I över femtio år, efter att en gång ha sett den på Kungliga Biblioteket, har jag längtat efter att få äga denna stora och vråltunga bok:

AHNENTAFEL-ATLAS 

av Stephan Kekulé von Stradonitz

Sedan i fredags är den min, och jag är lycklig som ett barn ... (plånboken mindre glad)

b2ap3_thumbnail_AHnentafel-skannad_20171021-153538_1.jpg

Vad är det då för en bok? Jo, en samling antavlor, utgivna 1898, för Europas alla kungar och drottningar och för en massa prinsar och prinsessor. Om vi nu bortser från valet av probander, så är detta en sällsynt vacker presentation av "torra" uppgifter. Layouten, typografin, tydligheten - allt kan sägas vara väl arrangerat och genomfört med precision. Det är rent märkvärdigt hur författaren eller förläggaren har lyckats få plats med alla genealogiska detaljer t.o.m. i den översta raden, där det ju brukar bli trångt ... I jämförelse med Ahnentafel-Atlas framstår alla moderna datautskrifter av antavlor som erbarmligt trista och intetsägande. Tänk om någon duktig datamänniska kunde hitta på ett program eller en liten app, som direkt transformerar rådata från olika släktforskningsprogram till något som liknar Kekulés höga föredöme.

b2ap3_thumbnail_AHnentafel-skannad-utsnitt.jpg

Litet utsnitt ur en av antavlorna, som rymmer 32 personer i den äldsta generationen.

b2ap3_thumbnail_AHnentafel-skannad-Detalj.jpg

Vem var då mannen med det konstiga namnet? Wikipedia berättar:

Stephan Kekulé von Stradonitz, född den 1 maj 1863 i Gent i Belgien, död den 5 maj 1933 i Berlin, va genealog samt doktor i juridik och filosofi. Han var son till kemisten Friedrich August Kekulé von Stradonitz. Som genealog är Kekulé von Stradonitz känd för sin förnyelse av ett system för numrering av anor, konstruerat av den spanske genealogen Jerome de Sosa 1676.

Hans bok ”Ahnentafel-Atlas”, utgiven 1898, fick stort genomslag och det förnyade systemet är idag det mest använda. Hämtat från boken kallas det i engelsktalande länder ”Ahnentafel Numbering System”, i ett flertal andra länder ”Sosa-Stradonitz System”, medan det på svenska kallas ”Kekulés system” eller enbart ”Kekulé”.

Systemet innebär att anorna numreras i stigande följd. Man utgår från en proband, som kan vara man eller kvinna och har nummer 1. Probandens föräldrar noteras som 2 och 3 genom fördubbling för far (2) och fördubbling plus 1 för mor (3). Med samma metod noteras farfar som 4 och farmor som 5, medan morfar blir 6 och mormor 7 etc. Jämna nummer för män, ojämna för kvinnor.

Den som söker en ättling halverar faderns nummer. Det framgår då exempelvis, att anorna 14/15 är föräldrar till 7, som är en kvinna. Tillsammans med mannen 6 har hon dottern 3, som är probandens mor.

Vanligen kompletteras numren med bokstäverna m (mor) och f (far). I det senare exemplet kan man då urskilja 3 m / 6 mf / 7 mm / 14 mm f och 15 mm m. Antalet bokstäver (mm f) visar att anorna 14 och 15 är probandens tredje generation, oftast skrivet ”gen. III”.

Kekulés system

Det är väl det vi släktforskare för det mesta använder oss av - även om vi kanske inte vet att det heter så. 

Nu vet vi!