Rötterbloggen
Rötterbloggen

Är vi besatta?

Vi släktforskare har väl ett rykte av att vara lite nördiga? Vårt stora intresse är verkligen stort och uppslukande och vi pratar om det i tid och otid. Eller? Jo, så är det allt för mig, det ska erkännas. Är det så för dig också? Men var går gränsen till när det blir för mycket? Har du någon gång avfärdat en pockande familjemedlem med att du "ska bara kolla en sak till..." och så går timmarna och tillfället till det där samtalet eller promenaden har försvunnit?

Det här låter ju hemskt, eller hur? Jag brukar tänka på att de levande alltid är viktigare än de döda, även om jag älskar att leta efter de döda i arkiven. Men arkiven finns alltid kvar.

Jag är nog lite besatt ibland. När jag träffar mina släktingar är det väldigt lätt att jag bubblar på om de senaste fynden i släktforskningen men kusinen kanske helllre vill prata om något annat, och så märker jag inte det för att jag är så inne i mitt. Jag hoppas att det inte är så. Men visst kan jag känna mig besatt ibland. När timmarna går och jag letar och letar och bara ska hitta hon som försvunnit på väg mellan pigplatserna eller föräldrarna som bara är som uppslukade av jorden... Plötsligt är det natt, maken har redan somnat och trafiken stillnat utanför.

familj
Jag vill veta allt om de gamla släktingarna, sedan länge döda.

Även om jag släktforskar en hel del ger jag mig också tid att läsa, nu när sociala kontakter ligger på is. I vintras upptäckte jag författaren Maria Gustavsdotter som skriver historiska romaner. Rekommenderar henne varmt. Här om dagen läste jag en av hennes senare böcker, som heter "En sekund är jag evig". Släktforskning är en bärande del av intrigen. Utan att avslöja för mycket ska jag bara berätta att det handlar om en kvinna i min egen ålder som heter Birgitta. Hennes mor dör och hon ska ta hand om dödsboet. Många av er har varit med om detta, precis som jag. Birgittas far är död sedan 1990-talet. Han var släktforskare. Parallellt med den nutida historien får vi följa Annika Trulsdotter i Dalby utanför Lund som levde i början av 1700-talet och uppenbarligen var en anmoder till Birgitta. Historien nystas upp allt eftersom.

Men det som gav mig en tankeställare är hur Birgittas far beskrivs. En släktforskare som är nästan besatt av att hitta släktens historia i arkiven. Så besatt att han försummar hustruns behov, så som dottern Birgitta upplevde det.

Först kändes det som en orättvis beskrivning. Sådana är vi väl inte? Men jag rannsakar mig själv och inser att jag kanske skulle kunna vara på väg ditåt, om det inte vore för att mina nu levande familjemedlemmar håller mig på jorden. Men nördig ska jag absolut tillstå att jag är. Dvs uppslukad av ett specifikt och mycket intressant intresse.

För övrigt är boken mycket läsvärd.

dombok
Kan vi bli alltför besatta av vårt letande i arkivhandlingar? Ja, kanske. (Eget foto.)

Anny Rönmark, Lövånger
Digitala resor
 

Kommentarer 5

Ann-Christin Magnusson den lördag, 04 april 2020 17:49

Hej Eva
Jovisst är släktforskare nördiga! Precis som modellbyggare, fågelskådare och alla andra med specialintresse. Och det man är så intresserad av vill man ju gärna dela med sig av. Men det är väldigt bra att du uppmärksammar oss på att omgivningen kanske inte är lika intresserade. Drar mig till minnes då jag för drygt 35 år sedan många gånger fick lyssna till salig Greta T som hade hittat någon nytt bland mikrofilmerna och särskilt som hon tyckte att jag borde veta, för vi var visst släkt på långt håll. Borde ju lyssnat bättre, så klart. Det är som Gunilla Dahlgren (Lilla fruntimret) säger i en skämtteckning : "Släktforskning - det är det man börjar med när alla dött som man kunde frågat" (reservation för fel, men andemeningen är rätt).
Roligt att du rekommenderar Maria Gustavsdotter, jag tyckte också att den var bra, så jag tänkte komma med ett par tips till dig i gengäld: I Ewa Klingbergs "Manglade dukar och vikta servetter" tar en av huvudpersonerna hjälp av släktforskning för att reda ut ett möblemangs historia. Det är en ganska bra 'feel good'-roman som följs av två till i Huskvarna-serien.
DNA-tester och släktforskning börjar dyka upp även i romanvärlden. Ingrid Hedström, som skriver väldigt bra pusseldeckare med Astrid Sammils, som huvudperson, tar upp temat i sin senaste bok som heter "Blodsband".
Man kan ju presentera sin släktforskning på många olika sätt och ett väldigt intressant grepp tar Nora Krug, tysk-amerikansk författare och konstnär. På bibliotekens biografiavdelning finns "Heimat : ett tyskt släktalbum". Boken är ett vädigt vackert collage av gamla foton, brev och författarens nyskrivna reflektioner. Krug försöker ta reda på vad som hände med släktingarna under andra världskriget - om och hur de var delaktiga. Hon utgår från sin fråga "Hur vet du vem du är, om du inte förstår var du kommer ifrån?".
Det är kanske anledningen till att vi sysslar med släktforskning?

Tack för alla läsvärda krönikor som du och dina blogg-kollegor ger oss!
Ann-Christin

Hej Eva Jovisst är släktforskare nördiga! Precis som modellbyggare, fågelskådare och alla andra med specialintresse. Och det man är så intresserad av vill man ju gärna dela med sig av. Men det är väldigt bra att du uppmärksammar oss på att omgivningen kanske inte är lika intresserade. Drar mig till minnes då jag för drygt 35 år sedan många gånger fick lyssna till salig Greta T som hade hittat någon nytt bland mikrofilmerna och särskilt som hon tyckte att jag borde veta, för vi var visst släkt på långt håll. Borde ju lyssnat bättre, så klart. Det är som Gunilla Dahlgren (Lilla fruntimret) säger i en skämtteckning : "Släktforskning - det är det man börjar med när alla dött som man kunde frågat" (reservation för fel, men andemeningen är rätt). Roligt att du rekommenderar Maria Gustavsdotter, jag tyckte också att den var bra, så jag tänkte komma med ett par tips till dig i gengäld: I Ewa Klingbergs "Manglade dukar och vikta servetter" tar en av huvudpersonerna hjälp av släktforskning för att reda ut ett möblemangs historia. Det är en ganska bra 'feel good'-roman som följs av två till i Huskvarna-serien. DNA-tester och släktforskning börjar dyka upp även i romanvärlden. Ingrid Hedström, som skriver väldigt bra pusseldeckare med Astrid Sammils, som huvudperson, tar upp temat i sin senaste bok som heter "Blodsband". Man kan ju presentera sin släktforskning på många olika sätt och ett väldigt intressant grepp tar Nora Krug, tysk-amerikansk författare och konstnär. På bibliotekens biografiavdelning finns "Heimat : ett tyskt släktalbum". Boken är ett vädigt vackert collage av gamla foton, brev och författarens nyskrivna reflektioner. Krug försöker ta reda på vad som hände med släktingarna under andra världskriget - [i]om[/i] och [i]hur[/i] de var delaktiga. Hon utgår från sin fråga "Hur vet du vem du är, om du inte förstår var du kommer ifrån?". Det är kanske anledningen till att vi sysslar med släktforskning? Tack för alla läsvärda krönikor som du och dina blogg-kollegor ger oss! Ann-Christin
Eva Johansson den lördag, 04 april 2020 19:31

Ann-Christin: Tack för din fina kommentar och så bra boktips! Jag ska se om jag kan få tag på de böckerna. Jag gillar att läsa skönlitteratur, både deckare och romaner, där släktforskning är en ingrediens. Det kommer allt fler sådana böcker numera.
Lite så var det väl för mig, jag började släktforska sedan min mamma dött 2009. Då begrep jag att jag inte skulle kunna fråga henne mer. Men pappa levde till 2017 så honom har jag frågat desto mer. Visst behöver man få veta varifrån man kommer för att förstå vem man är.

Ann-Christin: Tack för din fina kommentar och så bra boktips! Jag ska se om jag kan få tag på de böckerna. Jag gillar att läsa skönlitteratur, både deckare och romaner, där släktforskning är en ingrediens. Det kommer allt fler sådana böcker numera. Lite så var det väl för mig, jag började släktforska sedan min mamma dött 2009. Då begrep jag att jag inte skulle kunna fråga henne mer. Men pappa levde till 2017 så honom har jag frågat desto mer. Visst behöver man få veta varifrån man kommer för att förstå vem man är.
Stefan Simander den lördag, 09 Maj 2020 03:48

Släktforskning är mitt liv de' se'! Eller?
O Sunnerbo häradsrätt som är såååå spännande!
Stort TACK för dina fina skriverier!
Ursäkta mina kråkfötter här, men har ju så svårt att hålla mig!

Släktforskning är mitt liv de' se'! Eller? :p O Sunnerbo häradsrätt som är såååå spännande! :) Stort TACK för dina fina skriverier! Ursäkta mina kråkfötter här, men har ju så svårt att hålla mig! :D
Stefan Simander den lördag, 09 Maj 2020 03:50

Jo, Göran Källgården har ju gett ut 3 böcker om Gustaf Hagström från Enköping-Uppsala-Strängnäs-trakten och bildade sällskap kring bäckerna!

Jo, Göran Källgården har ju gett ut 3 böcker om Gustaf Hagström från Enköping-Uppsala-Strängnäs-trakten och bildade sällskap kring bäckerna!
Eva Johansson den lördag, 09 Maj 2020 12:41

Stefan! Vad roligt att du hittar hit och gillar det jag skriver! Tack! Och tack för boktips!

Stefan! Vad roligt att du hittar hit och gillar det jag skriver! Tack! Och tack för boktips!
Redan registrerad? Logga in här
Guest
2 juni 2020
Om du vill registrera dig, fyll i användarnamn och namnfältet

Captcha bild

Bloggare

Eva Johansson
288 inlägg
Ted Rosvall
248 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Mats Ahlgren
112 inlägg
Helena Nordbäck
109 inlägg
Anton Rosendahl
56 inlägg
Gästbloggare
28 inlägg

Annonser