Det givmilda paret Jäderblom

Fridolf Jäderblom och hans hustru Sofia Fredrika Gustafsdotter var Badelunda kyrkas stora donatorer. Det fick jag veta i onsdags kväll när Badelunda hembygdsförenings vice ordförande Bengt Wallén berättade om kyrkan och kyrkogården. Västerås Släktforskarklubb (där jag är styrelseledamot) hade då ordnat en kyrkogårdsvandring i Badelunda för våra medlemmar. Efter Bengt Walléns föredrag berättade jag om fem av kyrkogårdens gravar, alltså om de personer som är begravda i dessa  fem gravar.
Numera är Badelunda min egen hemförsamling. Eller distrikt, så heter det ju nu.

Förra året hade vi en liknande kyrkogårdsvandring i centrum av Västerås. Det här gillar jag, att leta information om för mig helt okända människor och få berätta deras historia.
Gravarna hade jag valt ganska slumpmässigt. Hade någon annan hållit min del under medlemsmötet så hade det förmodligen blivit helt andra gravar. Jag som är inflyttad på senare år känner ju inte till vilka människor som kan vara kända och mer intressanta. Å andra sidan känns det bra att få lyfta fram de okändas historia. Det finns alltid något att berätta.
En av de fem gravar jag råkat välja ut är familjen Jäderbloms grav. Detta är en känd familj, men som var okänd för mig. Före Bengt Wallins föredrag visste jag inget om paret Jäderbloms donationer och stora betydelse för kyrkan.

Jaderblom grav

Familjen Jäderbloms grav på Badelunda kyrkogård. Eget foto.

Vi tar det från början.
Fridolf Jäderblom var rusthållare, hemmansägare, nämndeman och gästgivare i Myrby i Badelunda församling. Där var han född 1822 och 1849 tog han över sin föräldragård. En ganska stor gård på ett och ett halvt mantal. Året innan hade han gift sig med Sofia Fredrika Gustafsdotter, född 1827 i Tillinge där hennes far vara häradsdomare. Det här var alltså välbärgat folk, vilket bouppteckningarna efter deras död visar. Ändå måste sorgen ha härskat i deras liv, för de fick tre söner som alla dog som barn:
- Carl Leonard föddes och dog 1849.
- Johan Herman föddes 1859 och dog 1866.
- Herman Fridolf föddes 1867 och dog 1874.
De två yngsta blev båda sex år gamla. Vid deras död satte föräldrarna in dödsannons i lokaltidningen, vilket inte var så vanligt för barn på den tiden.

Makarna Jäderblom var givmilda. I lokaltidningarna kunde man i februari 1877 läsa att de skänkt 5 kronor vardera till rusthållets två grenadjärers barn, till alla sina tjänare och till övriga "underhavares" barn. Slanten skulle sättas in på banken.
Men mest gav de till kyrkan, i en stor donation 1892. Den gav kyrkan en ny orgel. Dessutom donerade de 3000 kronor till Jäderblomska fonden, som skulle förvaltas av kyrkorådet och skolrådet. Pengarna skulle användas till att bekosta deras gravplats och räntan skulle varje år gå till att köpa läroböcker till socknens fattigaste skolbarn. Till jul skulle fattiga och flitiga skolbarn få skor och strumpor och orkeslösa och sjukliga sockenbor skulle få en julgåva på 10 kronor.

Fridolf Jäderblom dog i januari 1900 och hustrun Sofia Fredrika Gustafsdotter i november 1904. Makarna hade ett gemensamt testamente som innebar att den eftrerlevande skulle sitta kvar i orubbat bo.
Deras gård hade då ett taxeringsvärde på 46 000 kronor. De hade guld och silver, pengar på banken, aktier och obligationer och en hel del utestående fordringar. Totala behållningen var drygt 82 000 kronor.
Efter makens död hade änkan upprättat ett eget testamente där hon skänkte olika summor till flera trotjänare, till kyrkan och till en missionsförening. Kvar att fördela till arvingarna blev cirka 60 000 kronor.
Även om de inte hade bröstarvingar så fanns det en lång rad arvingar. Dessa var Fridolfs nio syskonbarn och omkring 30 kusinbarn på Sofia Fredrikas sida. Då hade vi alltså en långt mer utvidgad arvsrätt än idag.
Alla arvingarna räknas upp i bouppteckningen. Bland kusinbarnen fanns en som bodde på fattigstuga och fem som var statare. Om de cirka 60 000 kronorna fördelades jämnt på de omkring 40 arvingarna blev det 1500 kronor var. Troligen blev det mer, för gården som såldes ganska direkt efter änkans död, kan ha inbringat mer än taxeringsvärdet. Om det hölls offentlig auktion på lösöret kan det också ha gett mer. Men en rejäl slant var det nog för fattighjonet och för de fem statarfamiljerna, att få ärva runt 1500 kronor på den tiden.

Jag kommer att återkomma till Badelunda kyrka, det finns mycket att berätta, både om kyrkan och kyrkogården.

kyrkan

Badelunda kyrka. Eget foto.

×
Stay Informed

When you subscribe to the blog, we will send you an e-mail when there are new updates on the site so you wouldn't miss them.

Tekla och Leonard Hedlund
Hur ska jag skriva
 

Kommentarer 4

Carin Olofsson den lördag, 11 juni 2022 09:46

Roligt att det är mer än jag som gillar att gå runt på kyrkogårdar och fundera över de människor som ligger begravda där. Har gjort en hemsida om en del av gravarna i nordvästra Skåne, där jag forskat på de begravda och försökt koppla ihop dem med begravda i andra gravar.

http://www.hembygdshistoria.se/gravar/

Roligt att det är mer än jag som gillar att gå runt på kyrkogårdar och fundera över de människor som ligger begravda där. Har gjort en hemsida om en del av gravarna i nordvästra Skåne, där jag forskat på de begravda och försökt koppla ihop dem med begravda i andra gravar. [url=http://www.hembygdshistoria.se/gravar/][/url]
Eva Johansson den lördag, 11 juni 2022 09:53

Carin: Visst är det intressant att gå på gamla kyrkogårdar, så många människoliv att fundera över. Vilket jobb du gjort! Imponerande.

Carin: Visst är det intressant att gå på gamla kyrkogårdar, så många människoliv att fundera över. Vilket jobb du gjort! Imponerande.
Carin Olofsson den lördag, 11 juni 2022 09:58

Tack. Det är rätt länge sedan jag började med hemsidan och jag har fler gravar kvar att dokumentera, men så är det det där med tiden och orken. Den räcker inte alltid till för allt jag vill göra.

Tack. Det är rätt länge sedan jag började med hemsidan och jag har fler gravar kvar att dokumentera, men så är det det där med tiden och orken. Den räcker inte alltid till för allt jag vill göra. :D
Eva Johansson den lördag, 11 juni 2022 11:16

Carin: Så tror jag det är för de flesta av oss som släktforskar. Dels vill man göra så mycket, dels är det lätt att komma in på intressanta sidospår.

Carin: Så tror jag det är för de flesta av oss som släktforskar. Dels vill man göra så mycket, dels är det lätt att komma in på intressanta sidospår.
Redan registrerad? Logga in här
Guest
1 juli 2022

Captcha bild