Bakåt, framåt och lite Gott

Hur långt tillbaka kan vi gå? Med vår släktforskning menar jag, övrigt bakåtsträvande överlåter jag åt andra att bedöma och beskriva.  Kan vi med säkerhet säga vilka våra förfäder var ett antal generationer tillbaka och vad krävs det egentligen i bevisväg. Fast bevis och bevis, det får nog var och en bestämma själv, men vill man framföra sina åsikter i skrift så behövs det skrivas ner vad som ligger bakom det som framförs.

Men är det så viktigt att veta exakt, eller kan man göra antaganden, välgrundade, och på så sätt komma en bit till bakåt. Naturligtvis beror det på vad som ska visas, men samtidigt så känner jag mer och mer tvivel nu när jag ser mer och mer hur fel vi kan ha i vår egen närtid. Var det bättre kvalité tidigare så att vi kan lägga högre vikt vid det som hände förr än det som händer i nutid.

Under de senaste 10–12 åren har min egen bild av släktforskning och kvalitetsbegreppen kopplade till det utsatts för den ena påfrestningen efter den andra. Den ena upptäckten efter den andra med stöd av DNA gör att mycket ställts på ända. I min egen släkt visade Y-DNA att morfars raka ursprung skiljde sig mot det vi trott, men för länge sedan eftersom det samtidigt visade med stor sannolikhet att linjerna från mitten på 1700-talet stämmer. En gren med kvinnor stämmer inte, men jag vet inte var felet är, baserat på två linjers mitokondrieDNA.

Senare år har den autosomala testningen spridit sig, flera hundra tusen som bor i Sverige, har testat sig och den ena hemligheten efter den andra har kommit fram.  Okända fäder i flera generationer tillbaka har hittats, och förbättrat träden. Kända fäder i flera generationer har plötsligt visa sig vara fel och träd på träd har beskurits kraftigt. Och med tanke på alla de som då inte testats så kan vi fundera på hur många fler som det egentligen borde vara.

Under året har jag sett okända föräldrar, där barn lämnats in anonymt på barnhus, komma till liv. Nya släktingar har kopplats ihop där det förut inte fanns något och ensamma har fått nya familjer. Nya släktgrenar har kunnat kopplas till träd och den glädje och förväntan som kommit i daga har verkligen berört mig. Samtidigt som glädje kan delas, så ger sådana här händelser funderingar kring hur rätt vi har i våra träd, för inte kan det vara bara nu som allting inte stämmer i i böckerna.

Fritt foto av Wout Vanacker på Unsplash

Men vi avslutar snart det här året och ett nytt år börjar, med nya spännande upptäckter framför oss. Jag vet att det redan några dagar in på nya året kommer uppgifter som jag är spänd på. Kanske inte så att det påverkar min släktforskning, men andra spännande svar. I tidningen Cell kommer det en rapport från ett antal DNA-tester. många med koppling till Öland.  För de som hört om Sandby borg, den fornborg som utsattes för en massaker i mitten på 400-talet och där människoresterna legat kvar orörda, så kan jag berätta att några av dem har testats och vi får veta vilka de var, genetiskt. Att det kommer uppgifter om de som var med fartyget Kronan som förlista utanför Öland gör inte rapporten sämre. Undrar om vi kommer att se testade på Öland som har liknande DNA.


Så, med förhoppning om många nya, intressanta upptäckter under det kommande året tillönskar jag alla som orkat läsa ända hit, ett riktigt
Gott Nytt År!