Fel på fel

När det gäller alla de som emigrerade så finns det vissa utmaningar när de ska letas upp i det nya landet de bosatt sig i. Olika länder med olika källor och om vi ska vara finkänsliga så kan vi säga olika krav på tillförlitlighet. Att namn kan ändras, att födelsetid blir lite hipp som happ och att föräldrars namn kan bli nästan vad som helst, det vet vi.  Men det gäller då att väga in vilka sannolikheter som det finns för hur dessa ändringar kan slå och hur man kan begränsa de olika felaktigheterna.

Häromdagen satt jag med en person som letat efter sin försvunna släkting under en längre tid. Precis som för många andra så har både intresse och tid för forskningen varierat och vissa grubblerier har lagts på hyllan ”ska göra sedan”. I det här fallet så började det för ganska länge sedan, när det inte alls fanns lika mycket material som digitaliserats utan man fick leta på lite andra sätt än idag. Efter att ha försökt spåra släktingen som emigrerade så vände sig forskaren till Emigrantinstitutet i Växjö för hjälp med spårningen.

De svar som finns från 2011 ser vederhäftiga ut och det råder inget tvivel om att de lagt ner ett stort jobb för att leta upp personen, och storleken på insatsen syntes ju också på den faktura som kopplades till uppdraget. Letandet hade spänt över en hel del källor och resultatet visar på en familj som bildades ”over there” och det blev ganska många barn så förhoppningen om att hitta efterlevande var ganska stor.  Men det gick inte så bra då, på den tiden att komma i kontakt, så pärmen med uppgifter hamnade allt längre bak bland de som bearbetades och den blev till slut nästan bortglömd.

Andra sysslor blev mer prioriterade och det tog ända tills i år innan pärmen kom fram igen och letandet kunde starta om igen. Lite löst letande och sedan kan man ju alltid googla på namn för att se om det fanns någon mer som letar eller letat. Och upp på skärmen kommer det uppgifter, uppgifterna om emigrantens liv i Sverige stämmer, men sedan skiljer de sig åt. Annat namn på hustrun och skiftande namn på barnen. Kunde det vara samma person eller..?  Det verkar som den nyupptäckta informationen är fel, för den skiljer sig för mycket från den som proffsen letat fram.

Fri bild av AussieActive på Unsplash

Jag skriver ett brev till han som lagt ut informationen och berättar att den måste vara fel, tänkte forskaren och gjorde så. Och under väntan på svar så kom vi att sätta oss ner och jag fick frågan om hur det kunde bli att två olika personer hittats i det nya landet när det bevisligen var samma emigrant. Kunde han ha levt dubbelliv och haft två familjer, eller hur ska det tolkas. Det första vi gjorde var att försöka se om det verkligen var samma person. Började med den som hittats redan 2011 och ganska snart dök det upp små varningsflaggor. Hur lång tid tog resan, varför annan födelsetid än den riktiga (kommentaren i rapporten var att det var vanligt med annan födelsetid) och några liknande glidningar när uppgifterna inte stämde helt.

Summan av läsningen blev att det lät inte helt säkert att det var rätt person, så nu började vi leta i de källor som finns tillgängliga idag, och ganska fort dök det upp en scannad svensk-amerikansk kyrkbok där det ganska klart framgick att det var en annan emigrant som de pekat ut. Några fler kontrolluppgifter pekade entydigt på samma sak och bouppteckningen efter pappan var nog den sista spiken i kistan.

Och jag som skickat ett brev och antytt att jag har rätt person och du har fel, kommenterade min samtalspartner, som fortsatte att nu får jag skämmas för mina påståenden. Men sånt kan ju hända, så det får man acceptera. Men för säkerhets skull så tittar vi på den andre, den som gogglats fram. Hur säker kan vi vara på att det är rätt. Mycket text och många källhänvisningar så det låter ju rätt. Fast det var många källor som var både andra och tredjehandsuppgifter, så det gäller att kolla noga. Det första som slog oss var att det hänvisas till en passagerarlista, men den var ju daterad sex år efter att emigranten fått sitt flyttbetyg. Och det fanns lite andra lösa ändar och kopplingar till andras släktträd, och andras släktträd är ingen garant för riktighet, för vem har kopierat vem.

Vi tog ett nytt grepp, vi letar förutsättningslöst efter emigranten för att se om det finns några nya ledtrådar, primärt i de källor som finns på andra sidan atlanten. Kunde det finnas nya, oupptäckta uppgifter som visade på andra lösningar än någon av de två som fanns. Och för att göra någon timmes sökande till en kort variant så skymtade ganska tidigt en man som hette något helt annat än det sonnamn de andra två använt. Att byta Johnson (ursprungligen Jansson) till något annat var ju ganska vanligt, och i det här fallet var det verkligen ett annat som använts. Fler uppgifter styrkte den tredje identiteten och när det kom fram uppgifter om rätt födelsetid, emigrationstid och att båda föräldrarnas namn stämde som slutade vi att leta.

Vi tror oss nu vara säkra på att av de två vi började med var båda fel och vi har nu hittat rätt person, vilket leder till den logiska slutsatsen att man inte kan lita på någon uppgift som man själv inte kontrollerat och att kopiera från andra, även om det är riktigt duktiga som söker har sina risker. Nu får vi bara hoppas att det inte dyker upp ett fjärde alternativ 😊

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Olösta mysterier
Släktforskningen och det 'praktiska'
 

Kommentarer 3

Michael Lundholm den torsdag, 10 november 2022 09:33

Sedelärande. Det är alltid en styrka att såväl kunna hitta fel i den egna forskningen (även det strikt inte var egen forskning i det här fallet om jag förstod det rätt) som att tillstå det för andra. Att berätta om fel i andras forskning kanske är lättare även om det kan vara nog så krävande att hitta dem i synnerhet som det fortfarande under 1900-talet förekom avsiktliga förfalskningar. Se tex Olof Cronbergs mycket läsvärda artikel i Släktforskarnas årsbok 2020. Årsboken och alla seriösa tidskrifter tar också in rättelser och tillägg, även av av egna tidigare bidrag.

I vissa faser av släktforskningen kanske man inte har den kunskap och den erfarenhet som krävs för att rätt kunna värdera allt och så gör man misstag. Senare har man lärt sig mer och har större erfarenhet och upptäcker sina fel. Kunskapen tenderar ju att vara kumulativ. Har man då spritt sina tidigare felaktiga uppgifter och sedan ger kännedom om rättelser så är det något som ska både uppmuntras och hedras.

Sedelärande. Det är alltid en styrka att såväl kunna hitta fel i den egna forskningen (även det strikt inte var egen forskning i det här fallet om jag förstod det rätt) som att tillstå det för andra. Att berätta om fel i andras forskning kanske är lättare även om det kan vara nog så krävande att hitta dem i synnerhet som det fortfarande under 1900-talet förekom avsiktliga förfalskningar. Se tex Olof Cronbergs mycket läsvärda artikel i Släktforskarnas årsbok 2020. Årsboken och alla seriösa tidskrifter tar också in rättelser och tillägg, även av av egna tidigare bidrag. I vissa faser av släktforskningen kanske man inte har den kunskap och den erfarenhet som krävs för att rätt kunna värdera allt och så gör man misstag. Senare har man lärt sig mer och har större erfarenhet och upptäcker sina fel. Kunskapen tenderar ju att vara kumulativ. Har man då spritt sina tidigare felaktiga uppgifter och sedan ger kännedom om rättelser så är det något som ska både uppmuntras och hedras.
Ulla Comérus den torsdag, 10 november 2022 16:20

Intressant och lärorikt! Tack för det!

Intressant och lärorikt! Tack för det!
Gäst
Gäst - Elisabeth Ek den torsdag, 17 november 2022 16:42

Viktiga varsko här, tack Mats. När jag pusslade på en av mina egna emigranter alldeles nyligen hittade jag ett kopplat amerikanskt träd som såg ganska annorlunda ut än den amerikanska gren jag lagt som min huvudhypotes. Då blev jag tvungen att både källkritiskt granska mina egna slutsatser och bevis, men också att försöka hitta rätt person, rätt emigrant åt den jag först tänkt var en avlägsen "kusin", men ganska snart kunde se inte hade något att göra med min släkt.

Efter många timmars pusslande hade jag lagt ett helt nytt spår för min nyfunne amerikanske vän, med den rätta anan och en släkt i Dalarna istället för Skaraborg där jag har det mesta av mina rötter. Lyckligtvis blev den amerikanska kvinnan mycket tacksam för att bli "rättad", erkände att hon kämpat med knåpandet och gripit efter halmstrån. Med bara högst vanliga namn så kan det lätt bli så, även för oss mer erfarna forskare. Jag "tröstade" henne med att jag en gång varit tvungen att stryka ut nästan hundra personer i mitt egna träd och starta från början. Inte så kul precis. Hon kastade sig istället över problemet och tog bort nästan lika många från sitt träd och började forska på rätt spår i stället.

Till sist tackade hon mig för att jag tagit kontakt, precis i sista stund för att kunna presentera den rätta svenska släkten för sin mor som låg för döden och alltid undrat över sitt upphav. Men inte alla blir lika glada för att höra att "allt är fel"!

Viktiga varsko här, tack Mats. När jag pusslade på en av mina egna emigranter alldeles nyligen hittade jag ett kopplat amerikanskt träd som såg ganska annorlunda ut än den amerikanska gren jag lagt som min huvudhypotes. Då blev jag tvungen att både källkritiskt granska mina egna slutsatser och bevis, men också att försöka hitta rätt person, rätt emigrant åt den jag först tänkt var en avlägsen "kusin", men ganska snart kunde se inte hade något att göra med min släkt. Efter många timmars pusslande hade jag lagt ett helt nytt spår för min nyfunne amerikanske vän, med den rätta anan och en släkt i Dalarna istället för Skaraborg där jag har det mesta av mina rötter. Lyckligtvis blev den amerikanska kvinnan mycket tacksam för att bli "rättad", erkände att hon kämpat med knåpandet och gripit efter halmstrån. Med bara högst vanliga namn så kan det lätt bli så, även för oss mer erfarna forskare. Jag "tröstade" henne med att jag en gång varit tvungen att stryka ut nästan hundra personer i mitt egna träd och starta från början. Inte så kul precis. Hon kastade sig istället över problemet och tog bort nästan lika många från sitt träd och började forska på rätt spår i stället. Till sist tackade hon mig för att jag tagit kontakt, precis i sista stund för att kunna presentera den rätta svenska släkten för sin mor som låg för döden och alltid undrat över sitt upphav. Men inte alla blir lika glada för att höra att "allt är fel"!
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
6 december 2022

Captcha bild