Alla svenskar känner igen slutscenen i Astrid Lindgrens RONJA RÖVARDOTTER, där Mattisrövarna och Borkarövarna till sist insett att de är tvungna att gå samman om de skall kunna försvara sig mot kungens knektar. Efter en tvekamp, som Mattis vinner, bildar de ett enda starkt rövarband och bygger en bro över Helvetesgapet, som tidigare skiljt dem åt. Det var där den oerhört dramatiska scenen ägde rum, där Mattis till sist försköt sin enfödda dotter.
För ett år sedan bjöd jag hem några av de syriska flyktingar som för närvarande vistas i vår lilla stad. Vi hade träffats på kyrkans språkcafé, småpratat om ditt och datt och av någon anledning kommit in på Astrid Lindgren och hennes böcker och filmer. Någon hade sett BRÖDERNA LEJONHJÄRTA och kunde inlevelsefullt berätta om den, varpå jag frågade om de kände till RONJA RÖVARDOTTER. Nej, det gjorde de inte, och så började jag berätta. Det gick bra en lång stund, men när vi kom in på Rumpnissar och Vildvittror insåg jag att detta måste ses för att förstås, och så bjöd jag hem dem alla fyra på en filmkväll.
Trots att de hade vistats nästan två år i vårt land, var detta den första gången de besökt ett svenskt hem. TV-serien om Ronja i tre delar om 45 minuter vardera hade jag på DVD, och mellan avsnitten festade vi på svenska mackor och kanelbullar. Det svenska talet kompletterades med svensk text för hörselskadade för största möjliga förståelse, och ibland fick jag stanna filmen för att kommentera och förklara ett eller annat. Det blev en stor upplevelse, både för mina syriska vänner och för mig. Något liknande hade de förmodligen aldrig sett och när slutscenen kom, bilden här ovan, med den nya bron över Helvetesgapet, rann tårarna nedför mer än en kind. Det slog mig då, att RONJA RÖVARDOTTER på många sätt beskriver situationen i Syrien, med rövarband lite varstans, som allt för länge ägnat sig åt att slåss mot varandra, i stället för att enas emot kungens (Assads) knektar ...
Broar mellan människor kan också tolkas bildligt. Det finns de som påstår att vi svenskar, allt sedan byarna sprängdes, har kommit att utvecklas till de reserverade och räddhåga varelser vi är idag, många av oss i alla fall. Vi värnar om vår integritet och vi umgås inte i onödan med våra grannar, särskilt inte om de på något sätt ser annorlunda ut. Inte heller släkten förefaller längre vara av nämnvärt intresse. Den närmaste familjen träffar vi naturligtvis kontinuerligt, barn och barnbarn, och kanske också föräldrar och syskon på ömse håll, men därefter förefaller intresset ebba ut. Kusiner? Vem hinner med sådana nu för tiden? Dem byter vi möjligen några ord med på släktens begravningar men knappast mer, för att inte tala om alla nästkusiner/sysslingar, mostrar och fastrar och annat perifert folk.
Det finns emellertid redskap att ta till, brobyggare mellan människor, as if it were ..
Jag tänker naturligtvis på släktforskning och alla dess biprodukter; släktträffar, släktutredningar, bildspel, Facebookgrupper kring den egna släkten och familjen och mycket annat. Släktforskning förmår som få andra fritidsintressen att väcka liv i för länge sedan avtynade relationer människor emellan. Insamlandet och utbytet av information, dokument och gamla fotografier engagerar de flesta, även om en och annan släktmedlem svårförklarligen avstår från att delta. Släktforskningen öppnar dörrar, vitaliserar konversationen, aktiverar de passiva och lyckas ibland t.o.m. läka gammalt groll inom släkten.
Sommaren är släktträffarnas förlovade årstid. Det är då man (möjligen) lyckas samla de utspridda anförvanterna. Alla är ju så upptagna! Men med mycket god framförhållning, minst ett år, brukar de flesta kunna hålla rent i almanackan. Man blir alltid besviken på de släktingar, som inte förstår att dessa träffar är unika tillställningar, once in a lifetime, och väljer bort dem till förmån för "oväsentligheter". Desto mer får man glädja sig över att så många faktiskt infinner sig, fulla av förväntan och glada över att någon äntligen tar initiativ ...
Så töva icke mer, du flitige släktforskare! Bli en aktiv brobyggare och sätt igång redan nu med planerandet inför den stora - eller lilla - släktträffen 2018!
Bilderna är direkt från filmen Ronja Rövardotter - släktträffen från "Family Reunnion Commemrative Plaques"
När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.
Kommentarer