Bilden ljuger aldrig - eller?

Ikväll såg jag en dokumentär om farao Ramses II på TV. I samband med mumifieringen av honom, framkom det att det kan ha förekommit retuschering. 

Redan då? 

Idag tänker vi väl först och främst på digitala bilder när det gäller att försköna saker och människor. Solnedgången har fått extra färgpåslag, kändisarnas ansikten blir befriade från onödiga blemmor som dämpar deras perfekta 'look'. Och nog blir det så att man lätt betraktar detta med retuschering som ett ganska nytt fenomen. Men så är det alltså inte. 

När man först började avbilda människor på hällar och stenar, blev det ju ganska enkla skapelser. Streckfigurer. Samma när det började komma mynt. En skicklig gravör kunde väl åstadkomma en någotsånär hyfsad likhet med den kung eller drottning som skulle avbildas. Inte mycket utrymme för några retuscheringar här, inte. 

Jag är lite osäker på när det började komma porträttmålningar på 'finare folk'. Någon gång under medeltiden? Men jag kan gott tänka mig att det satt någon adelsman eller drottning framför konstnären och gormade 'korta ner min långa näsa!' eller ' du behöver väl inte ta med vårtan på högra kinden'. 

Erik XIV, han med ärtsoppan, friade en gång till den engelska drottningen Elizabeth I och medsände budbärarna sitt nymålade porträtt att överräckas som övertalningsmedel. Men 'jungfrudrottningen' lät sig inte bekommas. Hon tittade på tavlan och anmärkte ungefär att:  'såg han sådär bra ut i verkligheten, så borde jag gifta mig med honom meddetsamma'.  Men det gjorde hon inte. Fast det berodde nog inte enbart på att hon tvivlade på tavlans autenticitet... 

På 1700-talet var det en modenyck att förstora upp ögonen på porträtten. Tavlor från detta århundrade får således lätt den kusliga effekten att ögonen på den konterfejade verkar röra sig runt  i rummet.  

Sedan kom ju fotografiet i mitten av 1800-talet, och allteftersom kom också möjligheterna att retuschera bort oönskade defekter. En annan sak som jag ganska nyligen lärde mig: fotograferna då hade liksom idag ateljéer med diverse kläder , smycken och tillbehör som fotoobjektet kunde låna. Så ser ni ett foto där er farfars farfar har en tjusig jaktrock på sig eller mormors mormor har en exklusiv brosch på klänningen, kom ihåg att det kanske inte alls var deras egna! 

Summa summarum: Bilden kanske aldrig ljuger. Men det är värre med de som är avporträtterade. Eller avbildaren...

Bilden: Ett berg av papper, till en tidigare blogg. Men berget vilar på lösa grunder, jag letade papperslappar en god stund innan jag fick ihop en lite dramatisk blandning. Foto: författaren