Erik Åberg "Prost-Erik"

Johannes Warg och Prost ErikJohannes Warg och Prost-Erik. Okänd fotograf. Privat bildsamling.Erik Leonard Åberg, mer känd under namnet "Prost-Erik", föddes 1889-05-16 i Sättna, Västernorrlands län som son till kontraktsprost Carl Theodor Åberg och hans hustru Anna Margreta Senell. 1899 flyttade familjen till Skellefteå där fadern hade erhållit tjänst som kyrkoherde. Han var också kontraktsprost. Två år senare, närmare bestämt 9 oktober cirka kl. 17:00 skedde en förödande brand på pastorsexpeditionen i Skellefteå. Där förvarades ju Skellefteås kyrkoarkiv. Carl Theodor Åberg skrev i en skrivelse till domkapitlet i Härnösand om vad som orsakade branden: "Anledningen till eldens uppkomst var den, att några gossar, däribland mina tvenne yngsta, i en kammare, belägen invid expeditionsrummet, under lek kommo att stöta omkull ett bord, hurå en fotogenlampa stod, hvilken exploderade och förorsakade antändning af gardiner, väggar och tak i rummet." Det var en stor brist på vattentillgång vid prostgården och det stora avståndet till älven (425 m) lär ha varit en av de väsentligaste orsakerna till att släckningsarbetet inte kunde bedrivas med någon framgång. Pastorsexpeditionen var utom räddning och tyvärr brann några av kyrkböckerna upp men de flesta räddades, om än brandskadade. "De tvenne yngsta" som Carl Theodor nämner i skrivelsen var alltså hans söner John Edward f. 1888 och Erik Leonard "Prost-Erik" f. 1889. Tur i oturen var däremot att vädret var stilla, varför övriga byggnader kunde räddas utan problem.
Besynnerligt nog, var strax före branden det uppförda kassavalvet färdigt och dörrarna till detsamma hade dagen innan branden forslats upp till prostgården, meningen var att kyrkböckerna snart skulle ha fått en brandskyddad plats.
"Prost-Erik" själv var inte präst, han arbetade som försäljare och kontorsarbetare samt en del tummarjobb åt olika trävarubolag. Kontorsbiträde var han på den nyuppförda pastorsexpeditionen i Skellefteå. Sedan 1930-talet var han dock försäljare vilket han slutade med några år före sin död.

"Prost-Erik" gillade att skämta. En dag när han skulle åka lämnade han en väska som innehöll långkalsonger eftersom väglaget var tungt för den blåmålade spark han använde vintertid under sina resor. En kvinna lovade att se till att den blev sänd med buss. Hennes son fick en krona i förskott för att göra detta den dag han ringde och behövde väskan.

Tiden gick och Eriks stora väska stod i en skrubb väntande på sin ägare. Så en dag hade den nämnda kvinnan varit och hälsat på några släktingar. Det var mycket folk på järnvägsstationen när hennes tåg kom in. Hon skulle just gå in i väntsalen när en röst ropade hennes namn. Hon vände sig om och fick bland de jäktande resenärerna syn på "Prost-Erik" som ivrigt fäktade med armarna för att dra till sig hennes uppmärksamhet. När han såg att hon hade sett honom ropade han:
-Ta och skicka långkalsongerna jag lämnade när jag låg hos dig sist! Skicka dem till Jörn...
Han skyndade vidare och säkert myste han inom sig vid tanken på hur kvinnan kände det. Hon sa sedan till sin son att hade hon kunnat sjunka genom jorden och försvinna skulle det ha känts som en lättnad. Många av tågresenärerna hade lyssnat och kunde helt naturligt inte låta bli att dra på munnen.
Så var "Prost-Erik". En människa som när chansen gavs inte kunde motstå att skämta och har inte vi jäktade människor mycket att lära av honom? Hur ofta skulle inte ett skämt eller ett glatt leende pigga upp tillvaron och ge den större glädje?
Han bodde i Slagnäs i flera år och sedan 1960 i Blattnicksele. 19 mars 1963 avled "Prost-Erik".

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Levde de 'i synd'?
Mer information i alternativ källa
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
29 mars 2024

Captcha bild