Alice Johansson

Alice Johansson gift Tjärnlund. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Maria Alice Johansson såg dagens ljus 8 februari 1900 i Bjurvattnet, Skellefteå socken som äldst av tio barn till Abraham Johansson, bördig från nämnda by och hans hustru Maria Fredrika Tjärnlund, barnfödd i Bäckfors, Skellefteå socken.

Alice hade i sin ungdom tjänst som piga i Norrliden och i Talliden, inom Skellefteå landsförsamling. Hon var trolovad med Elof Alfred Andersson född 1887-10-16 i Borup, Skellefteå socken, son till Abraham Andersson och hans maka Maria Zakrisdotter. Alice och E. A. fick en dotter tillsammans vilken vid dopet erhöll namnet Ragnhild Maria född 17/2 1918. Tanken var nog att Maria och E. A. skulle gifta sig men tyvärr insjuknade Andersson i spanska sjuRagnhild Tjärnlund och Ivar Marklund. Okänd fotograf. Privat bildsamling. kan, vilken också ändade hans liv 19/12 1918.

Det var nog inte lätt för en ogift mor att ta hand om ett litet barn. Förmodligen var det därför Ragnhild växte upp hos min mormors mormor Margareta Lundberg i Bjurliden. Exakt hur gammal Ragnhild var när hon kom dit vet jag inte men hon finns med på ett foto från 1924. Hur länge hon stannade hos Margareta vet jag inte heller men Margareta gick bort 1931.

Vad hände då med Alice? Jo hon flyttade till Bäckfors och var där länge sammanboende med sin egen morbror skomakaren Olof Tjärnlund född 1893-06-30, blott sju år äldre än henne själv. Två pojkar föddes i deras gemenskap åren 1920 och 1922. I januari 1923 tänkte Olof och Alice utflytta till Köpenhamn i Danmark men redan den 1/2 samma år hade de återlämnat sitt flyttbetyg. Oklart vad som fick dem att avstå från att resa. I juli 1928 vigdes Olof och Alice till äkta makar. De bodde på den så kallade "Tjälamyran", cirka två kilometer väster om Bolidens samhälle, mitt inne i skogen. Där hade de några kor och får. Detta var 1935 när familjen flyttade dit, då bestod den av Olof, Alice och deras sju gemensamma barn. Alice dotter före äktenskapet, Ragnhild, hade den 12 juli 1933 somnat in på Skellefteå lasarett i sviterna av tuberkulos, 15 år ung. 5 mars 1936 avled Olof Tjärnlund också han av tuberkulos. Yngsta barnet var då knappt ett halvår gammalt.

Vid denna tid köpte man på vårarna smågrisar vilka man gödde för att slakta dem när hösten anlände. Emellanåt vankades det också kalvstek i det "Tjärnlundska" hushållet.

-Nog var det besvärligt förr i tiden att ta vara på kött och fläsk efter slakten, sade Alice i en tidningsintervju från 1980.

-Det var jobbigt och tog ganska lång tid. Innan konserveringsapparaterna kom använde vi grovsalt och saltade ner ganska mycket. Vi gjorde också syltefläsk och vi förvarade i små tunnor, berättade hon vidare.

-Det var viktigt att varva grovsalt med fläsk så att inte fläskbitarna låg mot varandra. Ordentligt saltat skulle det också vara för att hålla sig.

-Ibland kokade man sälta och hällde på fläsket, men då blev det så salt att man måste vattendra det innan man kunde tillreda det, berättade Alice.

-Och ibland var fläsket som var kvar till slutet i tunnan gult och härsket. Men det fick vi lov att äta ändå, så var tiderna så, sa Alice.

Först under det tidiga 1950-talet kom Alice i kontakt med en konserveringsapparat. Den lånade hon av en bekant.

-Jag ville ju gärna pröva det här nya sättet att ta vara på köttet och tyckte det var skönt att slippa allt saltet, sade hon.

Hon berättade om konsten att konservera kött och fisk:

-Först skulle köttet saltas lite och sedan stekas ordentligt innan man lade över det på glasburkarna. Det var väldigt noga att gummiringen, som man sedan satte mellan burken och locket, var hel och ren. Sedan var det bara att trycka på bygeln över locket och sätta ner burk efter burk på en ställning i konserveringsapparaten som var fylld med vatten.

-I cirka en halvtimme skulle burkarna "koka". Vitsen var ju att koka fast locken på glasburkarna så att det blev alldeles lufttätt, yttrade Alice och tillade:

-Men nog var det ganska mycket jobb med konserveringen.

Burkarna kunde sedan förvaras upp till två år i golv- eller jordkällare, utan att maten förstördes. 1955 kom den första frysboxen inom familjen Tjärnlunds väggar.

-Tänk så bra det var, sade Alice. Och så enkelt att bara frysa ner kött, fläsk, bullar och bär. I dag förstår jag inte hur jag kunde klara mig utan frysboxen!

-Jag undrar, fortsatte Alice, om dagens unga husmödrar förstår hur enkelt hushållsarbetet är i dag jämfört med förr. De vet nog inte hur bra de har det, reflekterade hon stillsamt.

När artikeln skrevs bodde hon hos sin yngste son i Bjurliden. De var då inne på sin andra frysbox. Långt ifrån saltat och konserverat kött. Då var det djupfryst för hela slanten.

-Och mycket godare att äta än det saltade och konserverade, avslutade Alice. (Slut på artikeltext).

Sedan 1964 bodde Alice i Norra Åkulla, Jörn. Hennes största intresse var hemmet och det egna jordbruket. Hon somnade in på Skellefteå lasarett måndagen 2 november 1981.