En blå sjötröja och tre par ullstrumpor

Bouppteckningar är inte bara ovärderliga när man vill bekräfta släktskap eller hitta försvunna anförvanter, de kan även ge intressant information om förfädernas vardagsliv - vad man hade i sitt hem, hur man bodde, vad man åt och hur man klädde sig. Bouppteckningarna listar ofta den avlidnes kläder, de så kallade »gångkläderna». Om man slår upp detta ord i Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) får man följande förklaring: »kläder som någon har på sig och går i; motsatt sängkläder och vanligen även linne (och underkläder); även (i synnerhet förr) om vardagskläder i motsats till högtids- eller helgdagskläder». Om man vill skapa sig en bild av hur förfäderna vanligtvis gick klädda är det alltså en god idé att studera deras gångkläder lite närmare, så jag bestämde mig för att dyka ner i arkiven på jakt efter mina förfäders kläder. Jag började med bouppteckningen 1722 efter Per Mårtensson, borgare i Lund:

»Sahl: Mannens gångKläder som bestod af En g: swart Wallmars Råck, 1 st: utg: dito grå, 1 par Skind byxor, 1 st: g: bröstlap - 1 st: gl: Mößa, 3 st: Siorter 2 Larfftz och 1 af blaggarn hwilcka Sacker, Uthan Wärdering lämnades Sohnen Nilß Pehrß:».

Det är inte helt lätt att att begripa de ålderdomliga namnen på olika klädesplagg och tyger, men om man moderniserar stavningen kan man ofta hitta förklaringarna i SAOB. Ordet »wallmar» är detsamma som vadmal (ett grovt ylletyg), som tillsammans med lärft (ett slätt tyg av lingarn) och blångarn (»blaggarn», även kallat blågarn; ett grövre och simplare garn) var ett vanligt tyg i äldre tid - Per Mårtensson hade som synes en rock i vadmal och tre skjortor i lärft och blångarn. Han hade även en bröstlapp, en lapp som lades på bröstet för att värma eller skydda (kunde även kallas bröstvärmare eller -duk), och tydligen var skinnbyxor gångbara i 1720-talets Lund.

b2ap3_thumbnail_Per-Mrtensson-1722.jpg

Detalj av bouppteckningen efter borgaren Per Mårtensson i Lund 1722; ur Lunds rådhusrätts och magistrats arkiv, vol. FIIa:10 (1717-1733), s. 375 (ArkivDigital).

Den av mina förfäder som utan tvekan efterlämnat den mest omfattande bouppteckningen är Reinhold Flinkenberg (1736-1790), kardfabrikör, bryggare och gästgivare i Ystad. Hans gångkläder bestod av en blå kamelottspäls med lammskinnsfoder, en blå vadmalskapprock, en svart skinnmössa, ett dussin underskjortor, ett dussin gamla nattkappor och halvärmar, ett dussin korta halsdukar, ett dussin små lärftsnäsdukar, tio par gamla ullstrumpor, en gammal klädesjacka, väst och byxor, en blå frisad överrock, ett par gamla »Sarce de Tondes»-byxor och en »blå och hwit bottentygs undertröja». Reinhold var tydligen väldigt modemedveten, och ägde inte bara »2:ne Peruquer» utan även ett spanskrör. Han bar dessutom ett par knäbandsspännen i silver, som hade skänkts till yngste sonen Gustaf. En lustig detalj är för övrigt att det bland boets gravationer finns en skuld på 1 riksdaler som »Peruquemakaren Finman fordrar för Peruques lagning».

b2ap3_thumbnail_Reinhold-1790.jpg

Detalj ur bouppteckningen efter kardfabrikören Reinhold Flinkenberg i Ystad 1790; ur Ystads rådhusrätts och magistrats arkiv, vol. FII:36 (1788-1791), s. 356 (ArkivDigital).

Reinholds svärson Jöns Carlberg (1739-1801) var skeppare i Karlshamn, så flera av hans klädesplagg hade direkt koppling till havet. De vanliga kläderna bestod av en brun klädesrock med vita mässingsknappar, en gammal svart klädesjacka, manchesterväst och -byxor, en blå klädesrock, en brun manchesterväst- och byxor, två Nanckensvästar och ett par byxor, en blå filtrock och tre par blå klädesbyxor, men han ägde även »1 Blå Sjötröija», tre par ullstrumpor och två par vantar, samt tre par »Sjöstöflar». De sistnämnda var höga, vattentäta stövlar avsedda för bruk till sjöss, så de låter väldigt praktiska på långa sjöfärder.

Hur klädde sig då kvinnorna? Bouppteckningen efter Jöns Carlbergs svärmor Ingrid Berlin i Hyby (1727-1814) innehåller inte särskilt många gångkläder, utan upptar endast en gammal stubbkortel, ett vitt förkläde, ett rutigt förkläde, tre huvudkläden samt »1. Swart Kammelots Kiortel» och »1. Swart Kammelots tröja». Kamlott är enligt SAOB »ursprungligen namn på ett kostbart, sannolikt av kamelgarn (angoraull) tillverkat tyg från levanten; sedermera om ett glansigt, stundom vattrat eller möllstrat, vanligen tvåskäftat tyg av kamelgarn eller kamelgarn och silke eller av hårdt tvinnat kamgarn, stundom blandat med silke, bomull samt eller linnegarn». Den gamla änkefrun ägde kanske inte så många klädesplagg, men man får ändå säga att hon framstår som väldigt fashionabel!

Kläderna säger mycket om sin bärare, och genom att studera bouppteckningarna kan man komma sina förfäder förhållandevis nära. De flesta av våra förfäder blev aldrig avporträtterade, men bouppteckningarna ger oss ändå en möjlighet att skapa en bild av hur de såg ut. Jag kan riktigt se borgaren Per Mårtensson stå på Stortorget i Lund iförd sin svarta vadmalsrock och gamla mössa, och jag kan föreställa mig hur fabrikör Flinkenberg promenerar längs med Norra Strandgatan i Ystad i pudrad peruk, svingande sitt eleganta spanskrör. Det är inte heller svårt att se änkefru Berlin framför sig i sin svarta kamlottströja och rutiga förkläde, och tack vare bouppteckningen blir bilden så oerhört levande av kapten Carlberg ombord på jakten »Michael», klädd i sin blå sjötröja, ullstrumpor och sjöstövlar på ett vindpinat hav.