Finns det någon marknad?

I vissa avseenden var samhällslivet förr i tiden väldigt annorlunda mot idag. De flesta människor bodde i små byar eller samhällen med kanske bara en handfull gårdar och torp omkring sig. Vi kan se i domböckerna att folket inte alltid kom så bra överens då heller, men i många fall fick man ta skeden i vacker hand, eftersom man var oerhört beroende av sina grannar. Man bytte varor och tjänster. Den som slaktat grisen delade med sig av skinka och fläsk till grannarna, och fick i gengäld kanske spannmål eller fisk tillbaka. Man hjälptes åt med gemensamma angelägenheter, såsom stängsel, brobyggen och liknande. Man var helt enkelt tvungna att hjälpa varandra, för allas överlevnad, och en så dräglig tillvaro som möjligt.

Fanns det då ingen stimulans utifrån? Jodå, marknaderna! Handel fick i normala fall endast idkas i städer, en propå som gällde långt in på 1800-talet. Istället hade då många byar eller små samhällen sin årliga marknad. Dit kom knallar och bondfolk från när och fjärran för att sälja sina varor i små marknadsstånd. Hantverk, matvaror, leksaker, redskap, karameller... och förstås också boskap.

Marknaden var dock inte enbart till för att köpa och sälja. Här träffade man släktingar eller vänner från grannbyarna och kunde utbyta nyheter, förhandla fram förlovning eller äktenskap, uppträda inför publik och helt enkelt roa sig. Kristina Nilsson, sångerskan, tog sina första stapplande musikaliska sångsteg på den lokala marknaden. Även nymodiga uppfinningar kunde visas upp för en misstroget beundrande publik. Smarta bedragare sålde 'mirakelmediciner' på liten flaska till godtrogna människor. Rörliga bilder fick den svenska publiken också stifta sin första bekantskap med på marknader. 

Sedan har vi marknadens 'kusinen från landet', alltså loppmarknaden! Dess ursprung är osäkert. Loppmarknader var vanliga i Paris i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Benämningen 'loppmarknad' tros komma från att vissa hävdade att de begagnade kläder och möbler som såldes där, var fulla med loppor.  Amerikanerna menar dock att det engelska 'flea market' är en förvrängning av 'vliey market' som i sin tur är förkortning av 'valley market', en loppmarknad som bedrevs vid East River på Manhattan redan på 1700-talet. 

Hursomhelst, på en loppmarknad är det som säljs begagnat. Det är varor som är för enkla och vanliga för att benämnas antikviteter eller hantverk, säger Wikipedia. Loppmarknader bedrivs ofta av välgörenhetsorganisationer som Röda korset, Stadsmissionen och liknande. 

Idag är loppmarknad enormt populärt i större delen av världen, och många lär sig snabbt att 'skilja agnarna från vetet' och gör stora fynd i utbudet. Själv älskar jag loppmarknader, men helst går jag på lite större sådana, där utbudet brukar vara mer varierat. 

Nej, än har jag inte gjort några storfynd, men det väntar säkert runt hörnet...!

Bilden: Marknadsdag i Las Palmas, Gran Canaria för några år sedan. Foto: författaren