Dubbelt W - om jag får B !

I veckan har jag ägnat mig flitigt åt en Skåne- och Blekingesläkt med namnet WIESELBLAD - ett namn som börjar med dubbel-W. Så fort denna märkliga bokstav dyker upp - en som vi väl knappast ens behöver i svenska språket - så vet vi släktforskare att vi kommer att få problem med stavningen. Det kommer att råda stor osäkerhet kring hur namnet egentligen ska stavas. Här är de varianter jag hittills har kunnat observera:

• WIESELBLAD
• WIESSELBLAD
• WISSELBLAD
• VIESELBLAD
• VIESSELBLAD
• VISSELBLAD
• WEISSELBLAD
• WEISELBLAD

Därtill ibland ett H i slutet på valfri variant.

Som synes är det inte bara bokstaven W som är bekymmersam. Även kombinationen IE är orolig liksom om det ska vara ett eller två S.

Själv heter jag ROSVALL och när folk frågar hur jag stavar, svarar jag alltid: På enklast tänkbara sätt! Tror ni att de förstår?  Givetvis inte! Framför allt tar många för givet att det ska vara ett dubbelt "W" och två "O" - samtidigt som det ofta blir bara ett "L"  och möjligen "LD" på slutet. 

Som erfaren släktforskare vet jag att många andra bokstäver kom att radikalt förändras mot slutet av 1800-talet, särskilt bokstaven C som plötsligt skulle började skrivas K. Tänk på alla:

• Carl - KARL
• Clas - KLAS
• Christina - KRISTINA
• Catarina/Carin/Cajsa - KATARINA / KARIN / KAJSA

och så vidare.

Förmodligen kom det påbud uppifrån till folkbokföringsenheterna, som ända fram till 1991 utgjordes av våra församlingar och pastorsexpeditioner. På vissa håll gjordes förändringarna metodiskt och konsekvent, på andra håll lite mer halvhjärtat. På samma sätt var det med borttagandet av "dotter-namnen" när Larsdotter blev LARSSON etc. 

Jag gissar att dessa stavningsförändringar måste ha kommit i form av lagar och förordningar. Vi hade en stor stavningsreform 1906, men där tror jag knappast att namnförändringarna fanns med. Är det någon som vet?

Det lustiga (olustiga) var att personer och släkter som i alla tider stavat med W nu tvingades stava med V. Det protesterades vilt, men Patentverket, som länge ansvarade för namnfrågor, lät sig sällan bevekas. Än idag finns det många som kör med dubbla efternamn, dels det namn de till vardags använder, till exempel WILHELMSSON, och dels det som myndigheterna tycker att de ska heta: VILHELMSSON.

Så var det för min hustrus släkt där hälften kör med V och den andra hälften med W.

Hustrun själv slapp ju denna kalamitet i den stund hon äktade mig och fick heta

• ROSWALL
• ROOSWALL
• ROSVAL
• ROOSVAL
• ROSVALD
• ROOSVALD
• ROSVALL
• ROSENVALL

... eller hur det nu var!

Ingressbild ur "L'alphabet de Eugène Grasset" (sent 1800-tal)