Blanda och ge

Tänk vad mycket som kan komma upp när jag funderar på dagens blogg. Sånt som hänt för länge sedan och det som händer idag.  Kan bli lite av ett sammelsurium, och det känns som att knappast lämpar sig att blanda för mycket. Men lite grann kan nog gå bra.

Jag läser idag i en våra största tidningar om Paul Nurse, ett namn som kanske inte säger så mycket, men han är en utmärkt genetiker och fick Nobelpriset 2001 för sina upptäckter om cellcykeln, en grundläggande process för allt liv som finns på jorden. En duktig vetenskapsman, som efter priset fortsatte att arbeta inom genetiken och har bidragit till att vi idag kan läsa, förstå och sortera olika delar av våra celler, inte minst då DNA.

Berättelsen handlar inte så mycket om det arbetet utan det som kan påverka oss och vilka upptäckter vi kan göra. Paul kommer från ett vanligt arbetarhem i England, pappa verkstadsarbetare och mamma städerska, och det är nog inte alla som med den bakgrunden blir nobelpristagare.  Hans säger själv att undrar varför han, i motsats till sina äldre bröder och syster, inte slutade skolan vid 15 års ålder utan båda fick och kunde studera vidare.  Borde inte alla ha ungefär samma förutsättningar, fast som minst så kanske det fanns större möjligheter.

Nu ska vi inte fastna så mycket i hur det gick till, men det visar sig, efter att han fått Nobelpriset att han fick reda på sin egen bakgrund. Han var inte son till de föräldrar han alltid haft, de hade tagit hand om honom när han föddes, med en okänd far och hans mamma var den som han hela livet trott var hans storasyster. Jag kan inte sluta fundera på hur det skulle ha sett ut om några i hans familj tagit DNA-test och börjat att plocka med de matcher som funnits. Hade någon klarat ut att tolka de uppgifter som kom fram, och hur är det när vi tittar på våra matcher, kan vi ens föreställa oss att något sådant kan komma fram?

Efter att ha funderat på hur lång tid det tagit att få rätsidan på en sådan matchlista så kan det vara skönt att hoppa till något annat. Ett ämne som verkar vara omöjligt att få riktig rätsida på är de ursprungskartor som DNA-företagen tar fram, etnicitet eller origin eller vad de nu kallas. En del litar blint på dem, andra struntar helt i hur de ser ut. Kan likhet i små strängar av DNA verkligen säga något och hur räknar de egentligen. Att resultatet kan bli olika för ganska närstående testare, det syns allt som oftast. Så varför inte titta på ett exempel där föräldrarna inte ser så lika ut och sedan se vad som blir resultatet när deras DNA blandas.

Här kommer tre kartor, från tre olika personer, undrar hur det ter sig

Den första visar på en rejäl spridning, och eftersom fördelningen inte syns riktigt så kan vi säga att på kontinentnivå är det 67 % till vänster, 25 % i mitten och 7 % längst till höger

Karta från FTDNA, godkänt av testad

Den andra bilden visar en mer samlad bild och där är det 95 % i de norra delarna.

Karta från FTDNA, godkänt av testad
Och hur blir resultatet om vi slår ihop det?   Så här ser ett resultat ut om vi tar resultatet av de två övre och testar en avkomma.  Stämmer så till vida att kontinenterna finns med, 30 % till vänster, 57 % Europa, 12 % i Afrika och en liten skvätt i Indien.

Karta från FTDNA, godkänt av testad

Om det är tur eller skicklighet, men visst syns det att på kontinentnivå så gav i alla fall just detta exempel en ganska bra bild på hur det kan se. Fast det finns ju det som sticker ut, varifrån kommer Indien och fördelningen i Afrika ser lite olika ut, men på det stora taget så verkar det stämma. Om det beror på att just detta blev hyfsat rätt eller om andra försök kommer att ge liknande fördelning, det får vi se framöver. Men det är knappast att rekommendera att bryta ner de kontinentunika fördelningarna och tro för mycket på dem, det tycker jag framgår ganska klart, så har du Italien med på din karta så betyder det egentligen inget annat än att det kommer från Europa.