De vilar i Virsbo

Lydia Vilhelmina Sohlberg var småskollärarinna i Virsbo i norra delen av Ramnäs socken i Västmanland. Hennes far Per August Sohlberg var målare på Virsbo bruk. Tillsammans med hustrun Vilhelmina Johansson hade han fem barn. Lydia var äldst av dessa, född 1890.
Föräldrarna och de fyra yngre barnen flyttade till Västanfors i juli 1914 men Lydia stannade kvar i Virsbo. Hon hade jobb i småskolan. Hennes ende arbetskamrat i skolan var folkskolläraren Nils Viktor Karlsson som kommit hit från Västerfärnebo 1912, men han var född i Vara i Västergötland.
Kanske var det en spirande romans på gång redan sommaren 1914. Den 25 juli 1915 gifte de sig, förmodligen i Ramnäs kyrka för då fanns ingen kyrka i Virsbo. Barnen lät vänta på sig ända till den 25 januari 1923, då tvillingarna Nils Erik och Nils Aron föddes. Men Lydia dog i barnsäng samma dag, som så många andra kvinnor i historien. Hon blev 32 år.
Vem hon var vet jag inte, för mig är hon bara ett namn på en gravsten och i kyrkböckerna. Hon vilar på Virsbo kyrkogård, i familjegraven där även maken och hennes syster Anny är begravda. Änklingen gifte om sig med Lydias lillasyster 1930 efter att hon först varit hushållerska hos sin svåger.
De hade inte långt till Lydias gravplats, skolan låg alldeles i närheten av kyrkan.
Nils Karlsson levde till 1971. Sonen Nils Aron blev tandläkare i Göteborg och dog 2000. Sonen Nils Erik blev bergsingenjör och dog i Vällingby 1987.

Lydia

karta

Ekonomiska kartan från mitten av 1900-talet. Då var Virsbo kyrka ett kapell och alldeles intill, åt nordväst, låg skolan. Karta från Lantmäteriet.

 

Virsbo kyrka byggdes som en brukskyrka för Virsbo buk och invigdes 1937. Men långt innan dess, redan 1920, fanns begravningsplatsen här och därför kunde Lydia vid sin död begravas på sin hemort. 1976 överlämnades kyrkan till Ramnäs församling.
Under pandemin gjorde maken och jag en del utflykter här i trakten för att lära känna vår nya hembygd. Min ambition är att besöka socknarna runt Västerås innan jag dör. I oktober 2020 gick turen till Ramnäs och sedan till Virsbo och det var då jag stannade vid Lydias och hennes familjegrav.
Kyrkan ligger mycket vackert uppe på en ås och begravningsplatsen är ganska liten. Det är alltså i stort sett människor som alla dött det senaste seklet som är begravda här.

Alla fotografier är mina egna.

Kyrkan från olika håll:

Virsbo kyrka

Virsbo kyrka3

Virsbo kyrka2

 

En av de begravda är Anna Nilsson, född 1862 och död i Virsbo den 10 juli 1933. I SCB-utdraget kallas hon trotjänarinna och hon dog av åderförkalkning och hjärtfel. 1913 kom hon till brukspatronen Herman Lagercrantz hushåll på Virsbo bruk då hon blev anställd som kammarjungfru. Då var hon redan medelålders, 50 år fyllda.
Anna hade aldrig varit gift. Hon föddes 1862 i Åtvid i Östergötland, dotter till skräddaren August Anton Nilsson och Anna Matilda Johansdotter. Första pigplatsen blev i Gärdserum 1881 och sedan fortsatte hon arbeta som piga och jungfru i flera olika hushåll. Så småningom kom hon via Linköping till Stockholm och där var hon tjänarinna på Kungliga Slottet 1897-1900. Kanske bidrog det till att hon senare fick plats hos brukspatronen i Forsmark och 1913 som kammarjungfru hos brukspatronen i Virsbo. 1933 var ett långt tjänarinneliv till ända.

Anna

 

En annan grav som jag stannade till vid är den där hustrun Hedvig Abrahamson begravdes 1927. Hon dog före maken Per August och står alltså överst på gravstenen. Men det finns ingen Hedvig Abrahamson i kyrkböckerna, inte heller med två s i efternamnet. När jag sökte efter henne i Arkiv Digitals register så blir det ingen träff. Jag tänkte då att de kanske inte bodde i Virsbo eller i Ramnäs församling. Det är ju en del som valt att begravas på en annan plats än där de bodde vid sin död, t ex i gamla hemtrakter. Men så var det inte.
I kyrkböckerna är hon skriven som Hedda Charlotta Gustafsson, född 1870 i Ramnäs. Det var ju lätt att hitta henne genom maken.
De var arrendatorer på en gård som hette Lingärdet i Gammelby i Ramnäs församling. Den låg vid Virsbo station söder om Nordanö. Hedvig, eller Hedda, födde 12 barn inom loppet av 24 år, äldste sonen föddes när hon var 19 år. I juli 1933 dog hon av lunginflammation. Yngsta dottern var då bara tolv år. Hon hette Hedvig Margareta och var från början tvilling men tvillingsystern dog innan hon fyllt ett år.
Familjens tre yngst barn var först inte döpta, vilket innebär att båda eller en av föräldrarna tillhörde en frikyrkoförsamling. I Virsbo fanns en baptistförsamling, och finns fortfarande kvar med sitt kapell, byggt 1922. Det ska också ha funnits en missionsförsamling. Senare döptes barnen.

Hedvig

 

Den fjärde och sista graven jag ska berätta om innehåller stoftet efter Anna Pettersson från Nordanö, född 1872 och död 1921. Inte heller denna Anna är sökbar i registren. I kyrkboken heter hon Anna Matilda Gustafsson och hennes make heter Johan Persson. Men tydligen kallade de sig Pettersson.
Denna Anna dog också i förtid, hon blev bara 49 år. En av familjens åtta barn dog tolv år gammal. Alla de fyra sönerna hette Johan efter sin far plus ett ytterligare namn som började på H: Herman, Henning, Helmer och Holger. Döttrarna hade också namn på H: Hilma, Hilda, Hanna och Hulda.
Maken kallas landbonde, en form av arrendator, men ett gammalt begrepp som egentligen redan hade tagits ur bruk. Här levde det uppenbarligen kvar. Annas far Per Gustaf Jansson var landbonde i Gammelby.
Johan Persson gifte aldrig om sig, han levde som änkling i 32 år, till 1953.

AnnaP

Anna Petterssons grav pryds av ett smitt järnkors, vilket är ganska vanligt på begravningsplatser vid bruk. På Virsbo kyrkogård finns flera sådana.

Kanske undrar du varför jag intresserar mig för människor som jag inte är släkt med och livsöden som är så lika så många andras. Egenbtligen vill jag nog visa att det finns något att berätta om varje människa som levt här på jorden. Lyfta fram dem som sedan länge kan vara glömda. Kanske finns det efterlevande som känner igen en farmor eller mormor i det jag skriver. Berätta gärna i en kommentar.
Jag vill också inspirera er andra släktforskare att skriva er släkthistoria. Det tycker jag alla bör göra, för att föra den vidare till kommande generationer. Och har du livsöden i din släkt som sticker ut, som skiljer sig från mängden, så skriv gärna om dem och skicka in till din släktforskarförenings medlemstidning. Där brukar det finnas plats för sådana bidrag.

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Ruben och Signe Forsman
Var kommer vi ifrån?
 

Kommentarer 6

Gäst
Gäst - Ove Larsson den lördag, 29 oktober 2022 09:31

Din blogg kom jag den här gången att läsa med extra stort intresse eftersom den handlar om mina gamla hemtrakter. År 1946, när jag var 5 år, flyttade familjen från Västervåla församling till Gammelby där min pappa byggde en villa. Så jag kom att gå mina första sex år i den skola som man ser på din karta. Sedan drog jag vidare för studier och arbete på annat håll, men mina föräldrar bodde kvar i Gammelby tills dom dog. Gammelby kom att växa sedan järnvägen drogs förbi här. Och i Nordanö, som ligger närmast Gammelby, byggde Virsbo bruk sina nyare fabrikslokaler, eftersom man då hade tillgång till järnvägen. Järnvägsstationen i Virsbo hette från början Nordanö innan den fick sitt nuvarande namn. Herman Lagercrantz som du nämner var den som skapade det moderna Virsbo Bruk (som idag heter något annat). Hans son och sonson kom senare att också bli VD:ar i bolaget. Herman har skrivit sina memoarer som finns i bokform och det finns också mycket information på nätet om man vill läsa mer.
Min farmor och farfar är begravda på Virsbo kyrkogård som du har tagit så fina bilder från, medan mina föräldrar är begravda i min mammas familjegrav på Västervåla kyrkogård. I Västervåla församling ligger orten Ängelsberg, med Ängelsbergs Bruk som är med på Unescos världsarvslista, som är väl värd att besöka om du vill söka dig lite längre norrut.

Din blogg kom jag den här gången att läsa med extra stort intresse eftersom den handlar om mina gamla hemtrakter. År 1946, när jag var 5 år, flyttade familjen från Västervåla församling till Gammelby där min pappa byggde en villa. Så jag kom att gå mina första sex år i den skola som man ser på din karta. Sedan drog jag vidare för studier och arbete på annat håll, men mina föräldrar bodde kvar i Gammelby tills dom dog. Gammelby kom att växa sedan järnvägen drogs förbi här. Och i Nordanö, som ligger närmast Gammelby, byggde Virsbo bruk sina nyare fabrikslokaler, eftersom man då hade tillgång till järnvägen. Järnvägsstationen i Virsbo hette från början Nordanö innan den fick sitt nuvarande namn. Herman Lagercrantz som du nämner var den som skapade det moderna Virsbo Bruk (som idag heter något annat). Hans son och sonson kom senare att också bli VD:ar i bolaget. Herman har skrivit sina memoarer som finns i bokform och det finns också mycket information på nätet om man vill läsa mer. Min farmor och farfar är begravda på Virsbo kyrkogård som du har tagit så fina bilder från, medan mina föräldrar är begravda i min mammas familjegrav på Västervåla kyrkogård. I Västervåla församling ligger orten Ängelsberg, med Ängelsbergs Bruk som är med på Unescos världsarvslista, som är väl värd att besöka om du vill söka dig lite längre norrut.
Eva Johansson den lördag, 29 oktober 2022 12:06

Ove: Tack för din kommentar! Vad fint att du berättar om Gammelby och Virsbo. Jag har bara varit där den enda gången 2020 men minns att det är en vacker trakt med en fint belägen begravningsplats. Ängelsberg ska vi besöka, det finns med på vår utflyktslista. Vi har mycket kvar att upptäcka i omgivningarna, vi har bott i Västmanland i tre år nu sedan vi kom hit från Småland 2019. Innan dess hade jag bara besökt Västerås en enda gång så allt här är nytt för mig.

Ove: Tack för din kommentar! Vad fint att du berättar om Gammelby och Virsbo. Jag har bara varit där den enda gången 2020 men minns att det är en vacker trakt med en fint belägen begravningsplats. Ängelsberg ska vi besöka, det finns med på vår utflyktslista. Vi har mycket kvar att upptäcka i omgivningarna, vi har bott i Västmanland i tre år nu sedan vi kom hit från Småland 2019. Innan dess hade jag bara besökt Västerås en enda gång så allt här är nytt för mig.
Eva Nilsson den lördag, 29 oktober 2022 16:19

Tack för dina fina berättelser. Jag har inte heller någon koppling till de du skriver om inte heller till platserna. Jag tycker det var fint av dej att berätta om dom.

Tack för dina fina berättelser. Jag har inte heller någon koppling till de du skriver om inte heller till platserna. Jag tycker det var fint av dej att berätta om dom.
Eva Johansson den lördag, 29 oktober 2022 16:22

Eva: Tack! Jag måste erkänna att jag blev väldigt gripen av den unga lärarinnans öde. Även de andra två gifta kvinnorna dog i förtid. Så sorgligt, men så här var det ju för många.

Eva: Tack! Jag måste erkänna att jag blev väldigt gripen av den unga lärarinnans öde. Även de andra två gifta kvinnorna dog i förtid. Så sorgligt, men så här var det ju för många.
Carin Olofsson den torsdag, 03 november 2022 10:54

Roligt att se att det finns fler än jag som gärna forskar på andra personer än de i den egna släkten, och som precis som jag tycker om att titta på gamla gravar. Har själv forskat på gravar i nordvästra Skåne.
https://www.hembygdshistoria.se/gravar/

Roligt att se att det finns fler än jag som gärna forskar på andra personer än de i den egna släkten, och som precis som jag tycker om att titta på gamla gravar. Har själv forskat på gravar i nordvästra Skåne. [url=https://www.hembygdshistoria.se/gravar/][/url]
Eva Johansson den torsdag, 03 november 2022 11:17

Carin: Visst är alla människoöden intressanta. En del skulle man vilja lära känna, men det är ju för sent.

Carin: Visst är alla människoöden intressanta. En del skulle man vilja lära känna, men det är ju för sent.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
29 mars 2024

Captcha bild