Det sista livgedinget

Bild 1. Minerva kröner Hedvig Eleonora, allegori från 1654 utförd av Juriaen Ovens. Tillhör Nationalmuseum och finns på Gripsholms slott som tllhörde hennes försörjningslän. Licens: Erkännande-DelaLika (CC BY-SA).

När släktforskaren börjar vandra i 1600-talets arkivträdgårdar kan man i arkiven stöta på termen livgeding. Det handlar då om något försörjningslän efter en änkedrottning – Katrina Stenbock (Gustaf Eriksson), Gunilla Bielke (Johan III), Katarina av Holstein-Gottorp (Karl IX), Maria Eleonora av Brandenburg (Gustaf II Adolf) och Hedvig Eleonora (Karl X Gustaf). Även för Karl X Gustaf fanns ett försörjningslän under hans tronföljartid, men det kallades inte livgeding utan har gått till historien som Karl Gustafs förläning.

Livgedingen avtalades redan i äktenskapskontraktet. De hade varierande geografisk omfattning och berörde olika delar av landet – under 1600-talet främst delar av Mälardalen framförallt Södermanland, Östergötland och Gästrikland. I många avseende kom livgedingen under 1600-talet att fungera parallellt med de nyinrättade länsstyrelserna och fick därmed en roll inom bland annat uppbördssystemet.

En konsekvens av det är att de kan stöka till det inom vissa arkiv, exempelvis Riksarkivets Mantalslängder 1642–1820, som senare tiders arkivarier gett en organisation och struktur efter den länsstruktur som rådde när uppbörden skedde. Inte bara var länsindelningen annorlunda och andra län existerade än idag. Dessutom fanns livgedingen parallellt med länen. Se Bild 2. Sökverktygen för detta arkiv bygger numera på den idag existerande länsfördelningen även om arkivets formella struktur inte gör det.

Bild 2. Utsnitt av strukturen i arkivförteckningen i arkivet Mantalslängder 1642–1820.

Det som i Bild 2 kallas »Livgedinget 1655–1718« är alltså änkedrottning Hedvig Eleonoras livgeding. Hon föddes 1636, gifte sig med Karl X Gustaf 1654 (som avled redan 1660) och avled själv 1715. Hon tillträdde inte livgedinget förrän 1660 då hon blev änka och livgedingets förvaltning upplöstes först 1719. Därefter förekom det inte några livgeding. 

Hedvig Eleonoras livgeding blev det sista livgedinget. Geografiskt varierade livgedingets omfattning över åren. Ursprungligen överlät Karl X Gustaf sitt försörjningslän som livgeding men redan 1656 tillfördes Vadstena län. Ytterligare tillskott tillkom senare. Att arkivposten i arkivet Mantalslängder 1642–1820 har det märkliga årtalsomfånget 1655–1718 är en konsekvens av senare tiders arkivariers arbete; hade man satt 1660 som startår hade mantalslängder från områden som först tillhört Karl Gustafs förläning, under några återfunnits under Södermanlands län för att från 1660 hittas under Livgedinget.

Hedvig Eleonoras livgeding blev alltså det sista livgedinget men också det mest långlivade, över ett halvt sekel. Det faktum att det hade egen förvaltning gör också att vad som finns kvar av exempel mantalslängder från livgedinget ser annorlunda ut. Normalts sett brukar man ju räkna med tre bevarade exemplar av mantalslängderna: häradsskrivaren, landskontorets och kammarens. Häradsskrivarnas exemplar är sällan bevarade förrän fram emot slutet av 1600-talet, landskontorens är hyggligt bevarade liksom kammarens. De senare utgör idag Riksarkivets mantalslängder 1642–1820 (med efterföljare för senare tidsperioder).

Eftersom livgedingen här ersatte länsstyrelsen borde det finns exemplar från livgedinget som motsvarar landskontorets exemplar. Det finns också ett särskilt arkiv för livgedinget – »Hedvig Eleonoras livgeding (SE/RA/54107)«. De borde ligga i den del som avser Guvernementskontoret och då troligen bland verifikationerna till landsboken, men jag har inte undersökt det närmare. Det finns också ett signum benämnt mantalslängder, men då med endast två volymer för hela perioden. När vi som släktforskare möter mantalslängderna i landskontorens arkiv är det genom ArkivDigitals fotografering, men när det gäller livgedingets geografiska område har man använt andra exemplar, framförallt från Riksarkivet.

Hedvig Eleonora förfogade alltså över ett omfattande område som generade stora inkomster. Till skillnad från adeln drabbades hon inte av reduktionen. Karl XI, hennes enda barn,  var i själva verket väldigt beroende av sin mor och gav henne titeln riksänkedrottning. I själva verket stod hon i rang över hans egen drottning Ulrika Eleonora den äldre. Hon var medlem av två förmyndarregeringar – hon hade två röster mot de andra ledamöternas enda. Vilket faktiskt inflytande hon hade på politiken är omdiskuterat

Hedvig Eleonoras inkomster satte henne i stånd ägna sig åt byggnadsverksamhet. Framförallt Drottningholms slott och Ulriksdals slott (som då hette Jakobsdal) är resultatet av hennes verksamhet.

För den som vill läsa mer om hennes livgedings förvaltning rekommenderas Änkedrottning Hedvig Eleonoras livgeding 1660–1719 av Jan Brunius & Björn Asker, utgiven 2011 av Kungliga Vitterhetsakademin. En populärt skriven biografi av Eva Helen Ulvros, Hedvig Eleonora och hennes tid, utkom 2023 på Historiska media. Båda finns att köpa i handeln. Se nedan.