Rötterbloggen
Rötterbloggen

Bland epitafier och begravningsvapen

Äldre tiders adliga begravningar var storslagna tillställningar med nästan kunglig ståt, där man med hjälp av »christelig Lijk-Predikan», »hederlig Process och Högförnämbligit Medföllie», fanor och begravningsvapen lyfte fram den dödes börd och anor när kistan fördes till familjegraven. Begravningsvapnen bestod av ett huvudbanér, som bars före den döde, samt anvapen som bars på ömse sidor om kistan. Antalet anvapen berodde på hur många anor den döde kunde räkna på fäderne och möderne, men vanligast var sexton anvapen. Huvudbanéret var ursprungligen ganska blygsamt, men det växte med tiden och nådde sin höjdpunkt omkring år 1700 – den bekante fältmarskalken Erik Dahlberghs (död 1703) huvudbanér var till exempel över två och en halv meter högt! Efter begravningsakten hängdes vapnen upp över den dödes grav eller i en annan kyrka med koppling till den döde, och i många kyrkor och museer förvaras ännu dessa begravningsvapen som minnen över adelns ståtliga likprocessioner.

b2ap3_thumbnail_Ehrenborg.jpgb2ap3_thumbnail_Ehrenborg.jpg

Över norra porten i Lunds domkyrka hittar man ett sådant huvudbanér (ovan), som bars genom Lunds gator då Richard Ehrenborg (1655-1700) fördes till sitt sista vilorum. Han var professor i juridik men tillhörde även adliga ätten Ehrenborg, och som adelsman förärades han givetvis en ståtlig begravning. Huvudbanéret flankeras av två figurer som bär anvapnen, och i den gyllene kartuschen kan man läsa att »Hans Kongl. May:ts trotienare och Juris professor vid Kgl. Academien i Lund den Vellborne och Höglärde Herren Herr Richard Ehrenborg är född på Spannerup d. 2 Januarii åhr 1655 och blef död her i Lundh d. 27 Martii 1700». De flesta huvudbanér innehåller sådana genealogiska uppgifter, och kan därför vara en viktig källa för släktforskare.

b2ap3_thumbnail_2015-08-03-16.24.41.jpgb2ap3_thumbnail_2015-08-03-16.24.41.jpg

Nu är det ju emellertid långt ifrån alla släktforskare som har adel i släktträdet, men i kyrkorna hänger även mängder av minnestavlor och epitafier (från grekiskans epi, »till», och taphos, »grav») över allt från präster och handelsmän till militärer och klockare. I Sankt Nikolai kyrka i Simrishamn lät till exempel rådmannen Petter Mörck (död 1710) år 1709 uppsätta ett epitafium över sina tidigare bortgångna hustrur, och eftersom Simrishamns kyrkoböcker börjar först 1724 är uppgifterna på epitafiet (bilden ovan) ovärderliga för släktforskare:

»Detta Epitafium Hafwer Fordom Ehreborne och wälförståndige H: Rådman Petter Petterson Mörck Låtit förferdiga uthi Set Lefwande Lif, Gudz Nampn Till ära, Gudz Huus Till Prydna, Sina Liffz Arfwingar Till Äro Minne för sig och sina 2ne Hustrur, och aflat med den Första Hustrun 2ne Sönner och en Dotter, och Med Den andra en Son som blef wid födslen dödh uthij des Moders 50de åhr, alle Theras Siällar äro uthi deras Frelsares Jesu Siöte Har intett dödz Qual rörer them, men deras Lekamen Huilar her i grafwen Till den yttersta Dommen, då theras återlösare Jesus skal them upwäckia Till Ewinnerligit Lijf. ANNO 1709:»

På de flesta epitafier finns även porträtt, utförda av mer eller mindre talangfulla konstnärer. Här nedan syns till exempel Anne Jacobsdatter (död 1675) tillsammans med sina makar Peter Uppendick (död 1654) och Jens Torsen (död 1686), båda borgare och handelsmän i Ystad, och de sammanlagt sex sönerna och tre döttrarna med bedjande händer och blomkransar i håret. Familjen fick sitt vilorum i Sankta Maria kyrka i Ystad där även epitafiet uppsattes på en pelare i mittgången, och i över trehundra år har familjen fromt blickat ner mot kyrkans besökare.

b2ap3_thumbnail_2015-08-03-11.46.29.jpgb2ap3_thumbnail_2015-08-03-11.46.29.jpg

I utkanten av mitt släktträd hittar man överstelöjtnanten och kommendanten Daniel Ramfelt (1634-1705). Han fick sin sista vila i Silvåkra kyrka där även huvudbanéret (se nedan) hängdes upp, men det har sedermera flyttats till Lunds universitets historiska museum. Tyvärr är inskriptionen sedan länge förstörd, och det är numera bara det ståtliga lejonet på vapenskölden som avslöjar att det tillhör ätten Ramfelt. Epitafier i Skåne och Blekinge kan emellertid kompletteras med hjälp av Lunds domkapitels arkiv, där serien FIIja (»Uppgifter i vissa ämnen insända av prostar och kyrkoherdar») innehåller »Kyrkornas märkvärdigheter». Detta är förteckningar som prästerna i Lunds stift sände in till biskopen, och som innehåller avskrifter samt mer eller mindre detaljerade beskrivningar av kyrkornas tillhörigheter anno 1830. I denna serie hittade jag en förteckning från kyrkoherden i Silvåkra, som berättade att det på kyrkans norra vägg hängde ett stort vapen »med många krigsinstrumenter utsiradt» och påskriften

»Konlig Majestetz Bestalter Öfverstelieut: aff Cavall:e vid Adelsfahnan och Commend: på Malmö Slott, Den välborne Herrn H:r Daniel Ramfelt, föd:de A:o 1634 d: 10: Jul: Dödde A:o 1705 d: 26: Jani: på Malm:o Slott, som har lefvat i 70 år 6 månad, och 10 dagar».

b2ap3_thumbnail_Ramfelt1.jpgb2ap3_thumbnail_Ramfelt1.jpg

Hur ska man egentligen veta vilka begravningsvapen och epitafier som finns bevarade? En person som varit framsynt inom detta område är släktforskaren Jonas Magnusson. Sedan några år tillbaka driver han hemsidan Epitafier.se och Facebook-gruppen Svenska Epitafier, där tanken är att frivilliga krafter ska inventera och registrera de begravningsvapen, minnestavlor och epitafier som hänger i kyrkor, museer och slott runt om i Sverige. Jonas Magnusson utnämndes nyligen till Årets Eldsjäl 2015 av Sveriges Släktforskarförbund, bland annat med hänvisning till Epitafier.se, och det är inte svårt att förstå när man ser vilket jobb han lagt ner. Som han själv skriver på hemsidan är det emellertid användarna som står för den största arbetsinsatsen, för inventeringen sker inte av sig själv och dessutom är ju begravningsvapnen och epitafierna utspridda över hela landet. Det krävs därför gemensamma insatser för att ro projektet i land, och jag har själv spenderat åtskilliga sommardagar i kyrkor runt om i Skåne. Bidra du också, och hjälp årets eldsjäl med att bygga upp denna fantastiska genealogiska resurs!

 

Referenser:

»Begravningsvapen», i Kulturen : en årsbok till medlemmarna av Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige, 1939.

Begravningsvapen (Wikipedia).

Epitafium (Wikipedia).

Min släkting står staty
Carl XIV Johan var inte släktforskare

Relaterade inlägg

 

Kommentarer 4

Carin Olofsson den fredag, 14 augusti 2015 11:09

Är det mina ögon det är fel på eller finns det bara två flickor med kransar i håret? Hittar inte den tredje.Vad jag hört är att om ett barn dog i späd ålder så finns det barnet med på tavlan som en liten kista med en blomkrans på. Kan det vara så att flickorna dog unga (ungefär i den ålder de är på tavlan) så det är därför de har blomkransar på huvudet?

Är det mina ögon det är fel på eller finns det bara två flickor med kransar i håret? Hittar inte den tredje.Vad jag hört är att om ett barn dog i späd ålder så finns det barnet med på tavlan som en liten kista med en blomkrans på. Kan det vara så att flickorna dog unga (ungefär i den ålder de är på tavlan) så det är därför de har blomkransar på huvudet?
Elisabeth Nyhammer-Gustavsson den fredag, 14 augusti 2015 23:13

Jag tror inte att de med kransar i håret är flickor. Flickorna bör vara de två flickorna längst till höger som är lite äldre samt den flickan som sitter ned till höger. De har annorlunda kragar mot de andra. De med kransar i håret är nog vara avlidna söner.

Jag tror inte att de med kransar i håret är flickor. Flickorna bör vara de två flickorna längst till höger som är lite äldre samt den flickan som sitter ned till höger. De har annorlunda kragar mot de andra. De med kransar i håret är nog vara avlidna söner.
Markus Gunshaga den lördag, 15 augusti 2015 11:13

Jag tolkar det också som att de två gossarna med blomkransar i håret har avlidit i unga år, men tyvärr ger epitafiet inga andra ledtrådar än att Anna Jacobsdotter i första äktenskapet fick »6: Børn: 4 drenge, och: 2: piger:» och i andra äktenskapet »3: Børn: 2. drenge 1. pige». Det bör alltså vara de två äldsta döttrarna som står bredvid modern till höger, och yngsta dottern framför modern, medan sönerna står till vänster, från äldst till yngst?

Jag tolkar det också som att de två gossarna med blomkransar i håret har avlidit i unga år, men tyvärr ger epitafiet inga andra ledtrådar än att Anna Jacobsdotter i första äktenskapet fick »6: Børn: 4 drenge, och: 2: piger:» och i andra äktenskapet »3: Børn: 2. drenge 1. pige». Det bör alltså vara de två äldsta döttrarna som står bredvid modern till höger, och yngsta dottern framför modern, medan sönerna står till vänster, från äldst till yngst?
Markus Gunshaga den lördag, 15 augusti 2015 11:14

Inte heller förste makens gravsten i S:ta Maria kyrka ger några ledtrådar om sönerna med blomkransar:»Herunder ligger begrafven Den Ehrlige oc Welfornemme Mand, nu S. P. Upendick, barnfödd uti Pomern fordom Borger oc Handelsmand her i Staden, som hafde i ecteskab med sin kiere Hustru Ehrlig oc Gudfryctig Quinde Anne Jacobs Daatter uti 9 aar, Oc Gud velsignet denem tillsammen med 6 Børn, 4 Sønner 2 Daattre.»

Inte heller förste makens gravsten i S:ta Maria kyrka ger några ledtrådar om sönerna med blomkransar:»Herunder ligger begrafven Den Ehrlige oc Welfornemme Mand, nu S. P. Upendick, barnfödd uti Pomern fordom Borger oc Handelsmand her i Staden, som hafde i ecteskab med sin kiere Hustru Ehrlig oc Gudfryctig Quinde Anne Jacobs Daatter uti 9 aar, Oc Gud velsignet denem tillsammen med 6 Børn, 4 Sønner 2 Daattre.»
Redan registrerad? Logga in här
Guest
17 juni 2019
Om du vill registrera dig, fyll i användarnamn och namnfältet

Captcha bild

Bloggare

Ted Rosvall
245 inlägg
Eva Johansson
238 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Mats Ahlgren
71 inlägg
Helena Nordbäck
67 inlägg
Gästbloggare
27 inlägg
Anton Rosendahl
10 inlägg

Annonser