Bättre förr?

Var det bättre förr?  Ja det kan vi verkligen fråga oss, för det finns ju de som påstår det så där rakt ut, utan att egentligen beskriva vad som var bättre förr.  Och förr kan ju vara igår och för flera tusen år sedan, så det finns ju ett visst spelrum när man slänger ur sig en sådan klyscha. Men om vi bryter ner det lite, så kan jag som släktforskare säga att de jag hittar i min släktforskning inte hade det materiellt bättre än vad vi har idag, inte heller kunskapsmässigt när vi talar om vetenskapliga områden. Men är det så vi ska mäta det som finns bakom ordet bättre. Kanske var de lyckligare än vad vi är, kanske kunde deras enorma kunskap om hur vår jord fungerar, och inte fungerar, vara bättre än att veta om alla grundämnen eller kunna skriva upp konstiga ekvationer.

Hur ska vi då tänka, när våra anor träder fram.  Barnadödlighet var en del av livet, men gjorde det tillvaron värre än vad vi ser idag med kärnvapen som bara väntar på att avfyras.  Att känna till sina grannar och deras bestyr och besvär, hur var det jämfört med internet i dag som sköljer över oss med vad som händer över hela världen.  Var det bättre förr med att höra bannbullan läsas från predikstolen över någon ogärningsman än att se vad som händer på gatorna i Minneapolis. Ja, det finns mycket att fundera på och det finns säkert lika många åsikter som det läsare.

Men om jag nu försöker avgränsa det där med förr och hålla ämnet lite i nutid. Var det bättre förr för släktforskare. De mysiga resorna till avlägsna arkiv, bläddrandet i dammiga dokument och jag höll nästan på att säga i skenet från stearinljuset. Det sistnämnda var nog inte så populärt i ett arkiv, men lite romantiskt skimmer kanske lyser upp bilden och gör att det var bättre förr. Fast det inte så roligt när arkivet var stängt när man kom fram.  Sen kom revolutionen, det går att fotografera handlingar och få dem att ”återuppstå” på en plastbit, ibland i rulle, ibland som ett kort. Lätt att se om man har rätt utrustning, men ett elände när man beställt hem fel.

Sen kom revolutionen, jag kan sitta hemma och titta på det som leverantörer presenterar på en dataskärm, tänk vad underbart, inga resor och ingen väntan. Bara att sitta i ensamheten och grotta ner sig. Fast var det bättre att sitta i ensamheten, utan den där sociala biten som en del tyckte var bättre förr. Ingen som kokar kaffe eller bakar åt mig. Får visserligen göra som jag vill, men eremiten i mig trivs inte. Det vore bra om vi ändå kunde känna någon samhörighet och få njuta.

Klipp från Dagens Nyheter, vetenskapsredaktion 2013-11-24

Och nu hamnar förr ganska nära i tiden. Vi kan koppla ihop oss utan att vi egentligen vet hur, bara att. DNA kommer in i spelet och det går att se släktingar från både nu och då. Tänk bara vad fantastiskt att lösa månghundraåriga gåtor med några tester, ”förstöra” antavlor genom att visa att Burarna inte var Burar. Och det kom i den största dagstidningen. Som ringar på vattnet kom det andra påståenden om hur hemskt det var att förstöra för andra, de kunde väl fått leva kvar i sin föreställning. Det var ju bättre förr att få leva med drömmen och inte låta sanningen ta över.

Och visst var det bättre förr när kyrkböckerna gällde, det som stod där var ju sant. Gällde bara att kunna hitta bland kråkfötter för att få klarhet i släkten. Det var då det, sen kom någon och sa att DNA visar att det inte stämmer, och forskarna började leta. Det tycks som nya rön visar att tre av hundra fel far, sa de. Oj då, det var inte bra. Fast det var förr, för nästan hundra år sedan, nu är det bara en av hundra som har fel far. Fast det blir ju några det med. Och ju fler som testar sitt DNA, desto fler tvingas klippa bort grenar ur sitt träd. Tack och lov går det ju att ympa in nya grenar, nya biologiska släktingar hittas och livet går vidare.

Visst var det bättre förr, när DNA-bolagen inte försöker lura på oss att de vet allt, och pengar kostar det numera det gjorde det inte förr. Fast den som försöker lura i mig det vet inte vad det kostade förr att släktforska.  Fast då betalade vi det mesta till staten och inte till utländska företag, och så fick vi felaktiga uppgifter från arkiven, likväl som en del i dag tycker att de får fel från DNA. Men se det får man inte, men uppgifterna behöver tolkas och det kan kännas jobbigt, så visst var det bättre förr.