Alla barnen dog

I slutet av 1800-talet bodde en familj i ett torp i Halland och miste alla sina fyra barn innan barnen blev vuxna. Alla barnen dog! En ändlös tragedi som jag inte ens kan föreställa mig. Hur överlever man det som förälder?

Familjens torp låg under gården Lastad nr 4 (Bonnagård) i Ljungby socken i mellersta Halland. I Ljungby har jag växt upp, jag bodde där tills jag var 18 år och flyttade hemifrån. Ljungby är hemma för mig, och även om jag inte bott där sedan 1972 är det en viktig del av min identitet. Uppväxttiden är med en hela livet.

Här om dagen köpte jag en gammal bok från ett antikvariat (beställd på nätet). När jag hämtat ut den, öppnat paketet och slog upp en slumpvis sida mitt i boken var det första jag såg en bild från Ljungby, min hemsocken. Boken är "När byarna sprängdes", skriven av Alf Åberg och utgiven 1953. Innan jag föddes. Alltså, hur stor är chansen att råka på en gammal bild från där jag växte upp i en bok som inte alls handlar om den trakten?

Ljungby bokbild

Bilden är en illustration för att visa ett torpställe och i texten står inte ett ord om just detta torp eller Ljungby, bara i allmänna ordalag om villkoren kring torpbildande. I bildtexten står det att torpet låg på en utmark. Där jag bodde i Ljungby med mina föräldrar och syskon fanns ett område västerut, uppe på ett berg, och där jag vet att flera torp finns och funnits. Det här har min förre skolkamrat, hembygdskännaren Christer Torstensson, rett ut i en hembygdsbok.

Facebook är bra på många sätt och ett är möjligheten att hålla kontakten med folk hemifrån. Det gör jag i en grupp som är till för oss som kommer från Ljungby. Det är nästan 50 mil dit, sedan jag för några år sedan flyttade till Västerås, och jag har ingen släkt kvar där så det blir inte precis några spontanbesök längre. Men tack vare Christers stora kunnande fick jag veta mycket mer om torpet. Han har identifierat det, men med reservation för att det kan vara fel stuga. Så vi få se det som sannolikt, och inte bevisat, att familjen i den här stugan miste sina fyra barn. Men om Christer dragit rätt slutsats var det så här:

Torparen Johan Aron Andersson och hans hustru Johanna Katarina Petersdotter hade gift sig i oktober 1878. Först var de skrivna under granngården Lastad nr 2 (som kallas Tångagård) och Johan var arbetare. Där föddes äldsta dottern Anna Potentia 1880. Sedan kom de till torpet under Lastad nr 4, på hösten 1880. Där föddes Johan Albin 1881, Jenny Olivia 1883 och Jenny Sofia 1885. Alla de tre yngsta barnen dog innan de fyllt ett år. För ingen av dem finns någon dödsorsak i dödboken. Att små barn dog under det första året var ju vanligt men var det så vanligt att man inte ens noterade varför?

Efter de tre yngsta barnens död måste föräldrarna ändå haft stora förhoppningar på äldsta dottern Anna. Var hon deras ljus i mörkret eller hur förhöll de sig till sina stora förluster? I tio år efter de tre yngre barnens död fick Anna leva och växa upp till en halvvuxen tonåring. Var hon sjuklig eller vad drabbades hon av? Det berättar inte prästen men den 29 december 1895 dog Anna, 15 år gammal. Någon dödsorsak finns inte, så det var säkert sjukdom.

Några fler barn blev det inte, Johan var född 1836 och Johanna 1842. Hur klarar man att bära en sådan livssorg? De var ju långt ifrån ensamma om detta, många föräldrar miste sina barn, ibland flera barn i samma smittsamma sjukdom under en kort period. I min egen släkt finns en faster till min morfar, hon födde 13 barn och åtta av dem dog i späd ålder.

I en roman jag läste en gång (jag tror att författaren är Walter Dickson) dör ett ganska nyfött barn i en familj. Fadern talar med en granne om förlusten och uttrycker att det var bättre att sonen dött tidigt än senare i livet när de fäst sig vid honom. Så tung den tanken är.

Johan i torpet på Bonnagård dog 1918. 1925 flyttade änkan Johanna till en systerdotter på en gård i Töllstorp, där hon dog 1934. Johan var född i en bondefamilj i Skararp i Ljungby. Johanna var dotter till rotebåtsmannen Peter Benjamin Williamsson Ljung i torpet Genehagen under Lastad nr 2.

×
Stay Informed

When you subscribe to the blog, we will send you an e-mail when there are new updates on the site so you wouldn't miss them.

Helmer och Elisabet Viklund
Heter alla Månsson
 

Kommentarer 4

Stefan Simander den lördag, 09 juli 2022 04:58

Så fint att du fann foto från hembygden!

Men så oerhört sorgligt med de förlorade barnen!!!

Hälsar Stefan, som mist ett litet barn i september 1992.

Så fint att du fann foto från hembygden! :) Men så oerhört sorgligt med de förlorade barnen!!! :( Hälsar Stefan, som mist ett litet barn i september 1992.
Eva Johansson den lördag, 09 juli 2022 09:49

Stefan: Tack för din kommentar! Men så fruktansvärt ledsamt. Att förlora ett barn, det värsta som kan hända.

Stefan: Tack för din kommentar! Men så fruktansvärt ledsamt. Att förlora ett barn, det värsta som kan hända.
Ulla den måndag, 11 juli 2022 22:34

Hej Eva!
Så enormt sorgligt! På den tiden tänkte man sig kanske att det var "ett Guds straff". Det handlade ju mycket om att leva gudfruktigt och ibland var nog predikningarna rena straffpredikningar. Man lade mycket skuld på människorna. De ältade nog detta inom sig och förhoppningsvis med varandra.

Hej Eva! Så enormt sorgligt! På den tiden tänkte man sig kanske att det var "ett Guds straff". Det handlade ju mycket om att leva gudfruktigt och ibland var nog predikningarna rena straffpredikningar. Man lade mycket skuld på människorna. De ältade nog detta inom sig och förhoppningsvis med varandra.
Eva Johansson den måndag, 11 juli 2022 23:35

Ulla: Ja, det är verkligen sorgligt. Jag tror säkert du har rätt i detta, folk var mer benägna att ha en religiös förklaring till sådant som hände.

Ulla: Ja, det är verkligen sorgligt. Jag tror säkert du har rätt i detta, folk var mer benägna att ha en religiös förklaring till sådant som hände.
Redan registrerad? Logga in här
Guest
10 augusti 2022

Captcha bild