identifiera personerna är det finfint. Men en sak som också är viktig, som även påpekas i artiklar om att ta till vara gamla foton, är just bakgrunder och detaljer. Då är det ju härligt att vi numera har tillgång till skanner och enkelt kan få upp bilderna i förstoring. T ex ett gammalt foto jag hittade efter mina föräldrar, där jag kunde förstora och se hur en björk, som nu är enorm, såg ut 1943.

Men det var inte det jag skulle skriva om. Snarare en fundering kring din undran hur fotona hamnade bland garnerna och virknålarna. Jag gissar att din mamma, som så många andra kvinnor på den tiden, ofta handarbetade. Och så vid ett tillfälle, kanske när hon var hon någon väninna eller bekant, fick hon fotona och la dem i plåtasken för att de inte skulle komma bort. Hon tänkte att "jag lägger dem på ett bättre ställe när jag kommer hem". Kortet på brodern kanske hon sparat för det var kanske det sista fotot av honom? Eller var det för att han gav sig ut på en viktig resa (han har ju packning), eller så var det en begivenhet att han hade motorcykel (nyinköpt? eller skulle återlämnas?) eller så råkade en bekant ha med sig kameran och tog en bild. Ja, detta är bara vad jag börjar fantisera om tack vare din bild. Hoppas du hittar några ledtrådar, men foton kan man hitta på många ställen och behöver inte ha så stark koppling till fyndplatsen. Hur många foton, vykort och andra papper kunde vi ibland hitta i återlämnade böcker när jag jobbade på biblioteket? Således är både plåtaskar och böcker bra förvaring för papper - ibland t o m göm- och glöm-ställen.
Med vänliga hälsningar
Ann-Christin Magnusson
som tycker att alla ni Rötterbloggare skriver så intressant och lärorikt! Tack!

Åh vad roligt det är med gamla fotografier! Kan man sedan identifiera personerna är det finfint. Men en sak som också är viktig, som även påpekas i artiklar om att ta till vara gamla foton, är just bakgrunder och detaljer. Då är det ju härligt att vi numera har tillgång till skanner och enkelt kan få upp bilderna i förstoring. T ex ett gammalt foto jag hittade efter mina föräldrar, där jag kunde förstora och se hur en björk, som nu är enorm, såg ut 1943. Men det var inte det jag skulle skriva om. Snarare en fundering kring din undran hur fotona hamnade bland garnerna och virknålarna. Jag gissar att din mamma, som så många andra kvinnor på den tiden, ofta handarbetade. Och så vid ett tillfälle, kanske när hon var hon någon väninna eller bekant, fick hon fotona och la dem i plåtasken för att de inte skulle komma bort. Hon tänkte att "jag lägger dem på ett bättre ställe när jag kommer hem". Kortet på brodern kanske hon sparat för det var kanske det sista fotot av honom? Eller var det för att han gav sig ut på en viktig resa (han har ju packning), eller så var det en begivenhet att han hade motorcykel (nyinköpt? eller skulle återlämnas?) eller så råkade en bekant ha med sig kameran och tog en bild. Ja, detta är bara vad jag börjar fantisera om tack vare din bild. Hoppas du hittar några ledtrådar, men foton kan man hitta på många ställen och behöver inte ha så stark koppling till fyndplatsen. Hur många foton, vykort och andra papper kunde vi ibland hitta i återlämnade böcker när jag jobbade på biblioteket? Således är både plåtaskar och böcker bra förvaring för papper - ibland t o m göm- och glöm-ställen. Med vänliga hälsningar Ann-Christin Magnusson som tycker att [b]alla[/b] ni Rötterbloggare skriver så intressant och lärorikt! Tack!
Redan registrerad? Logga in här
Guest
7 juni 2020
Om du vill registrera dig, fyll i användarnamn och namnfältet

Captcha bild

Bloggare

Eva Johansson
289 inlägg
Ted Rosvall
248 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Mats Ahlgren
113 inlägg
Helena Nordbäck
110 inlägg
Anton Rosendahl
56 inlägg
Gästbloggare
28 inlägg

Annonser