För en tid sedan låg jag sjuk ett tag och det var några dagar när jag inte orkade mycket mer än vila i soffan och glo på skärmen. Då tittade jag på flera avsnitt av "Arvinge okänd". Först några av de svenska, sedan upptäckte jag att det finns både norska och danska versioner av samma program på SvtPlay.
Så det blev lite "binge-watching" de där dagarna.
De programmen handlar ju mycket om släktforskning, och det är ju alltid intressant. Men det är en markant skillnad mellan de svenska programmen och de norska och danska. De svenska programmen handlar i huvudsak om att söka okända arvingar utomlands, förmodligen eftersom människor som lever i Sverige som regel inte är så svåra att hitta och därför inte okända. Det vet ju vi som släktforskar.
I de danska och norska programmen handler det nästan enbart om att hitta okända arvingar i det egna landet. När jag insåg det blev jag lite fundersam. Det måste ju betyda att i både Danmark och Norge är inte folkbokföringen tillgänglig på samma sätt som i Sverige.
Nyhavn i Köpenhamn. Foto: Jakub Hałun/Wikipedia.
I våra folkräkningar vart tionde, ibland vart femte, år kan vi se vilka som ingår i en familj, dvs vilka barn föräldrarna har. Men i de danska och norska programmen går man till andra arkivhandlingar för att hitta om en person har barn födda på 1900-talet.
I de danska programmen har programledaren en arkivarie från danska Rigsarkivet som parhäst, i de norska programmen är det en släktforskare. I programmen visas till stor del hur de jobbar med sökandet, och det är intressant. Något jag lärda mig är att det verkar kunna skilja på hur man folkbokfört 1900-talets människor i Danmark, beroende på vilken region det rör sig om. Arkivarien där nämner ofta sökandet i folkregisterkort, men i ett program reste han iväg till en annan del av landet och fick där hjälp att söka i den regionens system. Lite märkligt kanske.
Själv har jag släktforskat lite i både Danmark och Norge, men bara om människor som levt där på 1800-talet. 1900-talsforskning visste jag alltså ingenting om tidigare, men nu tror jag att jag skulle kunna ställa åtminstone lite bättre frågor till danska Rigsarkivet, om det skulle bli aktuellt.
Att se de här tv-programmen har också fått mig att förstå hur privilegierade vi släktforskare är i Sverige. Vi har fantastiska arkiv med mängder av sökbara handlingar och vi har tillgång till folkräkningar och bouppteckningar långt in i vår egen tid.
Bergen i Norge. Därifrån kommer den norske programledaren. Foto: Aqwis/Wikipedia.
När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.
Kommentarer 5
Akkurat! Dejligt!
Hej Eva!
Så bra att du tipsar om de programmen. Jag trodde att alla som är inne i släktforskarsvängen kände till dem eller fått upp dem i Instagram (där jag fick tipset) eller andra kanaler. Eftersom jag inte är så bevandrad i släktforskning mer än grunderna, så har jag mest fascinerats av de olika människoödena och hur programledarna hanterar det. Se'n tyckte jag också att det var väldigt trevligt med den återkommande arkivarien och släktforskaren - gav en hel del om deras kompetenser. Kattis & Niklas, i svenska versionen, är helt underbara men lite mer om dem, som de får hjälp av önskas. Programtiden kunde gott bli lite längre med så bra program. Det är alldeles för många tramsprogram (tycker en 70+:are).
Glad Påsk
önskar
Ann-Christin
Ann-Christin: Jo, de här programmen känner kanske de flesta släktforskare till men själv har jag inte tittat på dem tidigare. Jag ser så sällan på tv, släktforskar ju jämt... Jag håller med dig, arkivariens och släktforskarens arbete får gärna visas mer.
Hej, tusen tack för en intressant blogg. Jag har tittat på både de norska och danska släktforskarprogrammen. Tycker väldigt mycket om dem. Sverige är det bästa landet att släktforska i, helt säkert! Min svärson, Christian, kommer från Schweiz. Där är det väldigt komplicerat att släktforska. Kyrkoböckerna är inte digitaliserade, i många fall, plus att man har delat upp dem på katolska och reformerta (protestantiska) födelseböcker, vigselböcker etc. i samma församling. Där har man något att bita i!
Många hälsningar
Marianne
Marianne: Ja, i Sverige har vi goda förutsättningar. Det låter väldigt komplicerat med det systemet i Schweiz.