Foto: Harper Collins Publ. [bok], Netflix [Film ad] & Slate.com/culture [kollage]
Den nye vicepresidenten i USA, J.D. Vance, har sina rötter i delstaterna Kentucky och Ohio och tillhör den amerikanska sub-kultur som kallas för HILLBILLIES. Det är en ganska förfärlig kultur, delvis degenererad genom generationer av kusingiften för att inte nämna värre saker, arbetslöshet, våld, alkohol och droger. Och inte minst den stora hopplösheten och apatin som drabbat stora delar av befolkningen. Att faktiskt lyckas ta sig upp ur denna desperation och nå rikets näst högsta politiska position får sägas vara en håpnadsväckande bedrift. Än mer förbluffande är hur en man med just denna bakgrund kan omfamna en narcisisstisk ledare, en pragmatisk och inhuman ideologi och en skoningslös politik, som så totalt vänder dessa arma människor ryggen. Den diskussionen hör dock inte hemma i dessa spalter.
J.D. Vance gjjorde sig 2016 känd genom sina memoarer, Hillbilly Elegy, som blev en bestseller och som nu har filmats med bland andra Glen Close och Amy Adams i rollerna. Finns på NETFLIX. Efter att ha läst boken - och den är verkligen läsvärd, om än skrämmande - satte jag mig nyilgen i TV-soffan för att avnjuta filmatiseringen. Den var bra, men en smula förvirrande. Jag hade ju läst boken så jag visste vad som skulle hända, men så var det inte i filmen, som byggde på så kallade Flashbacks.
En FLASHBACK är en återblick, en scen i en film eller en roman som utspelar sig i en tid tidigare än huvudhistorien. Om det blir för många flashbacks i en film blir det svårt att hänga med. Var är vi i historien, nu eller då? Ibland har producenten varit hygglig nog att gultona flashbackavsnitten eller gjort dem i svartvitt, men oftast inte. Jag vet att detta är ett cineastiskt stilgrepp, men rörigt blir det.
Det slår mig att våra släktberättelser - vare sig de är hämtade från antavlan eller släktutredningen - måste upplevas som extremt förvirrande för vår publik, våra nära och kära och dem vi väljer att berätta för. All släktforskning är väl en sorts Flashback, en återblick på tider som varit och med sedan länge döda anförvanter. Vi som har utfört själva forskningen har ju det mesta klart för oss - men för åhörarna är allting nytt.
Det finns ett knep för att göra våra berättelser mer aptitliga och mer lättförståeliga: Gör dem
En beprövad metod som håller fortfarande och där även vi till åren komna förmår hänga med.
När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.
Kommentarer