Att tolka texter

Språkrådet ger ut en mycket nyttig publikation som heter Svenska skrivregler. Den senaste upplagan är den fjärde, kom ut 2017 och går fortfarande att köpa. Motivet för boken är att en text är enklare att läsa on det är normerad och följer vissa språkkonventioner. En av rekommendationer man ger är att man inte ska förkorta eller dra samman ord i onödan.

Förkortningar har en lång historia i det skrivna språket och har sin uppkomst långt före den tryckta skriftens framträdande på 1400-talet. Efter som det skriva ordet verkligen var det handskrivna ordet kan man förmoda att förkortningstecken var ett sätta att skriva snabbare När pergamentet ersatte papyrus fick man ett mer beständigt medium för det skrivna ordet. Men också dyrare så det gällde att ta vara på utrymmet. Ett sätt att spara utrymme var att använda förkortningar och sammandragningar. Under högmedeltiden kom billigare papper att ersätta papyrus men det är klart skrivarna tenderade att skriva som de alltid gjort.

Förkortningar förekommer också i moderna tryckta texter. Ett bokverk som ofta konsulteras av svenska släktforskare är Svenskt Bibliografiskt Lexikon (SBL) som är (får man nog säga) ryktbart för sina långt drivna förkortningar. Ett exempel ges i bilden nedan.

Här används en kombination av akronymer, förkortningar, sammandragningar och symboler för att minska textomfånget. Texten innehåller 392 tecken utan mellanslag men om man upplöser alla förkortningar etcetera omfattar den 669 tecken utan mellanslag. Användningen av förkortningar har alltså minskat omfånget med ungefär 40 procent.

Hur svår texten är att tolka beror naturligtvis på många saker som exempelvis utbildning, men min gissning är att de flesta vuxna kan få klart för sig texten innehåll huvuddrag även om vissa detaljer går förlorade om man inte konsulterar de förkortningslistor SBL tillhandahåller. Att det är så beror på att texten är tryckt med ett alfabet vi känner igen, är författad på modern svenska där vi känner igen stavningen och handlar om saker i en nära nutid som liknar det vi är bekanta med.

Börjar man ändra på dessa förutsättningar blir det förstås omedelbart svårare. Jag tycker det är särskilt tydligt på nybörjarkurser för släktforskare där en text kan bjuda på betydande svårigheter att avlockas sina hemligheter av kursdeltagarna. Även en text författad vid förrförra sekelskiftet.

Här handlar det förstås om att texterna är huvudsakligen handskrivna även om alfabetets bokstäver är de moderna. Att överhuvudtaget läsa skrivstil har blivit en tröskel. Även sedan mina barn blivit vuxna måste jag många gånger tolka deras farmors vackra skrivstil för dem.

Lägg sedan på förkortningarna och att de ord och uttryck som förkortas inte används idag eller tidigare hade en helt annan innebörd. Man tycka att det inte är så svårt att inse att Andersdr ska tolkas Andersdotter men det kräver egentligen ytterligare kunskap om tidens namnskick och att understrykningen markerar en sammandragning där fyra bokstäver uteslutits

Vi tragglar oss tillbaka i kyrkböckerna för att kartlägga personens liv från döden till födelsen (bryggor och bojar). En del bokstäver har börjat ändra form när vi kommit till födelsenotisen. Ytterligare en generation tillbaka tvingas kursdeltagarna inse att det är ett helt annat alfabet som använts.

Det är därför inte så konstigt att det att det även bland erfarna släktforskare finns stora förväntningar på de projekt inom Handwritten Text Recognition (HTR) som nu börjar presenteras. Riksarkivets senaste modell, The Swedish Lion I, sägs ha tränats på texter från flera sekler och ha en noggrannhetsgrad på 95 procent. Bekanta som testat modellen har berättat om något lägre noggrannheter på 80 procent.

Jag inser att dessa projekt endast är i sin linda och de resultat som hittills rapporterats säkert kommer att överträffas. Men en viss tveksamhet färgar ändå min inställning till detta. En första preliminär transkribering av en 1600-talstext som jag gör själv kanske når 80 procent, men säkert efter längre tid än vad The Swedish Lion I behöver. Jag skulle alltså kunna tjäna en del tid på att använda datoralgoritmen och istället fokusera mina ansträngningar på de partier där algoritmen inte fungerat och möjligen också analysera om algoritmen gjort rätt.

Men för att göra det så måste jag besitta vissa färdigheter i paleografi, som »konstarten« kallas. Men utvecklingen av dessa algoritmer kommer att göra det mindre angeläget för släktforskare att lära sig paleografi och de får därmed svårare att kontrollera resultaten. Jag misstänker också att insikter om den kontext inom vilken texten en gång tillkom riskerar att aldrig erhållas om man överlåter det hela till maskinell inläsning. Till sist finns det ju också ett element av njutning och tillfredställelse att själva avlocka en text dess hemligheter.

Förkortningar är alltså ett fenomen som stökar till förståelsen av en text och inte bara gammal sådan. Vilket är orsaken till Svenska skrivreglers rekommendation. I de fall som texter publiceras digital bortfaller ju de mesta av de kostnadsargument som tidigare i historien varit viktiga. För tidskrifter som Svensk Genealogisk Tidskrift (tryckt) och Släkthistoriska Studier (digital) är dock skälet till att följa Svenska skrivregler att underlätta förståelsen.