Att traska igenom tröskande

Varje gång jag klipper tånaglarna, drar samma tanke igenom skallen: 'Vilken evig tur att jag bara har två fötter. Tänk om du varit tusenfoting, Helena!'

Måste dock erkänna att jag inte har en aning om huruvida tusenfotingar klipper sina tånaglar eller inte. De kanske inte ens har några tånaglar, förresten. Finns det någon forskning på det området?

Och när jag hunnit så långt i tankarna, brukar tråkgörat med nagelklippning vara klart...

På jobbet händer det ibland att jag får mig tillskickat en lista på ett sjuttontal personer som alla är nya medlemmar men inte hunnit med i adressfilen till tryckeriet. Sjutton kuvert med en och samma Släkt och Hävd i, sjutton likadana frankeringar och klisterlappar...

Ja, då är det bara namn och adresser som hjälper till att hålla mig vaken och alert genom hela brevhögen. Vad namn anbelangar, så konstaterar jag att vissa föräldrar haft väldigt intressanta idéer när det gäller att välja dopnamn till sina barn, men vi förbigår förstås dessa med diskret tystnad. Föräldrarna kanske är helt oskyldiga, de kan ha haft någon pompös släkting som krävt att barnet skulle uppkallas efter henne eller honom. Och vad gör man, det gäller ju att hålla arvtant eller arvfarbror på gott humör...

Adresser kan också vara lite pikanta. 'Vattenstigen'? Oj, hoppas han kan hålla sig torr om fötterna...

Som alla, som regelbundet skriver adresser för hand, hatar jag Västra Frölunda (som adressort alltså). Och jag tyckte dessutom att det var omotiverat, tills jag en dag upptäckte, till min stora glädje, att det faktiskt finns ett Östra Frölunda också!

Sedan har vi då släktforskningen. När man plikttroget tragglar sig igenom sida upp och sida ner i Mjöldryga husförhörslängd, som saknar ortregister, i jakt på familjen Andersson/Persdotter, så vet vi alla att man MÅSTE försöka hålla sig till att läsa födelseåren. Annars blir man aldrig klar. Men det går ju bara inte, rätt som det är, fastnar man på något litet ord eller en kommentar från prästens sida.

En gång var jag på jakt efter en piga vid namn Maria Andersdotter i Uppland. Hittade en lämplig kandidat, men hon var född fel år. Och efter hennes namn, hade prästen skrivit som kommentar: 'kan ingenting'.

Efter lite funderande, insåg jag att det nog i första hand gällde katekesen, och annan eventuell boklig bildning. För annars hade väl den stackars pigan varit arbetslös...

Och under tiden, medan ögonen automatiskt nagelfarit sidorna upp och ner, hittade jag 'min' piga Maria Andersdotter. Hon hade, sin vana trogen, flyttat vidare till nästa församling.

Men till slut gifte hon sig, och då kom jag ikapp henne. Japp, hon visade sig vara min mormors morfars mormor!

Bild: Uppslag från husförhörslängd i Arkiv Digitals bilddatabas.