Funderar du på hur förfäderna och förmödrarna bodde när de levde på 1600-talet och 1700-talet? Hur husen såg ut på 1800-talet gör vi oss kanske lättare en föreställning om, att det var faluröda hus med vita knutar. Men riktigt så var det inte. Den faluröda färgen användes först av de välbärgade och rika. Det dröjde en bra bit in på 1800-talet innan småbönder och torpare började måla sina timmerstugor.
På en normalstor gård kanske vi också tänker oss ett tvåvånings boningshus med flera rum. Men det är också en hustyp som blev allmän först under andra halvan av 1800-talet. Många som fick flytta sin gård vid laga skiftet valde nog att bygga sig ett lite större och bättre hus än den gamla stugan.
Hur husen såg ut varierade förstås en hel del i landet. De stora och ståtliga hälsingegårdarna är idag ett välkänt kulturarv.
Vi är många som har släkt från de gamla torpen. Torp har vi kanske en mer korrekt bild av. Det var små stugor med ett större rum, eller kanske två, och kök och förstuga. Eller kanske inte ett kök utan bara ett större rum och en liten kammare.
Att ha ett separat kök ska ha börjat komma i bruk först på 1700-talet. Det dröjde till efter mitten av 1800-talet innan bostadshus generellt hade separata kök. I stället var det vanligt att man lagade maten på spisen i rummet där man också åt, sov och arbetade.
Egentligen skilde det inte så mycket i utformningen mellan backstugor och torp. Torpen hade odlingsbar mark, backstugor hade inte odlingsbar mark, det var den stora skillnaden. Men stugorna kunde se likadana ut.
Torpen kunde vara enkelstuga eller parstuga, liksom gårdens manbyggnad men som ibland hade en påbyggd övervåning. Gårdarnas boningshus var nog som regel lite större än torpen, lite längre och bredare. Många torp var ryggåsstugor, alltså utan innertak.
Detta är en enkelstuga, med stuga till höger och förstuga och kök till vänster. Torpet Nyhägn i Gladhammars socken hyrde vi som sommartorp 2004–2009. Eget foto.
Mina skisser av parstuga och enkelstuga, fritt efter Kalle Bäcks bok (se nedan).
En som studerat torpen ingående är historieprofessorn Kalle Bäck i Linköping. Han har bl a skrivit en mycket intressant bok som heter Sverigebilden, utgiven 2008 och med undertiteln "Hem och hus – bebyggelseförändringar på landsbygden 1840–1880". En mycket läsvärd bok.
Här berättar han om olika typer av gårdar, öppna eller kringbyggda eller halvöppna. De typiska kringbyggda Skånegårdarna är ganska olika de öppna gårdarna i de nordligare delarna av Sverige, när det gäller de traditionella byggnadssätten.
I sin bok berättar också Kalle Bäck om att det kan finnas detaljerade beskrivningar av gårdshus i skiftesprotokollen för de gårdar som vid laga skiftet fick flyttas.
Bondgårdarnas manbyggnader och uthus var nog som regel inte så stora., åtminstone inte i äldre tider. Det kan vi se på sådana hus som fortfarande finns kvar. Man bodde trångt och hade inte så stort behov av stora salar och flera rum eftersom alla sov och åt tillsammans.
En bevarad mangårdsbyggnad från en gammal gård är Lilla Gunnebo i Gladhammars socken i östra Småland, en gård på 1/4 mantal. Det är en enkel parstuga, byggd omkring 1685. 1964 blev huset hembygdsmuseum i samband med Gunnebo bruks 200-årsjubileum samma år.
Mangårdsbyggnaden på gården Lilla Gunnebo, som är en parstuga, numera hembygdsmuseum. Den vita fyrkanten vid dörren är en skylt som berättar om gården och huset. Eget foto.
Något Kalle Bäck nämner är vad han kallar tvillinghus. Det kallar vi parhus idag, om de ligger i stan eller i planlagda bostadsområden. När mina barn gick i skolan hade jag ett sådan halvt parhus, alltså hopbyggt med grannens hus.
Sådana hus har också funnits i min släkt. Ett sådant tror jag fanns på en gård i byn Myckilt i Askome socken i Halland. Två gårdar i byn har gårdsgränsen ritad precis genom mitten av det långsmala huset, så det måste vara ett sådant hus. Jag har också släktingar som bott i ett sådant hus i Lunnagård i Gunnarps socken (också i Halland). Kalle Bäck skriver att sådana hus inte var äldre än övriga gårdshus, utan bara ett resultat av hemmansklyvningar, vilket jag också tänkt.
Det här tvillinghuset är rivet sedan många år. Det stod förr på gården Lunnagård i Gunnarps socken, alldeles intill landsvägen. Här bodde två familjer. Gården var på ett helt mantal. Okänd fotograf.
På släktforskardagarna den 23-24 augusti ska Kalle Bäck hålla föredrag, men den här gången om mat, inte torp eller dass.
Vill du se äldre gårdshus så är ett besöksmål Råshults Södregård i Stenbrohults socken i södra Småland. Där föddes Carl von Linné 1707 och sedan 2002 är Råshult kulturreservat.
När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.
Kommentarer 2
Parstugor är intressant. I Torsång i Dalarna där jag är bosatt finns en fin parstuga på "Hembygdsgården" som jag dokumenterat. Parstugan kommer från Ornäs och byggdes som mjölnarbostad på 1760-talet. Den tjänade senare som rikstelefonstation innan den monterades ner på 1950 talet och flyttades till Torsångs hembygdsgård. Mjölnarna som bott i parstugan finns dokumenterade. På sommaren 2023 hade vi besök av ättlingar till en mjölnare vilka var bosatta i Norge och som gärna ville besöka stugan där deras ana med familj varit bosatta. I samband med besöket redovisade vi deras släkt i parstugan och sedan fikade vi och och hade det gemytligt tillsammans. Parstugan går att besöka men man bör kontakta hembygdsföreningen för att komma in i den.
Håkan: Vad fint att de efterlevande fick se var släkten bott! Jag tror att det är många stugor, både parstugor och enkelstugor, som bevarats på hembygdsgårdarna runt om i landet. Det är bra att vi har möjlighet att se hur man bodde förr.