En bok i korrekturen...

"S/S Hansa – minnet av en sjökatastrof."

Av Jakob Ringbom och Lars Almgård Kruthof

Utgiven i mars 2024

När jag hade öppnat den här korrekturfilen, blev jag lite besviken. Det går sällan att läsa mer än en liten bit av boknamnet när filen kommer, och det jag kunde läsa här var ’Hansa’, så jag trodde jag skulle få en bok om Hansan på 13- och 1400-talet. Istället visade det sig handla om en båt som torpederades i Östersjön 1944.

Men jag glömde snabbt besvikelsen. Här var något som jag aldrig tidigare hade hört talas om. En mörk, blåsig novembernatt lämnar ett svenskt passagerarfartyg Nynäshamn för att ta sig över det oroliga vattnet till hemmahamnen Visby. Båten kommer aldrig fram. 84 av båtens 86 ombordvarande besättning och passagerare dör i havet den natten.

Boken beskriver inte endast förloppet av händelsen, utan reder också ut ett antal frågetecken. Varifrån kom det mystiska strålkastarljuset som de två överlevande såg från havet? Hade ammunitionen som fraktades i lastrummet något att göra med katastrofen? Och vilken roll spelade egentligen Hjälpkryssare 4, som var anmärkningsvärt nära Hansa ute på havet när hon torpederades, men där besättning och befäl vid förhör påstod sig inte ha vare sig sett eller hört något av katastrofen?

Vi får en ingående beskrivning av både fartyget Hansa och allt som hände och gjordes, men vad som är kanske ännu viktigare, och av intresse för oss släktforskare, är att herrar Ringbom (vars farfar var med på Hansa och omkom) och Kruthof (som också hade en släkting ombord) har velat ge de anonyma människor som dog den natten ett ansikte, och har med ett urval av de personer som omkom, med fotografier, levnadsbeskrivning och i de flesta fall, intervjuer med efterlevande släktingar. Någon har uppenbarligen bedrivit åtminstone enklare släktforskning eftersom namnen på de omkomnas föräldrar och syskon oftast finns uppräknade. 

Man har också kämpat sig till att få inblick i ryska arkiv, med ubåtens krigsdagbok, och de har intervjuat en rysk ubåtsexpert angående sökarljus och dess användning. Bland annat.

Ett kapitel beskriver noga hur vraket nu (2023) ser ut, med många rörande fotografier, tagna under dykningar 100 meter ner i det mörka havet.

Det hela avrundas med en lista på samtliga ombordvarande, med korta biografiska uppgifter, hur de förmodligen dött och, lite makabert, uppgift om kvarlevornas troliga positioner i båten. En planritning över båten, med hyttnummer och som appendix, anteckningar ur den ryska ubåtens krigsdagbok avslutar den digra luntan.

Boken är stundtals oerhört spännande, trots att man har det tragiska slutet i huvudet hela tiden, och jag, som inte var med på den tiden, får en oväntat tydlig bild av kriget som det kan ha tett sig för ’vanliga’ människor; den ständiga oron, den byråkratiska oredan, men också viljan att ta vara på de glädjeämnen som faktiskt fanns ändå.

Sjöhistoriska museet i Stockholm har en utställning om S/S Hansa och dess öde nu i höst. Den utställningen tänker jag försöka gå och titta på.

En mycket stark bok, suggestivt skriven och med en massa biografiska uppgifter dessutom. Framför allt för dig som har anor eller släkt på Gotland, men listan på de som gick under med Hansa omfattar personer födda överallt från Malmö till Jämtland.

Klart läsvärd!

Bilden: Utsikt mot havet från Klinten i Visby. Foto: författaren.